Pysselstuga

Jag gillar att klippa och klistra, kolla på nätet och få inspiration från bilder och göra en egen verson av det och sedan komponera ihop det hela till ett kort. Jag är inte så duktig egentligen, är hopplöst dålig på att komma på egna idéer. Det mesta är "stulet" från syrran eller andra duktiga kortmakare. Men jag tycker att det är så roligt, det är rogivande att sitta och pyssla med små, små detaljer som tar evigheter att göra men som ingen annan än jag tänker på att de finns. Kan lägga ner otaligt många timmar på ett och samma kort för att jag testar en version, blir inte nöjd, gör en ny, kommer på ytterligare en förbättring, ändrar lite till och tillslut när jag är nöjd så börjar jag om en sista gång för att få allt så bra som möjligt och så att det inte ska synas att det är ändrat så många gånger... Inte det minsta tidseffektivt, men det är det heller inte meningen att det ska vara. Det här är min terapi, jag gör kortet för min skull för att ha något som slukar hela min uppmärksamhet och ger en skön tillfredställelse. Att det dessutom är roligt att få ge det till någon som blir glad är en posetiv "bieffekt" på min lilla hobby. =)

Det blir alltid ett kaos kring mig med tusen olika papper i alla dess färger, mönster och former, saxar, pennor i regnbågens alla färger (och några till...), stämplar, pappersknivar, lim osv.
Det är så precis så vårt vardagsrumsbord ser ut nu, fullständigt överbelamrat med grejer. Jag måste alltid dra fram precis allt jag har som skulle kunna tänkas kunna användas, trots att det alltid slutar med att 90% inte används och bara blir ivägen och sprids runt mig i soffan och på golvet. Men det hör till hela proceduren. Tur att jag har en snäll och förstående man som står ut med mitt kaos! Vad är det man säger, "bara ett geni kan hantera kaos"? I så fall är jag synnerligen genialisk! :D

Inte vet jag varför jag berättade det här, hade väl inget annat att säga kanske... Vem som ska få kortet jag gör just nu vill jag inte säga, vitsen är ju att det ska vara en överaskning =)