bebis och dammsugar terror

På temat att älska sin nästa, sitter jag här och försöker att älska mina grannar.
Men jag kan inte, jag blir så irriterad! Jag har Maja sovandes på balkongen och de har sitt spädbarn på sin balkong (vi har bara en plåtvägg mellan våra balkonger) problemet är bara att denna unge bara skriker som en galning och då kommer mamman ut och jollrar högt och gällt varvid Maja vaknar varje gång och jag får börja om med sövningen. Till saken hör oxå att eftersom jag har babyvakten ute hos Maja så hör jag rubbet, har ett ständigt barnskrik och fånigt mammajoller (lät jag verkligen så när Maja var ny?? Hemska tanke...) i lägenheten och det driver mig till vansinne! Men stänga av babyvakten kan jag inte för då hör jag ju inte när Maja vaknar. För en stund sedan så fick de dessutom för sig att börja dammsuga PÅ balkongen!! Det vrålar ur babyvakten och jag anstränger mig hårt för att inte gå ut på balkongen och banka på väggen och fråga vad de håller på med egentligen?! Vad säger det om mig? Åh, vilken kärleksfull människa jag är som älskar allt och alla i sin omgivning.... Suck, är nog ett hopplöst fall ändå.

Tur att Magda och Christian kommer snart och lättar upp stämningen. =) Sen ska vi ge oss ut allihop på en picknick vid Nydalasjön, långt borta från alla grannar, bebisar och dammsugare, UNDERBART! :D