Från städat till kaos på fem minuter

Andreas lämnade lägenheten för 1,5 timme sedan och då var den kliniskt städad, allt för att underlätta för mig. Onödigt arbete säger jag för nu ser det ut som ett bombnedslag, vällingpulver över halva köket efter att Maja lekt kast med liten vällingburk, leksaker, kläder och diverse andra prylar ligger utspridda överallt efter att den lilla terroristen (ja Camilla det är så illa att det bor TVÅ terrorister här!) (Till er andra som känner sig utanför i internskämtet går det fint att göra ett besök i Camillas blogg och läsa ett par inlägg med tillhörande kommentarer så blir det hela solklart.) har levt rövare. Jag har inte haft orken att styra bort henne från toalettvagnen, cd-hyllan eller andra ställen utan låtit henne härja på fritt så jag fick göra mig iordning så jag ser ut som folk på det stundande födelsedagskalaset hos Linda (GRATTIS!!) och fixa det sista med packningen.

Nu sussar Maja gott på balkongen och jag borde städa upp i lägenheten och fixa mig nåt att äta istället för att sitta här, men fyy så trist. Som tur är har vi kvar några ostkrokar sedan igår och lite Cola, visst duger det som frukost/lunch?? Gott är det i alla fall! =)

En liten terrorist som undersöker allt spännande som kan finnas i Hannas och Roberts nessesär. Men schhh, säg inget till moster. Hon kan gott få tro att hennes guddotter är en liten ängel ett tag till! =)

Vid det här laget behöver jag väl knappast säga att det är en bild från tiden på Smögen??

Tuppjuck och psykakuten nästa?

Det är knappast någon hemlighet att jag har en eller ett par skruva lösa, men ikväll måste jag ha tappat en hel handfull, minst! Här sitter jag och skriver kommentarer i bloggar (eller snarare bloggen) och inbillar mig att det är huuur viktigt som helst och absolut inte kan vänta tills imorgon, för då kommer jag ju inte ha tid. Men det är ju just det, morgondagen. Om jag lägger mig i sängen nu så varvas det upp och tankarna snurrar utan hejd och det bler en omöjlighet att föra en vettig konversation med mig själv om att jag borde varva ner och ta det lugnt istället och låta det bli som det blir och känna lugnet.

Men det hör väl vem som helst att det är en helt galen idé och att det enda vettiga är att slå av datorn och sätta sig och ta bort mitt nuvarande nagellack, putsa och fila naglarna fina och sen måla dem i någon tjusig färg så jag är fin till kalaset imorgon.

Alternativt någon som har lust att skjutsa mig till psyket så de kan försöka skruva i de stackars små skruvar som inte lossnat helt än? Känns som det kan vara en vettig idé. MEN det får man inga fina naglar av! Det avgjorde saken! :)
Faktum är faktiskt att vackra röda naglar kan göra underverk i själen, det är något lyxigt med den lysande och klara röda färgen som får mig att må bra och känna mig som någon annan för en stund. Om jag sen får lägga en tjusig makeup och ett läppstift som matchar naglarna och klä mig i något fint och toppa med ett par högklackade skor jag knappt kan gå i så mår jag så bra det bara går. Lustigt det där...Men utmärkt att det går att lura hjärnan bara genom att ändra lite på sitt yttre, för den sakens skull är det värt lite skönhetssömn. Men jag tror jag sparar makeupen och de fina kläderna tills imorgon. Fullt så skruvad har jag inte blivit, ÄN! ;)

Puss o godnatt!

Ensamhet och kryp i kroppen

Oron kryper i mig idag, om bara några timmar kommer jag och Maja bli helt ensamma. Andreas ska åka på egen semester och spela riksmästerskapen i golf i Isaberg (en bit utanför Jönköping), med andra ord lååångt bort! Han far imorgonbitti och kommer inte hem förren sent på onsdag. Hu! Jag vet att det är så många som har det så här till vardags, antingen för att de är ensamstående eller har en man med ett jobb som kräver många dygn i sträck borta. Men för mig hör inte det här till vanligheterna, för mig känns det både jobbigt och skrämmande att vara helt ensam och inte kunna få det stöd och den hjälp jag i normala fall alltid får. Jag må vara bortskämd på den punkten men jag vägrar jämföra mig med hur alla andra har det och nedvärdera mig själv bara för att jag inte klarar av saker lika bra som dem. Jag är där alltför ofta ändå, tittar på dem jag tycker klarar allt och sätter det som mål även för mitt liv och blir lika besviken på mig själv varje gång jag inte håller måttet och självkänslan vill inte infinna sig. Men inte den här gången! Jag är bra! Jag har andra kvallitéer och goda sidor och jag är faktiskt en god mor till Maja. Inget av det förändras bara för att jag just nu är trött och sliten och har en tung själ. Jag är bra, jag är bra, jag är bra!!

Dessutom har jag bjudit hem mig och Maja till Erika för övernattning och eventuellt blir det nattbesök här av Camilla och barnen, så det lär inte bli så mcyket ensamhet för min del. Sen har jag ju andra vänner som inte är mer än ett telefonsamtal bort och mina svärföräldrar skulle komma och avlasta med en gång om jag bad om det. Men trots den vetskapen bor det en oro i mitt bröst som jag inte kan få bukt på. Men det här är så typiskt mig, oroar mig som en tok innan och tar ut allt i förskott och tror att det allra värsta ska hända. Men när jag väl är mitt upp i det brukar det funka mycket bättre än jag kunnat tro och jag känner mig glad och stärkt efteråt när jag insett att jag klarat av det som känndes så jobbigt och svårlöst. Får försöka banka in den kunskapen i huvudet nu, ha som mantra att det här kommer faktiskt att gå jätte bra. Jag är INTE ensam bara för att Andreas är borta, jag har en hel hög med fantastiska vänner som jag vet att jag kan luta mig mot en stund om jag behöver vila. Tur det, vad vore jag utan alla er??! =)

Sist men inte minst har jag en Gud, min klippa, och där är jag lika fast förankrad som den här gamla förtöjningsögglan och liksom fyren lyser om natten och visar båtarna rätt väg kan jag se på Jesus och veta att han leder mig och aldrig lämnar min sida.
Allt av nåd.


(Naturligtvis är det en Smögen bild. Den är tagen på Hållö, en ljuvlig liten ö strax utanför Smögen)

Du omsluter mig på alla sidor

och du håller mig i din hand

Du omsluter mig på alla sidor

och du håller mig i din hand

När min väg går genom täta dimmor

nära branta stup och djupa vatten

Då finns du ändå på alla sidor

Ja du leder genom natten

Du omsluter mig på alla sidor

och du håller mig i din hand

Du omsluter mig på alla sidor

och du håller mig i din hand

När min tro är svag och modet sviktar

och jag känner rädslans kalla vindar

Då vet jag ändå att du är nära

Du har lovat vara med alla dar

Här ska det stå en rubrik, men jag har fullständig idé torka...

Sådär, då var programmen till videokameran installerade i datorn (av Andreas, vem annars??=)) så nu ska bara filmerna laddas över och sen börjar evighetsjobbet med att redigera det hela. Men det är ett kärt bekymmer och får väl ta den tid det tar. Eller, det var väl inte helt sant för jag väntar fortfarande på att vi ska skaffa ett bättre redigeringsprogram men nu har vi sett ut det vi vill ha så det ska nog snart vara i vår ägo! =)

Dagens Smögenglimt:

Bus med moster är det bästa som finns

Dagen har varit bra, vi har haft besök av Majas farmor o farfar och blivit bjudna på lunchbuffé på Eurasia (kinarestaurang) och vi åt allihop tills vi storknade. Sen blev det en stoor handling på Maxi innan vi skickade med Felix till Vindeln och jag, Andreas och Maja "krashade" i soffan respektive vagnen och snarkade ikapp.

Just det ja, måste ju bara få berätta. Efter lite strul med pengar som skulle komma från Försäkringskassan (Förskingringskassan??) fick vi tillslut det vi skulle och eftersom det var några månader retroaktivt blev det en extra slant att spara. Haha skämta bara, sätta sprätt på menade jag ju! :D Den absolut bästa terapin (om än en smula dyr i längden) är shopping, så igår skickade vi iväg Andreas till golfbanan och så shoppade jag och Maja för glatta livet. Jag hittade en jätte fin jacka/kappa på slut rean för 150kr, ett rätt hyfsat klipp med tanke på att den tidigare kostat 700kr. Sen blev det en blus och ett par tröjor till mig och en hel mängd kläder till Maja, den där lilla skruttan växer ju så det knakar och jag insåg att hon (återigen) var i behov av nya kläder. Men även där gjorde jag kalas bra fynd, underbart! Som en äkta materialist var jag hjärtans lycklig över våra nya fina saker och kunde inte sluta babbla och visa Andreas alla kläder när vi kom hem och visade hur bra de matchade med andra gamla kläder. Stackarn kunde inte bry sig mindre... =)

Jaha ja, då har jag suttit här alldeles för länge, igen. Att det ska vara så in i norden svårt att ta sig till sängen i tid när jag vet att jag så väl behöver min sömn för att orka med nästa dag? Riktigt korkat om jag får säga det själv! Tur att det inte står något på agendan imorgon i alla fall och tur att jag får sovmorgon eftersom Andreas (som vanligt :)) tar Maja så jag får sova ut. Men nu SKA jag gå och sova!

Godnatt och sov så gott, fast det gör väl redan de flesta av er redan....

Frustrerad!

Jag hatar datorer och jag hatar internet! Jag håller på och försöker flytta över den här bloggen till en annan domän, wordpress, men jag blir fullständigt GALEN! Jag får det inte att funka som jag vill och jag begriper mig inte på det, gaaah! Har hållit på i bra många dagar nu men det slutar alltid med att jag blir arg och lämnar dator i vredesmod. Snart ger jag upp mitt projekt och stannar där jag är... Men jag vill vara på en domän där jag kan lägga upp lite större videofilmer för här på blogspot är det begränsat hur stor filen får vara och eftersom vår kamera filmar i så hög upplösning blir det inte mycket till filmer jag kan lägga upp. Sicka i-lands bekymmer man kan ha...

En glimt

Eftersom jag verkar ha så svårt att få tummen ur och göra en ordentlig uppdatering om vår härliga Smögenvistelse får jag väl börja ge små glimtar i alla fall. Det kommer mera, mycket mera. Men tillsvidare får ni nöja er med det här.


Vad sägs om frukost på balkongen under en strålande sol och med denna vidunderliga utsikt?? Vardagsmat för vissa - himmelriket för andra.




Ett tappert försök gjordes av modern att få dottern att äta gröt till frukost, men fick ge upp efter ett tag och för husfridens skull bjuda på några majskrokar istället. Och lite välling.

Vilket gick hem mycket bättre hos den lilla!

Jag har sagt det ofta sedan vi kom hem och jag lär säga det många fler gånger framöver oxå. Jag saknar Smögen!! Som en vän sa "västkusten är bästkusten", kunde inte sagt det bättre själv...

I goda vänners lag

Idag har hela familjen blivit bjudna på lyxfika i sköna Norum och sällskapat med finaste Camilla med familj. Det är så härligt med vänner i vars sällskap man kan slappna av fullständigt och "bara vara" och våga släppa masken och blotta sin själ. Vi hade så oerhört trevligt, gubbarna våra surrade på som värsta kaffetanterna, barnen lekte och jag och Camilla fick prata av oss om stort som smått och mitt hjärta var mycket lättare och mindre tyngt när vi for därifrån. Älskar dig vännen!

Maja har träffat sin första kanin idag, även om det var en blixtvisit från Trassels sida. Men det ska nog bli bra många fler tillfällen för henne att få gosa med honom. Söt som socker var han men hu så vassa klor! Blev tom blodvite och två snygga rivmärken mitt i de koltaget på underskriven, men han är förlåten. Vem kan annat än älska en så gosig liten hårboll som Trassel??!

En charmig liten sak den däringa ulltussen

En trygg famn

På Dig min Gud, förströstar jag

när oro skymmer min morgondag

För jag vet; Du är trofast emot mig

När svårigheter omger mig

så är jag ändå trygg hos Dig

för jag vet att Du aldrig lämnar mig

Är det natt, eller dag

Herre på Dig förtröstar jag

Gud, Du är alltid nära mig

Ingen förändring finns hos Dig

Du är densamme igår och idag och i evighet

Du är min framtids säkra grund

Du som står fast vid Ditt förbund

Min klippa är Du, allsmäktig Gud

Jag ärar Dig

Den här lovsången avslutade Hanna och Roberts bröllopsfest och jag hade svårt att hålla tårarna borta, men det var tårar av lättnad och glädje, jag står aldrig ensam. Att det ska vara så svårt att komma ihåg att Gud älskar mig och att jag alltid kan falla tillbaka i hans famn när mina ben är svaga. När livet går en annan väg än man hade tänkt och mycket har en tendens att skifta mot svart finns det en trygghet, en stabil grund att hålla sig i och en kärlek så stor att man kan drunkna i den.

Då var det dags..

för lite möhippe uppdatering! Eftersom jag videofilmade det mesta har jag inte så många vanliga foton att bjuda på men ska fixa det och visa ytterligare några bilder lite senare. Men du kan vara lugn Hanna de värsta bilderna lägger jag inte ut för allmän beskådan, kanske.... =D

Dagen började med en kidnappning hemma hos Hanna och Robert och Hanna får på sig den första outfiten och får efter en biltur (i lugnets tecken?) sitt första uppdrag:
Att vara parkeringsvakt utanför kyrkan och färgmatcha bilarna. Måste säga att hon gjorde det rikigt bra för försök själv att få en pensionär som har ställt sin bil på samma plats i alla år att byta plats... =)




Men Hanna, det där med att få ett färgsystem på bilarna var inte din starkaste sida...färgblind??

När de sista besökarna anlänt drar vi ut Hanna i skogen där det blev striptease och hon fick ta på sig nästa outfit.


Hanna förvånade mig en smula när hon utan mista protest tog på sig utstyrseln och gick in i rollen med en gång. Starkt jobbat!


Men du...pryd? My ass! Den går vi inte på nåt mer!! =)


Humöret var på topp när det blev ytterligare en lugn(??) bilfärd.

Nästa anhalt var ett stort köpcentrum där diverse uppdrag skulle utföras, men där höll jag i videokameran hela tiden så får återkomma med foton därifrån.


Lunch hemma hos Hannas svägerska Madelene stod som nästa punkt på dagordningen


Vi hade bjudit in en fotograf på eftermiddagen och klädde ut Hanna i olika outfits för att göra en fotokalender.


Kanske skulle skippa läraryrket för en fotomodells karriär istället??

Det finns mååånga underbara bilder från denna fotosession och när jag har fått dem lovar jag ett litet smakprov.


Nästan alla som var med på dagen

Frammåt kvällen hade vi bokat bord på en restaurang där vi åt smarrig mat men efträtten intogs hemma hos en av tjejerna. Efter frosseriet på godsaker väntade en lyxbehandling. Bubbelbad, ansiktsbehandling och hand-och fotmassage.

"Bättre en så här kunde det ALDRIG bli!" Citat från en lycklig blivande brud

När behandlingen var klar och Hanna var härligt avslappnad och tröttheten efter en lång och innehållsrik dag började krypa på trodde hon att hon skulle få åka hem och sova gott. Men tji fick hon! In studsade två av Roberts galna kompisar och klädde henne i en påvedräkt och satte en sovsäck över huvudet och bar henne över axeln ut till bilen. När bilen stannade var de mitt ute i skogen fick hon sovsäcken och en plastsäck (för det regnade) och så sa de "godnatt, vi ses imorgon" och så for de. Skogsmulle som hon är la Hanna sig under en gran och kröp in i sovsäcken och intalade sig att de inte skulle lämna henne där hela natten i regnet så hon blev sjuk. Men när det gäller de här killarna kan man aldrig riktigt veta... När de hade svensexa för Robert fick han sova ensam på en liten kobbe mitt ute i havet, de lämnade bara en sovsäck och en pressening. Men tack och lov var de inte fullt så elaka mot Hanna, Robert hade fått en beskrivning om ungefär vart hon var så det dröjde inte så länge fören hon hörde Robert ropa "Hanna kom heeem!"

Dela med dig

Ibland har man så mycket man vill skriva och berätta om att man inte vet vart man ska börja och det hela slutar med att det inte blir skrivet något alls. Där är jag nu. Men jag är i alla fall hemma i Umeå nu och går runt och saknar Smögen mest hela tiden. Naturligtvis kommer det att komma bilder från både möhippa och bröllop så småningom men just nu har jag dåligt med ork och energi.

Jag tänker på ett blogginlägg jag läste för ett tag sedan om jakten på det "perfekta" livet och vikten av att hålla fasaden utåt intakt så ingen utifrån kan se hur läget egentligen är. Jag tycker det är så sorgligt, varför är det så lätt att falla i den fällan? Jag tror att jag inte är den som för en tävling med dem runt omkring mig om att ha det mest perfekta livet, jag hoppas inte det i alla fall. Men det är ändå så lätt att stänga dörren nogsamt om de delar hos sig själv som är skadade, slitna och haltar. Det är som om jag skäms för de delarna av mig själv istället för att inse att vi alla har ett bagage och har stunder när livet känns tungt. Mitt svar när jag får frågan om hur det är blir alltid "jo tack, det är bara bra med mig" oavsätt om så är fallet eller inte. Så onödigt att göra det så mycket svårare för sig själv, tanken är väl ändå vara att man som vänner ska glädjas åt varandras framgångar och lycka, bära varandras bördor och finnas där oavsett var i livets bergochdalbana man befinner sig? Kort och gott hjälpas åt! Blir inte glädjen så mycket större då? Och det svåra mindre tungt? Jag tror det i alla fall.

Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Gal 6:2

Jag själv skulle behöva bli mindre stolt och erkänna mina svagheter, brister och bördor. Sen är kanske inte bloggen det rätta forumet för det, att låta alla ta del av hela ens liv tror jag inte är hälsosamt. Men jag ska försöka bli bättre på att vara ärlig nästa gång jag får frågan hur det är. Att lita på att den som frågar faktiskt vill veta och stannar och lyssnar! Att våga göra sig sårbar genom att glänta på dörren till ens sorger, öppnar en helt ny dörr. Insikten om att man inte är ensam om sina tankar och sitt mående och där och då har man vunnit mycket!

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;

jag skall skänka er vila.

Ta på er mitt ok och lär av mig,

som har ett milt och ödmjukt hjärta,

så skall ni finna vila för er själ.

Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.

Matt 11:28-30

Men snälla, missuppfatta mig inte. Det här är inte alls en pik till någon av minna vänner, ni är fantastiska och jag älskar er av hela mitt hjärta. Det här var mer som en påminnelse till mig själv och en uppmaning att tänka på att våga släppa garden och lita på att det finns dem som står kvar och stöttar och hejjar på en trots att man är operfekt och full av brister. Och det funkar båda vägarna, jag finns här och jag har inga som helst planer på att gå någonstans!

Underbar dag!

Min snälla gubbe tog Maja så då kan jag bjuda på några fler uppdateringar. Gårdagen spenderade vi först på bryggan och gjorde ett och annat fynd, sen åt vi Sveriges i särklass största räkmacka till lunch. Efter det var vi bjudna att följa med på en båtutflykt med Roberts moster och man, de hade en fantastisk (och stor!) motorseglare. Att först få åka båt till Hållö, sedan få promenera själv på klipporna och fota för allt vad tygen höll och sedan i lä från vinden sola (och bada för vissa) och fika i trevligt sällskap och avsluta med en längre båttur runt hela Smögen är verkligen receptet på den optimala dagen och en stor dos balsam för själen.
Men dagen var inte slut med det, när vi kom hem var det tidig kväll så vi gjorde i ordning Maja för natten och så piffade jag till mig (så gott det gick vindpinad som jag var i håret =)) sen var världens bästa moster och morbror barnvakt. Det var första gången sedan Maja föddes som jag och Andreas fick en egen kväll tillsammans. Lyckliga promenerade vi hand i hand i solnedgången ner till bryggan och satte oss vid ett bord med havsutsikt och avnjöt en fantastiskt god middag och och sippade på ett glas vin tills klockan var halv tolv(!) då promenerade vi långsamt hemåt i den ljumma sommarnatten.
TACK, TACK, TACK snälla underbara Hanna och Robert för barnvakten, det var GULD värt! =)

Jag lever

..men frånvaron av en dator med internet har gjort att bloggen har fått ta semester. Och det har faktiskt varit väldigt skönt, ingen dator och ingen tv, bara ändlöst hav inramat av klippor, pittoreska västkusthus och "mågar" (för er som inte talar "smögenska" betyder det måsar) Det här var precis vad jag behövde, vi tar dagen som den kommer och njuter av det fina vädret.

Det var all uppdatering jag hann med nu för nu vaknade Maja. Men jag återkommer, så småningom.. =)

Klibbig högsommar

Det har varit nästan olidligt varmt idag, stekande sol från en klarblå himmel och knappt någon vind. Men tro inte att jag klagar! Jag har legat ute på gräsmattan och pressat så mycket jag vågat utan att bli alltför lik en kräfta. Jag vill ju vara härligt sommarbrun till bröllopet och för att vara jag så är jag faktiskt riktigt brun, fast jämför jag med de flesta andra är jag fortfarande en blekfis. =) Tur att det finns brun-utan-sol-krämer.

Jag kan även meddela att nu har vår yngsta familjemedlem fått sin första tand, HURRA! Den är inte så långt gången än men den syns och känns. Det känns stort på något vis, som en milstolpe, Majas allra första tand. Kan ni tänka er hon är snart tio månader?! Hur gick det till, när fick jag en så stor tjej? Men det är fantastiskt roligt, hon blir mer och mer sin egen lilla personlighet för varje dag som går. Det har blivit bra fart på henne nu, när hon tagit sikte på något hon vill ha så här hon där i ett nafs. En egenskap Felix och Casper inte är alltför förtjusta i eftersom hon kryper efter dem hela tiden och petar, nyper och drar i allt hon kommer åt.

Ska snart bege mig mot sängen men jag har inte speciellt stora förhoppningar om att det blir så mycket sömn för det är klibbigt varmt i lägenheten trots att vi har igång alla fläktar vi har. Men att få ligga i sängen och vila är inte heller så dumt och tillslut ska jag väl kunna få mig en stunds sömn.

Natti natti

Förälskelse

Jag antar att man är en materialist om en pryl kan göra en så glad, lycklig rent? I efterhand var det för väl att Maja åt upp den gamla telefonen så att jag nu har den här skönheten i min ägo. Men den är smått beroendeframkallande, jag sitter och spelar spel så fort jag får en tid över. Det är som att ha ett wii i miniformat för den har sensorer så när jag kör rally sväger jag genom att vicka telefonen från sida till sida och gasar och bromsar genom att föra den framåt eller bakåt. Eller varför inte bowling och svinga mobilen i handen för att få klotet i rullning? För att byta låt när man lyssnar på mp3 är det bara att vifta till med telefonen och vill man blanda om ordningen på låtarna så skakar man lite på den, volymen justeras genom att föra den uppåt respektive neråt.



Jag vet, det är fullständigt onödigiga funktioner men likväl älskar jag det! Att den sen är en riktig snygging gör inte saken sämre eller att det är så fånigt som att den matchar min nya klocka... Men till mitt försvar så var det ingen medveten handling, kom på det när jag kom hem.



Pinsamt att ha ett helt inlägg om sin mobil... kan det vara åldersnojjan som spökar och får mig göra ett tappert försök att väga upp min höga ålder med ett "fjortis" beteende? Ingen vet!

Ja må jag leva uti hundrade år..

Kan man få en bättre start på dagen än att bli väckt med frukost på sängen och att få avnjuta den i lugn och ro tillsammans med sin älskade? Det var så jag startade min dag idag. Sen var tanken att vi skulle ha en lugn hemmadag och skjuta fram tårtkalaset eftesom nästan alla vänner var bortresta och inte kunde komma. Men på förmiddagen fick jag veta att det faktiskt kunde komma några i alla fall så med bara några timmars varsel bjuder ringer jag för att bjuda på kalas! Vi som hade struntat i att städa lägenheten eftesom det ändå inte skulle få några gäster hem fick bråttom att städa för att göra det respektabelt och jag skickade Andreas till affären för att inhandla kakor och ingridienser till en tårta. Det blev ett ganska enkelt fika men nog så gott ändå. Sen trillade Camilla, Elias och Isabella in på eftermiddagen och så även Magda, Christian och "Örjan".
Klockan halv sju var vi bjudna till Droskan av Andreas föräldrar för att tillsammans med dem och en lagom "bunt" med släktingar avnjuta en god grillbuffé. Maja fick byta om till pyamas innan vi for och hon somnade som en klubbad i vagnen. Jag tror inte vi fattar hur bortskämda vi är som har en så makalöst snäll och förnöjsam dotter. Att kunna sitta och äta i godan ro och att utan bekymmer kunde vi väcka upp henne när vi skulle ta bilen hem. När hon vaknde fyrade hon av värdens leende och plirade med ögonen och jollrade under hela hemfärden. Väl hemma satt hon på köksgolvet och tittade på mig undertiden jag plockade undan från fikat och när hon fick en skvätt välling i sängen efter det somnade hon utan minsta protest. Hon är vår lilla ängel trots hennes aptit på mobiltelefoner... =)

På kvällen satt vi tätt ihop på balkongen med varsitt glas vitt vin och myste till svalorna myggjakt ovanför hustaken och himlen skiftade till lila när det magiska skymningsljuset långsamt la sig över Nydalahöjden. Vilken dag, ett perfekt avslut på en underbar födelsedag!

Maja i en Madicken-inspirerad klänning dagen till ära

Den fantastiska buketten som lyser upp hela köket överaskade Anette med på förmiddagen


Hon kom ihåg att Gerbera är en av mina stora favoriter, jag blev så glad!

Majas lycka var gjord när Elias kom

Att i tider av kliande tandsprickning bli erbjuden ett finger att tugga på är äkta vänskap!

Tårtkollaps...men tröstar mig med att den i alla fall smakade som den skulle

Inspektion av min fina kamera jag fick av Andreas

En lugn stund framför en film är skönt när man är en tröttis

Att sitta i stolen och spana in sina gäster är soft när man är pigg

Men när tröttheten kryper på och humöret börjar dala är det tur att man har en Magda som kan konsten att underhålla en bebis

och byta ut tårarna mot ett leende

Då kommer det goda humöret åter och krafter räcker till och med till att stila med sina vältränade magmuskler inför Christian.

Att gå på två kalas på raken tog tillslut ut sin rätt

Men när den ena somnar vaknar nästa och visar glatt upp sina nya kunskaper i gåendets ädla konst!

Två sockertoppar! =)

Dagens bästa foto!

Efter att först smärtsamt påminna mig om att nu är det bara ett år kvar tills jag blir "halvsexti"

kommer Andreas med de tröstande orden "att 29 är väl ändå ingen ålder för en trähäst?"