Ingen svinflunsa än, men valpsjukan frodas fritt

Så mycket större än det var inte lilla Melker, men han var helt underbar och sötare kan man inte bli. Naturligtvis tog han alla med storm och charmade oss allihop. Utom möjligtvis Felix vissa stunder. De träffades utomhus först för att få nosa på varann på neutral mark och jag försökte förgäves få ett kort på dem när de lekte men med den farten Melker hade var det stört omöjligt. Nästan alla bilder blev som den här under...


Skrutthundar som inte hade förstånd nog att stå stilla en stund så jag kunde få mig ett fint kort. Eller åtmindstånde ett kort där det syns att det är hundar och inte bara diffusa fläckar *skratt*

Väl innomhus blev det en smula enklare att fota, men bara en smula så ni får ha ordentligt överseende med mina bilder. De hade jätte kul och lekte men efter ett tag började Felix tröttna på att ha en liten råtta som bet sig fast i hans päls som en liten igen och som släppte taget först efter mycket snurrande och skakande för Felix del och Melker hade stora tussar päls i munnen. =) Jag kunde inte låta bli att skratta när Melker fick ett ordentligt tag i svansen på Felix (bara i håret förstås), för att försöka bli av med sitt bihang snurrade Felix så fort att Melker (som inte hade några som helst planer på att släppa sitt grepp) lättade från golvet och flög. Tur att min lilla skrutt är så in i norden snäll, han lät Melker hållas och försökte så gott han kunde att lugna ner honom. Vilket inte lyckades så bra, jag hade hunnit glömma bort vilken faslig energi och fart en valp har och det känns så avlägset att Felix en gång var precis lika vild. Det kan man inte tro nu när han lufsar omkring och bara är.

Full rulle i hallen

Lyckan var gjord när jag var snabb nog med kameran när Melker satt och togen mikropaus ;)


Men när man är en liten valp måste man vila lite ibland oxå och han skötte sig examplariskt hela kvällen. Han sov en stund i mattes famn, gnagde på sitt ben och gick från famn till famn i soffan.


Att få ha honom i knät och bli överröst med pussar i hela ansiktet (det var den makeupen det;)) fick mig att bli lite valpsjuk... det hade varit så mysigt. Men nej, någon mer hund blir det inte för oss, inte just nu i alla fall. Men lite sugen kan man väl få bli ändå?


Enda chansen att få med vovvarna på bild var att filma, men till och med då var det svårt. Här får även Maja sig några ordentliga pussar och mottog dem med skräckblandad förtjusning

Ehum, kanske i alla fall skulle nämna att vi hade en jätte trevlig kväll (som vanligt) med hemgruppen. Men den kom liksom lite i skymundan, hundgalen som jag är! :D