Julen

Självaste julafton spenderade vi tillsammans med Majas farmor, farfar och några andra goa släktingar i Tallträsk. 

På små snirkliga vägar for vi genom Västerbottens inland och hejade på några av tomtens renar som stod vid vägkanten. Det var -24°C ute och snön låg meterdjup under den isande blå himlen. Efter flera dagars evigt snöande sken solen och fick iskristallerna att gnistra och glimma bländande vackert. Dagen kunde inte ha fått en bättre början.

Maja var i centrum hela dagen och njöt av allas odelade uppmärksamhet. Vi umgicks och åt oändliga mängder mat, det ena godare efter det andra. Årets julbordsfavorit var rökt rådjur, aldrig i hela mitt liv har jag smakat ett så utsökt kött som var så mört att det bokstavligen smälte i munnen. Makalöst! Det till och med kunde konkurera ut mina STORA favoriter som jag inte kan överleva utan - Jansson, brunabönor, grynkorv, köttbullar och prinskorv. DET mina vänner vill inte säga lite! Rådjuret som fått sätta livet till var skjutet av värden själv - från toalettfönstret, trot eller ej. =) På landet och utan grannar går ju sådana nöjen finfint!

Efter det dignande julbordet knackade det på dörren och in kom en sjungande tomte. Vid det laget hade Maja precis upptäckt den stora julklappssäcken på golvet så hon hade inte tid att hälsa på tomten, det fanns ju "tet" (paket)!! När tomten slagit sig till ro började han dela med sig av sina klappar. Maja var en aning skeptisk till denna skäggiga filur till en början, men efter hon hämtat ett par paket tillsammans med mamma mjuknade hon. Hon gick kavat fram och hämtade sina paket och stod och tittade uppfodrande mot honom när de andra fick för många paket på raken - nog är det väl min tur snart? Efter nogrannt övervägande gav hon till och med tomten en kram innan han for sin väg igen.

Kvällen avslutades med ett fitness pass för Maja och Felicia (Andreas kusinbarn). Felicia hade fått en Wii Fit konsoll (en sån där platta man står på) av tomten och ville så klart prova den. Önskar jag kunde säga att jag deltagit jag med, men jag satt istället och pöste på golvet och njöt av att se hur min ditter härmade varenda rörelse Felicia gjorde.

Kvart i tio rullade vår bil ut från gården med en purken tjej i baksätet. Hon ville minsann inte alls åka hem och sova, hon var ju hur pigg som helst! Hon hade varit på ett strålande humör hela dagen och kvällen och verkade ha en aldrig sinande energi. Ni må tro att hon däckade som en klubbad sälunge efter nån minut i bilen! =)

God Fortsättning kära vänner!

Oj,oj,OJ!

Utbrister Maja med skräckblandad förtjusning när jag för en millisekund vänt ryggen till. Jag borde vetat bättre. =)

En variant på "När katten är borta dansar råttorna på bordet" skulle kunna vara "När Mamman är borta dansar Majan på stolen".

 Kommer precis lagom för att höra "klicket" som talar om att dörren är öppen.

Uups! Upptäckt...

Busted!! Försök snacka dig ur den här Maja... ;)

Nåja, utforskarlusta saknar hon då inte, och fantasi råder det ingen brist på och handlignsförlamad är hon då RAKT inte! Det är ju är rätt gott omdöme på en tvååring, men jag får medge att det sliter en smula på tålamodet vissa dagar. Säg inget mamma, jag VET att det är rätt åt mig efter alla mina hyss och trotsperioder jag utsatte dig och pappa för... Jag tar mitt straff nu. =)

Övrig viktig information om dagen är att Felix som genom ett trollslag har förvandlats från en slö soffliggare till en pigg och allert man i sina bästa år. En av hans flickvänner (ja han har faktiskt TVÅ stycken) är på löpen och vår gosse vill ut och fria. Håhåjaja, livet som tvåbarnsmor är ingen barnlek!

Godnatt! Nu ska jag söva ner mig själv i rekordfart för imorgon ska jag åter upp kl 05.10 igen. Behöver jag säga att jag inte är överförtjust i våra morgonpass på jobbet?

Natti natti

Julefriden har sänkt sig över vårt hem

Julkrubban påminner oss om det stora som hände i Betlehem för så många, många år sedan. Tänk vad fint att Majas ljuslykta hon gjort på dagis får lysa upp Jesusbarnet mer än 2000 år senare.

 Ikväll har vi, traditionsenligt, haft lillejul. Nära på det bästa med julen. Vi har provsmakat kakor och julgodis, myst och läst julevanieliet ur Barnens Bibel.

(Den där goda apelsinknäcken som skulle göras idag och smaskas på under kvällen struntade jag helt i. Varför stressa och skapa sig en massa måsten? Finns viktigare saker att göra!
Som att gå ut och åka pulka med Majan i 23 minusgrader. Flickan ville aldrig gå in. Säg den apelsinknäck eller annat julmåste som knäcker (haha) det??)

Efter en  kvällsvard bestående av enbart choklad och julmust blir en 2åring en aning speedad. Om det är någon som undrar. Tänk er: duracellkanin/stuntman/löpare/klassens clown. Underhållning på hög nivå, men ingenting för veklingen - hjärtat far upp i halsgropen sisådär tre gånger i minuten! 

Men hon är vår lilla ängel ändå.

Vi vill få önska er alla..

                                                                                      

..en riktigt lajbans, 

..God och Fridfull Jul!



Ibland tar det längre tid än man tänkt sig att berätta att man (jag) gjort julgodis

Senast jag gjorde julgodis gick det så här:

En nedsmält termometer och det doftade juligt av plasten på plattan.

Lärdom: SÄTT PÅ RÄTT PLATTA!!

Håhåjaja, det är inte lätt att vara jag alla dagar. Förutom detta lilla missöde var det förskräckligt roligt, att baka julgodis. Svårt annat när man är i sällskap med Erika. Jag lämnade familjen vind för våg i lördags och for till Nordmaling. Där skrattade jag så jag grät så många gånger att jag tappade räkningen. Jag klämde mitt huvud i provhyttsdörren på "Häggan". Shoppade alldeles för mycket kläder på densamma. Slog i tån så jag trodde den skulle trilla av. Gjorde mitt yttersta för att vinna Nelson och Katos gunst, fick i alla fall mysa en del med dem. Men har mina misstankar om att det mest berodde på att jag luktade julgodis... Ja se katter! Vi pratade om livets väsentligheter och jag kom på att jag visst gillar glögg, men HJORTRONGLÖGG ska det va.

Jo just ja, vi gjorde visst lite julgodis oxå! Det som var den egentliga orsaken till resan. Åh, ni kan inte ana hur roligt det var. Inte ens om ni försöker allt ni kan. Erika är det nämligen något alldeles extra med. Skulle kunna kalla henne "soulmate", eller helt enkelt UNDERBAR!

Får jag lov att läska med lite:

Chokladöverdragen lakridskola med en gnutta havssalt. Match made in heaven!

Apelsinknäck - frisk och fräsch smak. Risk för sockerkoma då det inte går att sluta äta av dem.

Sen gjordes det även hallonkola, men den var så blyg att den ville inte vara med på bild.

Hm, har visst hamnat på ett sidospår. Det här inlägget skulle ju handla om att jag den HÄR gången idag minsann inte brände ner någon termometer(!). Eller nåt annat heller för den delen. Nånting jag känner mig mäkta stolt över! Det KAN möjligtvis KANSKE berodde på att jag inte har någon termometer att bränna och för att spisen enbart användes till ett kortare vattenbad till chokladen.. Safty comes first!

Dagens skörd blev, Saras Smarriga Kokoskrisp, både med och utan mintlikör. Samt Nogat (Hemgjord? Äh, inget sånt trams!) överdragen av den finaste sortens(?) blockchoklad(Ica's!) toppad med hackade hasselnötter(på påse). Joo men - slår mig för bröstet - här satsas det helhjärtat när det gäller julbaket och bara det allra mest avancerade duger.

Har ni tur får ni se bilder imorgon på mästervärken. Då är det tänkt att de ska gå sällskap av apelsinknäcken oxå. Lovar inte för mycket angående bilderna, gäller att vara snabb innan allt åkt in i munnen på mina två choklad-galningar.

HJÄLP! Klockan är 01:30?? Panik sova NU!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett bubbligt bad

Alla vägar bär till Rom

sägs det ju.

Men det verkar som att en hel del vägar leder till den här bloggen oxå.  Till exempel om man söker på "termometer i rumpan" på Google. Ja, det är sant!

Jag har en sida på nätet som räknar hur många läsare min blogg har per dag. Där ser jag även lite annat smått och gott om mina läsare, som vilka nationaliteter de har - eller nja, snarare ser jag från vilket land de läser - hade varit lite spooky annars... =) 

Hur som helst, det är på den sidan jag kan se hur folk hittat hit. Om det är via en länk, efter en sökning på Google eller liknande. Undras just om personen (en norrman för övrigt) hittade det den sökte här... Haha!

Vilket sätt?!

Vi har förfärliga grannar. De tar sig såna friheter utan att ens fråga om lov först. Som att säga upp lägenheten och flytta från stan. Vilka bovar! Får man ens lov att göra så? De är världens goaste människor och har kvarterets (näst Felix förstås) sötaste hund. Dessutom hade jag längtat och sett fram så emot att få träffa de små bebbarna (japp, TVÅ stycken) till våren.

Vilket sätt va? Oförskämt och hemskt sorgligt. Har kört kampanj övertalning idag över en fika. Men lyckades inget vidare trots att vi hade så rysligt roligt. Stanna kvar här istället vettja. Mycket bättre än i södra Sverige!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Stämning

Förstås är det inte jag som har tagit bilden, Kicki är den fantastiska fotografen. Samma som tagit porträttbilden på mig i kyrkan. Hon är makalös, önskar mig hennes talang och kamerautrustning i julklapp! =)

Maja bättrar på sitt uttal

Senast har hon bytt ut "kitta" mot det korrekta "kittla" och kammat hem en massa beröm av hennes föräldrar. Det verkar ha inspirerat henne till att lägga till ett l lite här och var där hon tycker det passar. Vad sägs om "sockla" (socka), "slutla" (sluta), "dockla" (docka) eller "drickla" (dricka)?

Lite som smålänningen som lägger till ett l efter tycke och smak; cyklen, nycklen, biblen osv. Kanske kan skylla allt detta på min mor som faktiskt råkar vara en sån däringa smålänning. :-)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tacksamhet

Vi delade en hjärtskärande stund tidigare idag, Maja och jag. Hon fick feber igår - inte mycket - men tillräckligt för att bli hemma från dagis i alla fall. Efter hennes lunchvila måste hon vaknat av en mardröm. Maja brukar ALDRIG vara ledsen när hon vaknar, oavsett tid på dygnet. Men idag var det otröstlig gråt dock som aldrig ville lugna ner sig. Hon kändes så varm att jag ville ta en temp och stålsatte mig för en uppgradering av gråten när jag kom med termometern i högsta hugg. (Klandrar henne inte, hade reagerat likadant om det kom nån som ville stoppa upp nåt i min rumpa!) Maja verkade dock förstå varför vi var tvungna att ta tempen och storgråtandet övergick i snyftningar på skötbordet. I väntan på det befriande pipet från termometern snörvlade hon fram några ohörbara ord bakom nappen. När jag bad henne att ta ut den och upprepa sa hon "be". Jag frågade om hon ville be Gud som haver och fick en nickning som svar. Så jag böjde mig över henne och så knäppte vi händerna och bad. "Bätte" (bättre) sa Maja efteråt. Känns det bättre? frågade jag och fick åter en nickning som svar.

Mitt hjärta smälte och jag blev så tacksam. Ibland frågar jag mig själv om det är möjligt att visa vad det innebär att vara en kristen för en 2 åring. Och jag har undrat om det jag säger och gör är på rätt sätt? Jag vill på inget sätt pracka på Maja min tro. Men jag vill visa henne vad den innebär och vad den ger. Jag vill ge henne den största och finaste gåvan jag kan ge, Jesus, och ett liv tillsammans med honom.

Att Maja ville be när hon upplevde något jobbigt och fick tröst genom det, gav mig svaret på mina frågor. Det väckte en sådan djup tacksamhet och stolthet i mig. Där stod vi vid skötbordet med en termometer i rumpan men upplevde ändå något stort tillsammans.

Tack Jesus för att jag får lägga mitt liv i din hand. Tack framförallt för att jag får lägga Maja i din trygga famn. Tack för att du hjälper mig i mitt moderskap, styrker mig i min svaghet och visar mig den väg jag ska gå. Tack för att du är min orubbliga klippa, min trygghet.

TACK!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Julmys

Den här helgen har vi verkligen inte gjort mycket. Jag och Maja har varit rejält förkylda och har hostat och snorat oss igenom dagarna. Men idag fick jag nog på att bara ligga och inte orka nånting så jag skickade iväg gubbe + barn till Ica för inhandlig av en korv pepparkaksdeg. 

Under tiden förberedde jag här hemma och gjorde det riktigt adventsmysigt med en julskiva i stereon och levande ljus.

Majan blev stormförtjust.

och fattade galloppen med en gång, om än hon fick god assistans av sin far.

Som i sin tur verkade tycka att det var minst lika roligt att baka. Även om han inte skulle erkänna det själv. ;)

Fokus



Pappa lärde även upp Majan i att det hörde till att äta minst lika mycket deg som man bakade ut.

Orutin... Jag glömde alldeles bort att ha bakplåtspapper på första plåten och resultatet ser ni här. Det var ett mission impossible att få lös dem utan massaker.

Gör om, gör rätt. Och se så fint det vart!

Det här gör vi om för fy så skoj det var. Det var mjöl i hela köket efteråt och till och med innanför kläderna (HUR lyckas man med det??) men julstämning blev det och hembakat är alltid godast.



Hittat i cyberrymden

Inför julbaket:

Når man blander mel og vann, blir det lim. MEN, når man tilsetter egg og sukker blir det til ei KAKE! HVOR BLIR DA LIMET AV??? Nå skal jeg fortelle deg det: Det er det som får kaka til å bli sittende fast på ræva, hoftene og magen!!! God julebakst fremover.

Då var det mysteriet löst!   =)

Till tomten

Eftersom Maja varit så snäll under hela året hoppas hon på någon liten klapp av tomten. Kanske något av följande?

• Underställ stl 92-98
• Kläder stl 92-98 (mjuka, goa och varma "dagiskläder" som passar bra att ha under overolen utan att det korvar sig = inga luvtröjor :))
• Små plastdjur av alla de slag och sorter.
• Tvålkritor
• Badskum
• Moccasiner stl 23-24 (eller liknande bra innesockar att ha på dagis).
• Traktor/grävskopa i småbilsformat.
• Utklädningskläder, med fokus på accessoarerna. Hattar, skor, handskar, sjal, handväska etc. I övrigt kläder som är lätta att själv ta på och av som en kjol med resår, eller något dylikt.

Tack på förhand! /Maja

Jag är..

Känner man sig osäker på sina inre kvaliteter är ett tips att googla sig själv. Inom citationstecken skriver man "Sara är" och webben kommer berätta för dig vem du egentligen är. Lika trovärdigt som en spådam fast mycket billigare!

Sara är nästan född på hästryggen.

Sara är nu på väg till månen.

Sara är ute efter revansch.

Sara är världens genom tiderna älsta mamma.

Sara är nyfiken på människor.

Sara är extremt bra på många sätt.

Sara är bäst på att prata i sömnen.

Sara är väldigt produktiv.

Sara är nu såld som tränad vallhund.

Sara är min hjälte.

Sara är glad för hon är bra vän med Andreas.

Med några undantag för ett par frågetecken - och utropstecken! - var det ju inte så fasligt långt från sanningen. Prova själv vettja!

Idén om det hela fick jag här ifrån. En blogg jag alldeles nyss upptäckt och som jag fullkomligt älskar. Tänk om jag vore lika modig, konstnärlig och humoristisk som Karin. Jaja, jag duger som jag är. Men hennes blogg vill jag inte vara utan! =)

Om att tycka att man är bra

Under fullt fokus ställer Maja upp alla sina smådjur. Hon känner sig så nöjd med resultatet att hon utbrister;

"Bla, blaa!" (= bra, bra) Och tittar uppfodrande på mig.
"Se, BLAA mamma!"

Och nog är hon duktig allt. Min sötlök.

Fångat på bild:

gaff - giraff
wraah - tiger
wraah - lejon
tatt - katt
goda - groda
hätt - häst
tjänge - känguru
voffvoff - hund
pii - nyckelpiga
topp - tupp (fast noga räknat är det en höna, men det bekymrar inte Maja.)
topp - pingvinen är tydligen väldigt lik en tupp. =)
fisk - delfin
giis - gris

Så där ja, då fick ni en liten ordlista med på köpet.

Myysha!

Advent är en finfin tid tycker Maja. Då kommer det upp ljusstakar och stjärnor och det är ju bara så mysigt!. Varje eftermiddag när det börjar skymma och adventsstakarna ljus skänker den rätta myskänslan ropar Maja "Myysha!" Det betyder kort och gott att alla filtar hon äger ska fram och sedan lägger hon sig på dem och under dem och "myysher".

   

Med det finns fler orsaker till att advent är en älskad tid.

Adventskalendern är morgonens höjdpunkt. Vi fick en gratis från Ica och jag trodde nog att hon skulle vilja öppna alla luckorna på en och samma gång. Men hon verkar ha fattat det här med att det bara är en lucka per dag och river inte alls upp himmel och jord för att den hängs tillbaka på kylen. Tji fick jag.

 Sen föll vi för frestelsen - något jag sagt att jag aldrig någonsin skulle köpa till mina barn - chokladkalendern. Att låta barn äta godis varje dag i en hel månads tid är ju vansinne, var mitt argument. Och det är ju inget dåligt sådant. Bara det att det var så svårt att hålla sig när de såldes för en ynka tia på Maxi. Och Maja som äälskar choklad...  Men jag ångrar mig inte, blicken när vi tar fram den är obetalbar. Vi får väl borsta tänderna lite extra noga istället, och speciellt mycket hull på kroppen har hon ju inte så det är nog bara nyttigt med en dagsranson choklad. Visst?

Föräldraskapet är en märklig företeelse, det ställer allt på ända. Så mycket jag hade så bestämda åsikter om innan. "Så ska jag minsann ALDRIG göra och så HÄR ska vi ha det." Jo just det... Haha! Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig!

Så här fräsh känner jag mig INTE idag

Jag ligger i soffan och snörvlar och snorar med halsont och har en hel del måsten hängandes över huvudet. Men jag tar en timeout - idag är det en vilodag framför tvn ätandes pepparkakor och iskall mjölk. I alla fall tills Maja kommer hem från dagis, finns risk för att det blir full rulle efter det. En liten risk.

Pigg och fräch var jag dock i söndags när den här bilden togs av Kicki utanför kyrkan. Det har tagits porträtt av alla som jobbar i kyrkan på något vis och eftesom jag numera är söndagsskollärare kommer den här bilden pryda både hemsidan och anslagstavlan i foajen.

Näpp, nu ska jag stänga locket på datorn och återgå till mina pepparkakor och Oprah.

Snö i stora lass

Har känt oss en smula insnöade i helgen. Julstämningen var på topp när vi tittade ut och såg de aldrig sina sinande stora flingorna som föll. Men det var inte riktigt lika mysigt att gå ut med hunden på risigt plogade vägar, bor vi verkligen i norrland? Snöröjningen är verkligen under all kritik.

Men Maja tyckte i alla fall att snön var toppen. Spännande med "mytte snöö" (mycket snö). I vanlig ordning är det här en eftersatt blogg numer. Förstår inte vart all min energi tar vägen just nu? Finns en hel del bilder och filmer jag skulle vilja lägga upp men får liksom inte tummen ur. Men, bloggens tid kommer.
Men inte idag för nu ska jag "plinga" på knappen och kliva av bussen. Jobb time!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Klant

Åh, jag var så knäpp idag. Agerar utan att tänka till innan. Typiskt mig! Hade bestämt en lunchdejt med Camilla och blev lite sen på grund av den ansenliga mängden snö som jag behövde ploga mig igenom med vagnen till dagis. Väl på bussen skulle jag skicka ett sms till henne och säga att jag var på väg och att vi skulle ses på Åhléns om 20 min. Det blev dock inte ett så privat meddelande.

Jag klantade till det när jag skulle skicka iväg det så det blev västa massutskicket till halva vänkretsen. Haha! Hur det var möjligt? Jo det ska jag tala om för er. Jag gick in i inkorgen på telefonen och såg en tråd där jag smsat med Camilla tidigare och skickade smset via den. Vad jag inte la märke till var den lilla symbolen med två huvuden intill som visar att det var fler än en mottagare. Närmare bestämt alla som var bjudna på Majas 2 årskalas. Hoppsan! Tog bara en knapp minut innan det började rasa in sms från mina vänner som undrade vad som stod på.

Så det kan gå! Men jag bjuder på det skrattet, kände mig som värsta poppis fjortisen där jag satt och smsade så fingrarna glödde. =)

Lunchen med finaste Camilla var härlig, och jag shoppade ett par nya snygga vinterkängor. Bra dag!

Från sängkammaren

Klockan är sedan länge passerad sängdags, så jag kan lika gärna vara vaken en stund till för att skaka lite liv i bloggen.

Dessutom är det lite svårt att sova med fyra stycken i sängen. Nää, Maja är inte en av dem, hon ligger som alltid i sin säng och sover gott. Nå knäcker ni den nöten? Vad är det för ena jag "tvingas" dela säng med??

Den första är enkel - min gubbe förstås och det finns ingen annan i hela världen än just honom jag vill ha bredvid mig. (Trots hans snarkeri, men med öronproppar sover jag som den klubbade småbarnsmamman jag är) Då återstår bara de två andra. Den ena är långhårig, är alldeles blöt och kall av snön sedan promenaden och luktar precis som en blöt hund brukar. Mumma! Den andra är också en långhårig fyrbenting men av det mer livlösa slaget - Renen. För er som inte känner vår vovve har han några älsklingar han vårdar ömt och den allra käraste av dem är en mjukisren. Den fick han av Andreas föräldrar hans andra jul och den har den hängt med sedan dess. Då kanske ni börjar få en aning om hur statusen och fräschören är på den nämnda brutalt älskade gosedjuret. Felix luktar sommaräng i jämförelse. (Och då vill jag påminna om att han luktar blöt och sur byracka.) Men vår pälskling vill så gärna ligga mellan oss och slicka, bita och snutta på sin kompis. Inte har jag hjärta att neka honom det? Och OM jag hade kommit på tanken och nekat honom, hade han ställt sig nedanför sängen och gnytt och gnällt med renen framför sig på golvet med bedjande ögon som bönade om att de skulle få komma upp och mysa med oss. I det läget är han så förnärmad av sin förpassning att han inte ens skulle komma på tanken att SJÄLV behöva hoppa upp i sängen. Då gäller det full service och bärhjälp upp till oss för både honom och kompanjonen Renen. Sen ligger han förnöjt och putsar på sin kompis.

Försök då själv slappna av och somna när du vet att du kan vakna med Renen som huvudkudde eftersom Felix är väldigt generös och har inga problem att dela med sig av sin bästis när han tycker sig vara färdigtuggad och vill sova.

Jaha ja, det blev ju ett rasande intressant inlägg om mina sängkompisar. Men känner mig nöjd med att jag trots allt presterat ett nytt inlägg. När jag jobbar fins det ingen chans i värden att det finns tid och ork över för sådana häringa nöjen. Men njuter av ledighet fredag - söndag så kan hända att det dyker upp fler livstecken inom kort.

Natti natti!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Önskning till tomten

Maja satt i telefon med mormor idag och fick frågan vad hon önskade sig i julklapp. Svaret kom blixstsnabbt, utan betänketid "Joar!" Det är hennes första kärlek och bästa kompis på dagis. Jag får väl ta mig ett snack med hans pappa och fråga om han kan tänka sig att ge bort sin son till oss lagom till julafton?

Håll i er - för nu far vi!

Det har - ä n t l i g e n - blivit dags för lite bilder från vår magiska Stockholmshelg. Men se till att ni har gott om tid för jag har inte snålat med bilderna. Åh, vad underbart det är med en ledig dag så man kan blogga precis hur mycket man vill. För inte behövs det städas eller göras nåt annat nyttit här hemma... ehum. =)

Eftersom det är så fasansfullt många bilder får de tillsammans med en och annan bildtext tala för sig själva.

Inflygningen över Hufvudstaden.

Rica hotel - vårt hem i tre dagar. Pilen pekar på vårt rum.

Höll på att dö av slaganfall när vi klev in i rummet och tror att jag tjöt rätt ut av förtjusning över vårt rum. Egna morgonrockar och tofflor minsann!

(Rockarna fick för säkerhetsskull lämnas kvar på hotellet, men tofflorna bor hemma i Umeå nu. En trevlig påminnelse om vår helg varje morgon när jag stoppar fötterna i dem.)

Alldeles nyrenoverat och frächt.

Det var tydligt att det var halloween, hela hötorget var fullt med pumpor.

Hötorget by night.

Efter en dag med shopping och en utomordentligt smarrig lunch på Jensens var det dags för resans höjdpunkt. Vi tog den korta promenaden till Oskars Teatern.

Här såg vi musikalen Sugar - I Hetaste Laget och den var rysligt bra! Jag skrattade tills tårarna rann och diggade loss till den sköna jazziga musiken. Gå och se den!!

På lördagen tog vi en välförtjänt sovmorgon  innan vi intog hotellfrukosten. Jag hade höga förväntningar på den innan, men inget hade kunnat förbereda mig på de enorma bord med gränslöst mycket gott att stoppa i magen. Det var svenska kocklandslaget som tagit ut menyn - och det märktes - den var HIMELSK!

Vädret kunde inte varit bättre, klarblå himmel, sol och i stortsett helt vindstilla. Som gjort för en tur på Skansen. Vi tog T-banan till Norrström varifrån vi åkte båt ut till Djurgården.

Turligt nog tog jag en finfin bild precis utefter båtrutten när vi flög in över Stockholm på fredagen.

Ta och klicka på bilden så ser du lite fler detaljer. =)

Dessvärre var det inte riktigt min dag på Skansen.

Det här var det första jag fick syn på när vi klivit in innanför grindarna. Med största motvilja jag ställde mig brevid så Andreas fick fota. Men jag VÄGRADE i sten att titta på den! Vidriga kryp!

Det var full rulle på fjolårsungarna.

Och jag fick "närkontakt" med mammabjörn. 10 centimeter ifrån varann var vi och jag kände mig tacksam för att det var en glasruta mellan oss. =)

En av fjolårsungarna visade sig på styva linan och klättrade upp på en hög trädstam och satt där uppe som på en tron.

 Det kändes faktiskt nästan som hon gjorde det bara för att showa och visa vad hon kunde. Men vem kan klandra henne? Det skulle jag oxå gjort om jag var lika duktig på att klättra.

Närkontakt blev det även med den här Bergsuven. De fick man gå in till i deras bur och huxflux hade jag en j ä t t e fågel med en död mus mellan klorna som strök mig ovanför huvudet.



En färggrann slingrig liten sak. Men tro inte att jag minns vad det var för kvallisort... En orm helt enkelt! =)

Vill bara förtydliga att jag inte har mixtrat nåt med färgerna, den var verkligen såhär vackert sprakande brandgul.

Piff och Puff bode ihop med ett gäng sköldpaddor. 

Deras kusin gick det dock inte så väl för... Haha! 

Efter att ha sprungit hyperventilerandes och med bultande hjärta igenom sista delen av Skansens Akvarium, fick jag stå länge och väl vid babianerna för att kämpa mot tårarna.

Varför? De eländes spindlarna såklart!  

På kvällen svidade vi om på hotellet och tog åter igen T-banan, men till Södermalm den här gången. Bord var bokat för två på den anrika 100 åriga Restaurang Kvarnen.

Vi fick ställets skönaste servitör. En äkta söderkis och maten var makalöst god! Värd var enda krona, så det så!

Nu mina vänner har vi kommit fram till söndagen, sista dagen. Det var samma härliga väder som innan så vi packade vår väska på förmiddagen och ställde den i receptionen på hotellet. Sen tog vi en långpromenad ner till Gamla stan och kände oss som äkta turister. (Som om vi varit något annat på hela resan?? Haha.)

Solen bjöd på ett spektakullärt skådespel när vi lyfte från Bromma. 

Hejdå Stockholm!