Vem är mest uthållig? Tur att vi är två mot en annars hade det funnits en stor risk för att den yngre vunnit med hästlängder... Hon vet minsann vilka knappar hon ska trycka på för att få som hon vill och slippa sova. Men vi har bestämt oss för att vi måste vara lite "hårda" och konsekventa, inte springa in stup i kvarten och prata och jollra med henne utan låta henne skrika sig trött. Men det är så svårt att veta vad det är för skrik ibland, tänk om det inte alls är för att hon är arg, tänk om hon har ont? Eller är mörkrädd och har panik. Fast det är bara mitt veka och ömtåliga modershjärta som målar upp den ena hemska saken efter den andra. Egentligen VET jag ju att skriket bara ett sätt att få mesta möjliga uppmärksamhet och därmed slippa sova, och i det ljuset är det ju att vara en god mor att låta henne skrika av sig lite tills hon tröttnar och somnar. Hur skulle det se ut om hon fick vara vaken så länge som hon ville varje kväll och inte få några rutiner alls, det är knappast ett bättre alternativ för någon av oss. Men det är inte alltid förstånd och hjärta går hand i hand.
Vet ni, medans jag suttit här och skrivit har gallskriket huttit bytas ut först mot ett lekfullt joller och nu tystnad... Jag vågar inte gå in och kolla om hon somnat än och riskera att det börjar om från början, men det verkar hoppfullt. *hoppas hoppas*
Heja, heja! Hoppas det blir lättare för varje kväll som gå. Kram
SvaraRadera