Ingen svinflunsa än, men valpsjukan frodas fritt

Så mycket större än det var inte lilla Melker, men han var helt underbar och sötare kan man inte bli. Naturligtvis tog han alla med storm och charmade oss allihop. Utom möjligtvis Felix vissa stunder. De träffades utomhus först för att få nosa på varann på neutral mark och jag försökte förgäves få ett kort på dem när de lekte men med den farten Melker hade var det stört omöjligt. Nästan alla bilder blev som den här under...


Skrutthundar som inte hade förstånd nog att stå stilla en stund så jag kunde få mig ett fint kort. Eller åtmindstånde ett kort där det syns att det är hundar och inte bara diffusa fläckar *skratt*

Väl innomhus blev det en smula enklare att fota, men bara en smula så ni får ha ordentligt överseende med mina bilder. De hade jätte kul och lekte men efter ett tag började Felix tröttna på att ha en liten råtta som bet sig fast i hans päls som en liten igen och som släppte taget först efter mycket snurrande och skakande för Felix del och Melker hade stora tussar päls i munnen. =) Jag kunde inte låta bli att skratta när Melker fick ett ordentligt tag i svansen på Felix (bara i håret förstås), för att försöka bli av med sitt bihang snurrade Felix så fort att Melker (som inte hade några som helst planer på att släppa sitt grepp) lättade från golvet och flög. Tur att min lilla skrutt är så in i norden snäll, han lät Melker hållas och försökte så gott han kunde att lugna ner honom. Vilket inte lyckades så bra, jag hade hunnit glömma bort vilken faslig energi och fart en valp har och det känns så avlägset att Felix en gång var precis lika vild. Det kan man inte tro nu när han lufsar omkring och bara är.

Full rulle i hallen

Lyckan var gjord när jag var snabb nog med kameran när Melker satt och togen mikropaus ;)


Men när man är en liten valp måste man vila lite ibland oxå och han skötte sig examplariskt hela kvällen. Han sov en stund i mattes famn, gnagde på sitt ben och gick från famn till famn i soffan.


Att få ha honom i knät och bli överröst med pussar i hela ansiktet (det var den makeupen det;)) fick mig att bli lite valpsjuk... det hade varit så mysigt. Men nej, någon mer hund blir det inte för oss, inte just nu i alla fall. Men lite sugen kan man väl få bli ändå?


Enda chansen att få med vovvarna på bild var att filma, men till och med då var det svårt. Här får även Maja sig några ordentliga pussar och mottog dem med skräckblandad förtjusning

Ehum, kanske i alla fall skulle nämna att vi hade en jätte trevlig kväll (som vanligt) med hemgruppen. Men den kom liksom lite i skymundan, hundgalen som jag är! :D

Kära ägodelar och efterlängtad liten parvel

Det här måste vara bland det bästa jag köpt någonsin. Maja har suttit i timmar och lekt med klossarna och har redan fattat att de ska i genom hålen i locket, dock är hon inget vidare duktig på det än. Men så mycket som hon tränar kommer hon nog snart på tekniken. Tornet med ringar är minst lika populärt, fast det roliga är att ta bort ringarna från stapeln och tugga på dem, slänga dem på Felix (tur att de är i tull och lätt plast), lägga dem i plastburken eller ge till oss så vi kan trä dem på stapeln igen så proceduren kan börja om från början igen. Både jag och Andreas njuter av att Maja sitter själv och leker långa stunder själv utan minsta protester. HURRA för loppisar säger jag bara!!

Ikväll är det dags för hemgrupp igen och den här gången ska vi vara hos mig. Kära svärmor har bakat bullar kvällen till ära och jag har nyss skickat iväg Andreas till Ica för att handla lite gott bröd. Jag är så glad och tacksam för min hemgrupp, underbara människor hela högen. Fast ikväll kommer dem på andra plats....den jag längtar allra mest efter att få träffa är lilla gulle-Melker. En 8 veckor gammal dansk svensk gårdshund och är så sockersöt att det finns risk för att jag kommer att äta upp honom... =) Ska bara se till att plocka bort en och annan matta innan de kommer ifall det skulle råka bli en liten olycka. Det är lätt hänt när man är en pluttig liten valp.

Inte så konstigt att jag längtar så hett till ikväll, eller hur??

Han är ju så gullig att jag smäller av!

Lyckan är en dag på loppis...

STOR dag idag, Maja har stått själv utan stöd! Hon stod brevid mig och "hjälpte" mig tömma diskmaskinen när jag helt plötsligt ser att hon står upp i flera sekunder utan att hon håller sig i. Hon tittade lite skeptiskt på mig när jag började hurra och applodera henne, underade nog vad det tog åt mig... =)

Sen har vi varit på Nolias storloppis idag och gjort flera kalasbra fynd. Vad sägs om ett par vind/regnbyxor nästan i nyskick för 30kr? Eller en hink med plastklossar i olika färger och former till Maja (som hon vart helförtjust i!) för den stoora summan 20kr och ett par böcker av Camilla Läckberg för 15kr st. Finns inget som är så tillfredställande som att köpa saker man behöver till ynkliga priser! :D

Efter att Andreas varit så snäll och låtit mig strosa omkring så länge jag ville på nolia utan att klaga en enda gång tyckte jag att han förtjänade en tur på golfbanan. Och medans han roade sig där roade jag, Maja och Felix oss tillsammans med Anette och Casper på en långpromenad. Är nyss hemkommen och måste försöka få något i magen för strax går bilen bot Ersmark för stämrep. Hoppas innerligt att jag får en energipåfyllnad när jag börjar sjunga för just nu känner jag mig mer redo för sängen... Men det går inte för sig för jag MÅSTE öva på de nya sångerna, dessutom brukar vi ha väldigt trevligt när vi träffas.

Otäckt trauma

Jag höll på att bli överfallen ikväll när jag gick nattpromenaden med Felix, men bara nästan.
Strax bortanför vårt hus finns det en smal dunge och bakom den ligger en upplyst gräsplan som gjord för Felix att springa fritt på. Trots att jag är mörkrädd tyckte jag att det var en bra ide att trotsa min rädsla för att gå i skogen när det är mörkt (och de där ynka metrarna med träd kan ju inte kallas för skog), dessutom är det upplyst på båda sidor om dungen så det är bara precis i mitten som det är riktigt svart. När jag var en bit in där gatlyktornas ljus bara kunde anas svagt hajjade jag till och stannade för att jag tyckte jag såg en människa inne i skogen som stod och tittade på mig. Jag intalade mig själv att det bara var min rädsla som spela mig ett spratt och att det förmodligen bara är ett träd. Men när jag börjar gå igen ser jag att det faktiskt är en människa som står där, helt klädd i svart med en huva över huvudet och han går rakt emot mig. Jag blir livrädd, paniken slår till och det känns som att hjärtart ska spräcka bröstkorgen. Jag ökar på mina steg samtidigt som jag sliter till hårt i kopplet så Felix går riktigt nära mig och jag önskar för ett ögonblick att han inte var en snäll och mesig liten Cavalier utan en livsfarlig Dobermann som skulle försvara mig till sista blodsdroppen. När jag är bara någon meter från mannen tänker jag att nu händer det svänger stigen lite åt höger och jag upptäcker att den livsfarliga våldtäktsmannen och mördaren inte alls var någon otäcking utan ingen annan än min egen skugga! Visste inte om jag skulle skratta eller gråta för jag hann bli så fruktansvärt rädd!
Resten av promenaden gick jag och sjöng lovsånger högt för mig själv (de som mötte mig på cykelvägen måste trott jag hade en skruv lös) för att lugna mig själv och jag intalade mig själv att trots sitt goda sinnelag och stora kärlek till alla människor skulle Felix känna om jag var i fara på riktigt och försvara mig.

Nu när jag sitter säker här hemma känner jag mig jätte fånig. Jag vet ju hur lätt och fort jag skrämmer upp mig själv när det är mörkt ute och jag tillåter mig aldrig att titta in bland skuggorna utan fäster blicken stint på den upplysta vägen. Vad skulle jag i den där dungen att göra? Tro inte att Felix fick springa nåt lös heller, han gick i stramt koppel tätt intill mig för att agera bodygard. De som träffat Felix vet vilken ur löjlig tanke det är! :-)

För att avsluta lite mindre dramatiskt vill jag bara lägga in ett bildbevis på min och Andreas seger över Maja även denna kväll. Hon vaknade till en gång till efter jag skrivit förra inlägget, men sen har hon sovit gott och det ser så fridfullt ut. Jag kan stå och titta på henne när hon sover hur länge som helst, kan inte få nog.

Änglabarn

Viljornas kamp

Vem är mest uthållig? Tur att vi är två mot en annars hade det funnits en stor risk för att den yngre vunnit med hästlängder... Hon vet minsann vilka knappar hon ska trycka på för att få som hon vill och slippa sova. Men vi har bestämt oss för att vi måste vara lite "hårda" och konsekventa, inte springa in stup i kvarten och prata och jollra med henne utan låta henne skrika sig trött. Men det är så svårt att veta vad det är för skrik ibland, tänk om det inte alls är för att hon är arg, tänk om hon har ont? Eller är mörkrädd och har panik. Fast det är bara mitt veka och ömtåliga modershjärta som målar upp den ena hemska saken efter den andra. Egentligen VET jag ju att skriket bara ett sätt att få mesta möjliga uppmärksamhet och därmed slippa sova, och i det ljuset är det ju att vara en god mor att låta henne skrika av sig lite tills hon tröttnar och somnar. Hur skulle det se ut om hon fick vara vaken så länge som hon ville varje kväll och inte få några rutiner alls, det är knappast ett bättre alternativ för någon av oss. Men det är inte alltid förstånd och hjärta går hand i hand.



Vet ni, medans jag suttit här och skrivit har gallskriket huttit bytas ut först mot ett lekfullt joller och nu tystnad... Jag vågar inte gå in och kolla om hon somnat än och riskera att det börjar om från början, men det verkar hoppfullt. *hoppas hoppas*

Virrpanna av högsta klass

Jag gick upp i ottan i morse, hoppade in i duschen och piffade till håret och la en fin makeup, jag packade en ordentlig lunch-och fikaväska och knatade iväg till bussen. Vi skulle nämligen ha visionsdag med kören hela dagen idag. Trodde jag..... När jag kom fram till universitetet tyckte jag att det var så få bilar på parkeringen och ännu färre cyklar utanför. Fick lite lätt panik och trodde att jag totalt missat att vi skulle hålla till någon annanstans så slängde mig på telefonen och ringde en av mina körvänner som skrattade lite lätt och informerade mig om att jag var en vecka tidig. Det är först nästa lördag... Gissa om jag kände mig dum?!
Det var bara att knata tillbaka hemåt och börja fundera ut vad jag skulle göra av dagen. Eftersom jag hade matsäcken redan var fixad, solen lös och det det var riktigt varmt och skönt ute, ringde jag Elina och Joel och frågade om de ville picknicka med mig. Tur för mig att de hade precis samma tanke och var påväg ut, toppen! Utrustade med en överfull ryggsäck med mat och lite strandleksaker åkte jag och Maja till lekparken på Östermalm och Maja fick leka med Milly, Lisen och Julian innan hon slocknade som en klubbad säl och jag fick njuta av mitt trevliga sällskap.

Efteråt tog jag vägen förbi stan, det är nämligen stor jeanskris i min garderob. Det enda par jag har som är snygga och sitter bra har det gått hål på =( En stor sorg... Mina förväntningar på att jag skulle hitta några byxor var inte specielt höga, jag tycker att det är hopplöst svårt att hitta snygga jeans nu för tiden. Förstår mig inte på dagens mode, skulle ALDRIG betala flera hundra kronor för ett par jeans som är fulla med hål?! Obegripligt..eller så är det jag som är gammal och inte hänger med? ;) Men om man nu hittar en snygg modell finns de bara i löjligt små storlekar som man bara kan drömma om att komma i. Visst hör ni bitterheten..? Idag hade jag dock tur och blev glatt överaskad när jag hittade flera par som satt som gjutna och hade ett rimligt pris, så nu är jag två par skitsnygga jeans rikare! Dessutom "råkade" det slinka med en topp oxå, men skyller det helt och hållet på expediten som kom med den ena snygga tröjan efter den andra till provrummet, kunde inte motstå frestelsen. Min karaktär är usel, men what´s new?? =)
Krisen är över och livet leker! :-)

Favoriter

Jag har gått igenom alla våra bilder på datorn idag och tänkte visa några favvobilder i en salig röra. Men de väcker många och härliga minnen....


Första julen


Puttig och söt som socker


Jag är INTE bebissjuk, men kan faktiskt sakna magen lite...

Utanför torpet

Ljuva sommar

Älskade farsgubben

Den lyckligaste och stoltaste modern ni kan tänka er

Som ler och långhalm

Strax innan vi for in till BB, om jag nu saknar magen så saknar jag inte värkarna i alla fall =)

Goa vänner

Magisk vårkväll vid högakusten

Gose Zenta

Blandade känslor...en underbar dag på stranden och hundarna hade superkul. Men det slutade med akutfärd till veterinären med Felix för att hans ögon var så fulla av sand att det blev ett sår på hornhinnan. HU så hemskt det var!

Som sagt, innan hade vovvarna hur kul som helst!

Vackraste Majsan

En tålmodig tjej som lät mamma spöka ut henne så att det skulle bli fina julkort att skicka

Hemfärd från BB, kan inte fatta att hon varit så pytteliten

Kladdfia! =)

Sommar sommar sommaaar *sjunger*

Tagits när jag var på besök hos systeryster i Göteborg

No komments!

En kväll vid Kvarnen utanför Vindeln

En salig röra som sagt och nu sitter jag här och är alldeles nostalgisk. Borde slita mig från datorn nu och vända mot sängen för imorgon väntar en lång dag.

Godnatt kära vänner!

Hellre en nalle på huvudet än tomtar på loftet

Dagens citat från Andreas efter att Maja för sjuttielfte gången lagt hennes nalle på hans huvud och skrattat när den trillat ner.
Älskade lilla skruttfia.

Bröllopsfest och fruhippa

i mini, mini, miiiini format! Min kära gamla arbetskamrat har gått och gift sig i sommar utan att tala om något innan men det kunde jag och Elina inte låta obemärkt gå förbi så vi bestämde oss för att fixa ett litet supriseparty för att fira den nyblivna bruden. Jag fullkomligt älskar att få planera och dona inför överaskningar, att komma på bra små vita lögner för att inte avslöja sig, hitta present och göra ett fint kort till. Jag går runt och ler och fnissar för mig själv hela tiden när jag dukar för fest, tänder ljus och gör det mysigt. Det enda jobbiga är att jag blir så ivrig och otålig på att få avslöja det hela att det känns som en hel eeeevighet innan hedersgästen (i det här fallet Lena och Saga) plingar på dörren.
För en gångs skull släppte jag faktiskt på kraven från mig själv att det ska vara flera sorters hembakade godsaker och gjorde det enkelt med enbart köpefika, men gott blev det och vi hade fantastiskt roligt och vårt lilla "tilltag" uppskattades verkligen och det blev en fullträff med valet av present. En toppendag rätt och slätt!
Insåg precis... fruhippa, det innebär väl att det bara får vara tjejer med? Men eftersom Julian hade tjusiga ballerinastrumpor dagen till ära så får väl han räknas till damernas lag, han verkade i alla fall trivas gott i sällskapet. =)

Blev inte av att jag plockade fram kameran när vi var inne, men när det var färdigfikat och barnen var lagom "sockerstinna" vart det full fart mot lekparken.

Maja var ordentligt påpälsad i morbrors gamla Polarnoverol. Jätte snygg, praktisk och funkar fint fint trots sina 19 år på nacken!

Men hon blev som en stoppad korv i den vilket innebar att hon inte iddes göra minsta försök att krypa iväg. Mycket praktiskt om ni frågar mamman i fråga!

Även skorna har en hel del år på nacken, minns dock inte om det är mina, syrrans eller brorsans gamla? Det är underbart med ärvegods!

Syskonen Sundholm roade sig i gungorna

Den goa nyblivna bruden Lena

Saga-sockertopp

Mycket fart ska det va

Tjohooo!

Julian och Maja stortrivdes i sanden

samsades fint om leksakerna

och åt överaskande lite sand, hurra!

Gosis

Äktenskapstycke?? Tycker jag i alla fall =)

Det bästa som finns: en riktigt stor och BLÖT bebispuss

Alltså, de där ögonen och smilgroparna är som en ängels. Pappa Joel kommer få slita hårt för att hålla pojkarna på avstånd! =) Själv skulle jag kunna äta henne rå....

Det är synd att det inte finns ljudeffekter till den här bilden, ni får helt enkelt föreställa er hur världens härligaste Milly gungar frenetiskt fram och tillbaka och låter som en motorcykel.

Välkommen till oss

och vårt välstädade hem...? Det var det alldeles nyss i alla fall, jag lovar! Det är ett tröstlöst evighetsarbete. Jag och Andreas plockar undan, minuten senare har Maja sett till att det blir som hon vill ha det igen, med andra ord ALLT på golvet!
Jag njuter varje kväll när Maja gått och lagt sig och vi kan plocka undan alla leksaker och veta att de kommer ligga kvar där de ska vara och därmed slipper vi gå i slalom och hoppa oss fram på golvet. Fram tills i morgon bitti vill säga... :)


Den nakna sanningen....


För trött för att vara vaken och för pigg för att sova. Ack detta dilemma!