Hjärtat i halsgropen och gnagande skuldkänslor

Just nu råder lugnet här hemma och jag sitter och försökar andas djupa och långa andetag för att lugna mig och min rusande puls. Samtidigt försöker tala om för mig själv att det är lätt hänt och jag inte är en dålig mor bara för att jag inte var nog uppmärksam. Men det är något som är så lätt att säga till andra för att peppa och uppmuntra, men så fort det gäller en själv så gnager det dåliga samvetet, skulden och känslan av att vara dålig i mig.

För att ta det från början. Maja satt på golvet och lekte medans jag satt och slötittade lite på tv. Andreas har nyss köpt en dator till hans föräldrar och Maja gillar skarpt väskan som hörde till, jag hade kollat igenom den tidigare för att se till att det inte låg något farligt i den och sedan låtit henne hållas. Plötsligt hör jag ljudet av mängder av småkulor som rullar ut på golvet och jag vänder mig om för att se vad som hänt. Ni vet de här små papperspåsarna med små kulor i som finns i alla nya väskor för att hålla fukten borta och som det står "DO NOT EAT!" på? Just en sådan hade Maja fått tag på och hade hela munnen full av små genomskinliga kulor. Jag kastar mig (bokstavligt talat!) mig över henne och gräver ut så många kulor jag kan ur munnen och sedan ringer jag till Andreas och försöker att inte låta allt för panikslagen när jag frågar efter numret till sjukvårds upplysningen. När jag väl kommit fram (tack och lov var det knappt någon kö alls) rusar min puls och paniken sprider sig i kroppen som en löpeld. Jag blir snabbt kopplad vidare till Giftcentralen och får det underbart lugnande beskedet att kulorna är fullkomligt ofarliga och det hade inte spelat någon som helst roll om hon så satt i sig hela påsen. PUUH! Kan någon tala om för mig varför man skriver med så stora bokstäver att det inte får ätas så man blir helt övertygad om att det är superfarligt?! Kan det inte stå innom en liten parentes att det inte är giftigt så man slipper tro att ens unge ska dö för att hon pillat i sig lite?

Men som jag klandrar mig själv, jag borde ju ha kollat igenom väskan mer noggrant så att det inte hade hänt i över huvud taget, tänk om hon nästa gång skulle få tag på något som var farligt på riktigt?? Den hemska tanken gör att hjärtklappningen kommer tillbaka och tårarna bränner i ögonen. Det är en skrämmande tanke att veta hur fort olyckan kan vara framme....

För att få tankarna på nåt annat, men som i och för sig inte är alldeles ofarligt det heller. Enda skillnaden är att det här är gjort med berått mod (tro INTE att han hade fått göra det om jag varit med, jag hade fått ett slaganfall. Haha!). Ett litet smakprov på lillebrors äventyr på Korsika.

(Hoppas du kan förlåta mig Joppe för min fula ovana att tjuva dina bilder utan att ha vett nog att fråga om lov innan...)

Idérik är han i allra högsta grad och en gnutta galen, men hur man får till ett vansinnigt läckert kort kan han!