Pratkvarnen

Maja går förbi trappuppgången brevid oss och konstaterar: "Bella fyttat fatist. Och mamma magen." Efter en stund tankepaus kommer sen: "och stacka Jon!"

Jag njuter nåt helt otroligt över att Maja äntligen fattat galoppen med att sätta ihop sina ord. Nu pratar vi ju med varann på riktigt! Hon måste vara i den mest optimala åldern just nu, hon är så go att jag vill äta upp henne bit för bit. Hon har så mycket klokt att säga och hon är inte sen med att ge sig själv en klapp på axeln för att hon är en sån hejare på att prata. "Maja plata, mamma plata Maja. Maja plata BLA!" Och så skiner hon som en sol.

Men glöm inte att spetsa öronen och vässa hjärnan innan ni kommer hit och konverserar för rent pratar hon då rakt inte och hon lägger till, tar bort och byter ut stavelser efter tycke och smak. Som väl är, är hon utrustad med en ängels tålamod och kan upprepa samma sak tio gånger innan jag förstår vad hon menar. Detta utan att bli minsta sur/irriterad/less/arg på sin tröga mor. Hon förtjänar nobelsfredspris för den bragden.

Hm, jag är helt säker på att jag hade nåt mer på tungan som jag tänkte pränta ner. Men min hjärna går på reservtanken till reservtanken just nu. Helgen har tagit ut sin rätt och mina ögon går BOKSTAVLIGEN i kors just nu. Vad det en var så får det vänta tills imorgon.

Sov gott!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Suprise suprise!

Halvvägs in i förra inlägget blev jag avbruten av min käre gubbe. Han kom hem från jobbet och meddelade att vi skulle gå ut och äta bara han och jag, han bjuder! Wihoo, vilken karl jag har!

Orginal planen var Scandic Plaza, men eftersom han kommit på idén själv först i bilen hem och därmed inte hunnit boka bord så var det fullbokat när vi kom. Det var visst fler än vi som tänkt lyxa och äta ute på lönefredan... Men tur var det för istället for vi till Café göteborg och åt en sinnessjukt god middag. Göteborgs plocktalrik, bestående av olika sorters toaster, sallader, frukt-och grönsaker. När talrikarna var tomma var vi var rörande överens om att vi absolut inte orkade med någon desert. Det var tills vi såg vad de vid grannbordet beställde in vill säga, det var den maffigaste marängswissen jag någonsin sett! Det räckte med en blick oss emellan så reste sig Andreas och gick fram till disken och beställde oss varsinn. Jag njöt (högljutt!) av varje tugga och fick ner rubbet trots att jag var sprängmätt redan efter middagen. Himmelskt.

Summa sumarum är det inte helt tokigt att vara barnlös ibland. Bättre uppladdning inför jobbarhelgen kunde jag inte få. Nu kommer jag bara skratta mig igenom mina arbetspass. Tack älskling!

Barnlös

Tänk att för inte så länge sedan var det vardag för oss att inte ha små fötter som trampade omkring här hemma. Nu kan jag inte minnas hur det var innan vi hade Maja. Har jag ens varit barnlös? Vad gjorde jag hela livet fram tills för två och ett halft år sedan?

Idag är vi mol allena för farmor och farfar har varit här och kidnappat Maja hem till Vindeln. Flickan i fråga blev själaglad och tog sin väska, gav mamma en puss och kram och gick med kavata steg före farmor och farfar in i hissen. Ingen separationsångest här inte. Till skillnad från mig. Jag saknade henne ifrån samma stund som hissdörren stängdes bakom henne. Det blir så förfärligt tomt och tyst här utan hennes upptåg, skratt och skrik.

En promenad längs memorylane:

Två dagar

Två veckor

 Två månader

 Dopet, sex månader

 

Älskade unge!!





Sara tipsar

Jag måste få skryta lite över en av mina vänner.

Hon har nämligen startat en alldeles ny och rykande färsk blogg: 

JOHANNAS TÅRTOR

Hon är helt vansinnigt duktig på att baka - och i synnerhet - dekorera tårtor. Det var hon som gjorde Majas fantastiska sköldpaddetårtor till hennes ettårsdag. De finns att beskåda i det allra första inlägget bloggen (Johannas alltså), men oxå HÄR. Klicka in dig på länken ovan och förundras.

Alla bilder är lånade från johannastartor.blogspot.com

Otroliga eller hur?! Orden räcker inte till för allt beröm jag vill ösa över dessa fantastiska konstverk. Gå nu in på bloggen och få ännu fler kreationer att dregla över.



Sista chansen till spionage

Så jag tänkte ta ut svängarna ordentligt. Paparazzi!! Jag menar, vad ska våra kära grannar göra om de inte gillar att jag fotar dem i smyg. Flytta?? Hehe. =)

Tycker att herrn i huset gjorde en utomordentligt bra delegering av arbetet. Polarna bar och Jon..

smsade..

och fotade!

Det är ett hårt jobb att vara arbetsledare! ;)

Kändes lite creapyvarning på mig där jag stod i fönstret och fotade. Haha! Men var ju tvungen att hitta på nåt som fick mig att le för det är så SORGLIGT att inte ha de kvar här längre. Det var nog tur att jag var tvungen att jobba idag, annars hade jag nog bara suttit hemma och grinat.

Samtal

Våra grannar var barnvakt en kortis igår och då hade Maja och A-K följande konversation:

"Maja, vad ska du ha i väskan?"
"Bella!"
"Men ryms Bella i väskan?"
"Jaaa!"
"Tror du hon vill vara i väskan?"
"Näääe."

Men ungen har rätt, nog tror jag att hon skulle få plats! =)


Bilden är ärligt stulen av A-K på facebook

Det är en sorglig dag idag

Vi har sagt farväl till de finaste grannar man kan tänka sig. Efter en trevlig pizza middag och hundbus kom vi till det oundvikliga - hejdåkramen. Fram till dess höll jag ihop bra men när vi stod där i hallen och kramades för glatta livet svämmade mina ögon över av tårar. Hur de sprutade efter dörren stängts bakom dem ska vi inte ens tala om. Jag är så ledsen över att de flyttar. Men samtidigt så glad för deras skull, det här kommer bli så bra. En toppenlösning inför allt spännande och fint som väntar dem.

Maja fick kalasfina presenter, ett smyckesskrin till alla hennes juveler och en handväska i lack jag nästan blev avundsjuk på själv! ;) Men det absolut finaste var den lilla nyckelringen hon fick av Bella, "Friends Always". Ni ser den här ovanför.

Jag avskyr avsked. Det är det värsta jag vet, alla kategorier. Till och med värre än både spindlar och fjärilar. Jag avskyr känslan att det är sista gången. I det här fallet är det ju inte sista gången vi ses någonsin, men det lär dröja ett bra tag och våra spontanträffar är ett minne blott. När jag gick kvällsrundan med Felix nu slängde jag som vanligt upp ett öga mot deras fönster. Då trängde tårarna på igen utan hejd. För istället för fina gardiner och hemtrevliga små lampor var det alldeles tomt och kalt. Kvar hängde bara en ensam glödlampa som skrek ut att det snart inte bor någon där längre. Det blev verkligt, de ska verkligen flytta, på riktigt. Långt bort. Har in i det sista försökt förtränga det.

Det är så att vissa människor träffar en rätt i hjärtat. De har det där speciella som gör att man inte kan låta bli att älska dem. Dessa tu är sådana. Underbara.

Friends forever.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Kärlek!! /Sara

Hej hopp tjolasvejs!

Nää. Det funkar inte. Krystat. Tänk pigg och käck och föreställ dig den totala motsatsen. Japp, där är jag.

Efter knappt fem timmar sömn, uppstigning kl 5.00, jobb, viktigt möte på lassa, hämta Maja på dagis, gå hem och hämta vovven för en promenad. Den sistnämnda med en trött och hungrig tvååring i vagnen med allt det innebär. Sedan hem, fixa middag och försöka att inte krascha i soffan. Det misslyckades kapitalt! Jag valde mina fajter väl och lät Maja titta på Nicke Nyfiken och när Andreas kom hem möttes han av en zombiesambo i soffan tillsammans med dotran som var helt uppslukad av filmen - för hundra sjuttielfte gången. Tack Jesus för tecknad film!!

För en timme intogs kvällsmaten och jag svidade om till nattlinnet och kröp mer mellan lakarna. Klockan var då tio över åtta. Är enormt stolt över mig själv att jag fortfarande är vaken. MEN nu ska jag sova min skönhetssömn ända fram tills kl ringer kl 5 imorgonbitti igen.

Godnatt kära vänner!

Kärlek /S


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kusin vitamin

Nämen, glömde jag berätta vad jag gjorde igår? Det gjorde jag visst, ursäkta mig.

För ett tag sedan fick jag ett otroligt glädjande mail från min kusin att hon skulle husera i Umeå en helg framöver och undrade om jag ville träffas? Om jag VILLE?? Är du tokig, jag blev överlycklig!! Hur ofta har ens nära och kära vägarna förbi Umeå liksom - framförallt när de bor dryga 100 mil bort. Detta långa avstånd tillsammans med en usel timing har gjort att vi missat varann när vi varit på samma breddgrader tidigare. Det var FEMTON år sedan vi sågs senast. Inte klokt!

Därför var det ju extra roligt med detta finfina besök. Maja var väl förberedd på detta roliga och pratade hela morgonen om "Min Ninne hem". Som alltid var hon lite blyg inledningsvis men fort gick det över och sedan la hon beslag på Ninne. :)

Trots att vi hade så många timmar till vårt förfogande rann tiden iväg förfärligt fort. Man har ju så mycket att säga varann efter femton år och vi hade så fantastiskt roligt!

Bilden har jag stulit, f'låt.

Tack fina för att du ville komma och förgylla vår dag! Nu får vi baske mig se till att det inte går 15år till innan vi ses. :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Filmtajm del 2

En glimt från barnkammaren.

Lördagsmys



Den här lilla pussgurkan med följe har spenderat en synnerligen trevlig afton tillsammans med oss. Vi har svullat onyttigheter, kollat på mellon och pratat och skrattat i massor. Härliga tider.

Den enda i sällskapen som tidvis var en smula missnöjd var Felix. Bellayrväder sprang runt och drog honom i örona, snodde hans ben och försökte dra igång honom till lek. Det enda hon lyckades uppnå var dock att göra honom såå less! Typiskt. Tur att jag är destu mer förtjust i denna LJUVLIGA lilla dam.

Filmtajm

Sångfågel.

Hunsad hund vs Stålmannen

VS

I förmiddags tar Maja pappa i handen "Kom pappa, jum" och så tar hon med honom in på rummet. Väl där ger hon honom följade instruktioner: "Sitt!" Sedan spänner hon ögonen i pappa, pekar med fingret mot honom "Stanna!" Sen lämnar hon honom där och går ut till mig i vardagsrummet.

En stund senare sitter jag och Maja och kollar i en tidning och när hon får syn på en bild på stålmannen pekar hon och säger "Pappa!!"

Såå, Maja hur ska du ha det, hunsad hund eller Stålmannen?? Vi alla väntar med spänning...

Operation sanering

Nu i eftermiddag börjar jag vara tillbaka i gamla gängor igen. Skönt att kunna äta mat utan att magen lever rövare och känna hur krafterna långsamt återvänder.

För att fira mitt snabba tillfrisknande har jag tvättat upp alla textilier jag rört vid, ränt runt med ytdesinfektionen och skrubbat hela toan med en dåres noggrannhet. Allt för att magsjukan inte ska få gå ett varv till, tycker vi har fått vår beskärda del av denna högst ovälkomna gäst.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tur i oturen

När det är -25 grader ute känns det faktiskt inte så tokigt att tvingas vara inomhus liggandes i sängen under ett varmt täcke. Man får försöka hitta ljuspunkterna i tillvaron. Och vidare positiva saker just nu är att jag har fått i mig hela två smörgåsrån och ett glas avslagen Cola nu på morgonen. Det går framåt! :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Osis

Äh, trodde verkligen att jag hade klarat mig från magsjukan. Tji fick jag och här ligger jag nu. Turligt nog är det en ganska mild (i den grad magsjuka kan vara mild) variant och jag känner mig redan bättre. Hoppas innerligt att det ska fortsätta i samma riktning för jag har INTE tänkt vara sjuk nåt mer!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Snålskjuts



Bella såg sin chans när Maja lämnade vagnen. Hon hoppade upp som en oljad blixt och verkade vara väldigt nöjd med sin prestation. =)

Vi är fortsatt hundlösa, Felix lever lyxliv i Vindeln så vi har passat på att låna grannarnas vovve Bella idag. Det blev en lång och härlig promenad i solen och den annars outtröttliga lurvan var helt utslagen och däckade som en klubbad säl när hon kom hem. Stackars liten.

Är förresten inte bara Bella det är synd om, i alla fall inte om man frågar Maja. Sedan vi kom hem ifrån våra kära grannar i eftermiddags har hon inte kunnat sluta prata om "stacka Jon". Det är lustigt vad hon snappar upp från våra samtal. Det var en kommentar jag slängde ur mig lite skämtsamt men Maja plockade upp den direkt och kan verkligen inte sluta upplysa oss om den stackars Jon. =)

Lättnaden över att ha klarat sig

Maginfluensan har släppt sitt grepp. De äldre i hushållet verkar ha sluppit undan i blotta förskräckelsen och den yngre börjar komma in i sina vanliga gängor igen. Skönt!

Här är hon i fullt sjå att "bygga hött bälj" (bygga högt berg)

Tapperhetsmedalj till fröken Flink

Maja väckte oss kl 01.00 inatt och när vi kom in hade hon kräkt ner hela sängen. Tack gode Gud för egen tvättmaskin säger jag bara. Det hann bli ganska många tvättar under natten. På morgonen var magen så vältömd att lillflickan stod över toastolen och hulkade galla. Men hon är en synnerligen tapper tjej. Trots hunger har hon godtagit att hon bara fått löjligt små mängder vätska och ätbart. Den som klagat mest över detta är jag som inte haft hjärta att sätta mig och äta själv. Hur skulle jag kunnat förklara för henne att mamma fick äta sig mätt men inte hon? Det gick bara inte så det fick bli en hungrig dag även för mig. Men lugn, jag tog igen det när jag åkte till jobbet på eftermiddagen! Istället för att gnälla och klaga har hon bäddat med filtar, kuddar och gosedjur på golvet framför tvn och tittat på Nicke Nyfiken. Så bra sköter INTE jag mig när jag har magsjuka.

Tack och lov verkar det ha varit en kort historia för sedan vi provade med de första små klunkarna avslagen Cola innan lunch har hon fått behålla allt. Själv har jag farit runt som en galning och dränkt både mig och lägenheten i desinfektionsmedel i ett desperat försök att slippa denna obehagliga sjuka. Tiden får  väl utvisa om det fått önskat resultat...

När pappa är på jobbet, mamma ska duscha och man inte vill lämnas ensam är det här en utmärkt lösning! Myshörnan var så gosig att hon låg kvar långt efter att jag var klar och gått iväg. =)

(För er som känner den här lilla fröken väl kan jag bara säga att nää, hon har inte övergett sin vapendragare "Blå". Han hamnade mitt i stridens hetta under nattens öventyr och hängde i denna stund på tvättsträcket. "Nallen" (den rosa) och "Pelle" fick raskt rycka in som stand in)

Efter en djupdykning i utklädningslådan

Då var vi här, igen. När livet snurrar på så fort att man knappt hinner blinka. Och blogga?? Nää. Kameran åker inte fram lika ofta som förr och jag bannar mig själv för det för det passerar ju så många tillfällen man vill minnas. Maja blir stor i en sådan rasande fart.

Lyckligtvis fanns det lite ork över här om dagen. Då åkte kameran fram och fångade några, en smula oskarpa och brusiga, kort. MEN motivet tycker jag kompenserar upp det!



Maja ska åka iväg med dockan; "Hejdå. Klaam! Puss!"

 Glitter, paljetter och spetshandskar, det måste vara livet!

 Vovven behövde kissa och baasa. "Kom nu!"

 Hatten har åkt den långa vägen från Indien. Den är en present från mormor och morfar.

 Studerar mammas sömnadsbok.

 Hej heej!

 Less is more?



Nope! The more the better!

 "Mommo. Mmm, jaa moffa. Nä.. jaha! Mommo, uhum..Hejdå!"

"Puss puss"