Pust, det har verkligen varit en pers de senaste dagarna... Maja vaccinerades i torsdas och jag var helt inställd att hennes reaktioner skulle vara de samma som förra gången, dvs att hon bara skulle bli lite tröttare än vanligt och sova mera. OJ vad jag misstog mig!
Febern tjongade upp i dryga 40 grader på kvällen och trots alvedon sjönk den inte speciellt mcyket. Lillgumman var så varm att jag trodde hon skulle brinna upp och vi spenderade större delen i soffan då det gick att få henne någolunda lugn och somna lite till och från. Samma visa var det hela fredagen men natten mot lördag fick hon sig några fler timmars sömn i alla fall så då trodde vi att hon var på bättringsvägen.
Vi hade sedan tidigare bjudit hem familjen Sundholm och tyckte att det borde nog gå bra ändå, Maja var ju lite piggare. Och nog gick det bra, Maja var en smula trött och lite gnällig. Men vi hade det jätte trevligt allihopa ända tills strax innan de skulle fara hem. Då hojtar Andreas och Joel inne från köket att vi skulle skynda oss dit med handdukar. Då har stackars Milly kräkts över hela sig, Joel, köksbordet, köksoffan och golvet. En bindre kalabalik uppstår och Milly slängs i duschen, Joel får låna kläder av Andreas. När vi vinkat av dem började operation sanering. Kände INTE för att få magsjuka och framförallt ville jag att Maja skulle bli skonad från det febrig och dan som hon var. Jag skurade tills medlet sved på händerna, köket har nog aldrig varit så rent! =)
När allt var klart tog vi tempen på Maja och då hade den åter stigit till nära 40 grader och då ringde vi sjukvårdsupplysningen. De rådde oss att åka in eftersom hon haft så hög feber så länge, de ville kolla så att det inte var något mer än vaccinet som ställde till det för stackars Maja. Sagt och gjort, skötväskan packades och en stekhet Maja stuvades in i bilen och vi tog omvägen förbi det Sundholmska palatset för att lämna de tvättade kläderna och sedan till akuten.
Trots att vi prioriterades så blev det en del väntetid, jag satt med en naken ångande het bebis och med en lite mugg under stjärten för de behövde ett urinprov. Läkaren kom och undersökte Maja och hon hade fortfarande inte kissat. Vi fick ytterligare 30 minuter på oss annars skulle de göra en punktion av urinblåsan... Ja det är precis som det låter, det skulle ta en lång nål och stinga in i magen på henne in i blåsan och "dra" ut lite kiss. Jag blev helt desperat när de förklarade det för mig och försökte klämma på magen med kalla händer för att få henne att kissa. Naturligtvis fungerade det inte och när de kom in för att ta provet brast det fullständigt för mig när de tog Maja från mig och la henne på britsen. Eftersom jag grät så hejdlöst fick jag gå ut i korridoren, så där stod jag och mådde sämre än jag trodde det var möjligt. Att höra hur Maja i fullständig panik gallskrek för att de höll fast henne var det värsta jag varit med om i hela mitt liv!! Men tack ock lov gick det fort och Andreas som var kvar i rummet sa att det inte var så farligt som del lät. Provet såg bra ut så vi blev hemskickade för att avvakta lite till och återkomma om febern inte hade gett sig om ytterligare ett dygn.
Nu sedan några timmar sedan är Maja helt feberfri trots att hon inte fått alvedon sedan i förmiddags. Hejja Maja!! Pärsen är över för den här gången och vi pustar ut och knäpper våra händer för att det som spökade i Millys mage och sedan även hos Julian inte når Maja.
Nu ska vi fara på ica för att köpa oss lite ostkrokar för att fira att alla i hushållet mår prima liv! =)
