Otäcka ord

Lungödem. Förstorat hjärta.

Veterinärens ord träffade mig som ett slag i magen. Jag tappade andan av blotta tanken på Felix dödlighet. Att han - liksom vi andra - har sin utmätta tid här på jorden.

Vi är bara i början av utredningen än. Det är mycket som inte är sagt eller avgjort än. Han kan mycket väl ha många fina år kvar. Men det kan också ta slut om bara några månader. Ingen vet.

Allt beror på hur väl han svarar på medicinen han fått idag, vad nästa röntgensväng visar för resultat om fjorton dagar. Inte minst på när en specialist ska göra ett ultraljud på hans hjärta om fyra veckor. Då kan vi få lite stadigare svar på alla våra frågor.

Felix är lyckligt ovetande. Han levde upp när han fick åka till veterinären. Det luktar så gott där! Och alla människor som bara bryr sig om honom. Kli bakom örat, klappar på magen, händer som kupar sig runt hans ansikte och en röst som säger hur fiiiin han är.

Vi är olyckligt vetande. Vi tänker ge honom den vård han behöver för att må bra. Men ett GOTT hundliv ska det vara, inga kompromisser! Felix har varit den livskamrat jag levt längst med. Han har hängt med ner i de djupaste dalarna och upp till de ljusaste toppar. Alltid har han älskat mig fullständigt och förbehållningslöst, med ständig närvaro.

Det är lätt att klamra sig fast vid en sådan vän. Inte kunna släppa taget, oavsett vad. Men så vill jag inte ha det. Ett gott liv för en liten anspråkslös Cavalier med ett stort hjärta - i dubbel bemärkelse - ska han ha. Förtjänar han.
Annars måste det svåraste beslutet någonsin tas. Det vill jag inte ens säga högt. Jag fasar.

Just nu. Just ikväll är jag ledsen och har sorg. Är förtvivlad och förvirrad. Gråter, gråter. Försöker förbereda mig på den dag han inte finns här längre.

Men sen får det vara slut på det och leva i nuet. HÄR. Inte ta ut sorger i förskott, då kan jag ju gå runt och sörja i flera år utan någon mening. Ingen vet när eller hur. Vetskapen om osäkerheten är slitsam, men det enda rätta är att ta tillvara det vi har, Felix. Han är fortfarande här, plirar med sina ögon. Viftar du dessutom med en korvskiva framför nosen på honom är han i allra högsta grad levande!! Det är där jag vill försöka vara, här där vi lever. Inte i gårdagen och inte i morgondagen.

Jag drar slutsatsen att jag nog behövde skriva av mig om saken. Av dömma på längden av det här inlägget. Men nu vet ni.

Kanske jag återkommer i ämnet om jag behöver skriva av mig lite till.

Tivolit

Jag har alldeles glömt bort att berätta om när jag och Maja var på äventyr för ett par veckor sedan.

Maja fick åka de här bilarna det första vi gjorde. Eftersom det var något hon ÄLSKADE förra sommaren tog jag för givet att detsamma skulle gälla nu. Dumt av mig. Det höll på att sabba hela vistelsen då Maja inte ALLS tyckte om det och blev rädd. Hon skulle rakt inte åka någonting alls mera.

Vi gick länge och tittade på alla åkattraktioner:

-Den där ser väl rolig ut, den kan vi väl åka?
-Nää.
-Men den där då, där kan mamma åka med dig?
-NEJ! Jag vill inte.

Typiskt, jag som slagit till på att köpa ett biljettband med flera åkturer för att komma lite billigare undan (med betoning på lite billigare. Fy bubblan vad dyrt det är med tivoli!!) men där stod jag med massa biljetter över. Snopet.

Till slut fick jag med henne upp i en av de karusellerna jag verkligen INTE önskade åka själv. Det var en lightversion av kaffekopparna och jag tål inte när det går runt... Blir så in i bomben åksjuk! Men vad gör man inte för att bota ungens åkrädsla? =)
Yr och illamående vart jag, och hade vi åkt ett enda varv till hade jag kräkts. Men Maja började förstå tjusningen med karusellerna när hon slapp åka själv. Mission completed!

Nästa övertalningsuppdrag var mini bergochdalbanan. Jag erkänner, det var delvis av rent egenintresse. Det är den enda typ av åkattraktion som jag klarar av åksjukemässigt och tycker är rolig.

Jag lyckades!

Jag lyckades nästan lite väl bra, Maja blev helfrälst och aldrig ville sluta åka. "En gång till! En gång till!" Fast med en redan åksjuk mor och fyra turer på raken i bergochdalbanan var jag så snurrig i skallen att det bara inte gick mer. Dessutom kände jag mig smått ruinerad... Haha! =)

Av videoklippet att dömma kan man dock fråga sig - vem hade roligast, mor eller dotter?? ;-)

Jag var snurrig i bollen halva eftermiddagen, men vad gör det. Vi hade fantastiskt roligt!!

Att ta tillvara på sommarvädret

Det gäller att passa på och njuta av värmen, den törs vi inte ta för given. Därför har vi spenderat hela dagen utomhus. Vi har lekparkat, cyklat, varit på 4H gården på Nydala och badat i poolen. Det var främst Maja som badade i poolen visserligen, men när allt var klart var vi ungefär lika blöta ändå. Flickan är duktig på att skvätta... :-)

Sommar. ÅH vad jag har längtat till sommar! Hoppas hoppas vi får behålla vår nyvunna värme. Hoppas. Fast de har visst lovat regn redan imorgon.

Ska det fortsätta så kan jag lika gärna hoppa över att semesterlata mig och åka till biblioteket och jobba istället. Ingen större förlust i det i och för sig. Jag har ju ett alldeles för bra jobb! :-) Det börjar redan krypa i kroppen av abstinens av vetskapen om att jag inte "får" gå till jobbet på måndag. Nåja, innan veckan är slut lär jag ju ha varit där ett par gånger ändå - semester eller inte! :-D

Midsommarens bilder

Stången kläs och reses på Gammlia.
Vi picknickar i det skönagröna.
Tupplurar hemma.
Grillar.
Kvällspromenerar/kvällscyklar.
Plockar blommor och binder en krans.
Fågelskådar vid sjön.
Kvällsmat på balkongen - jordgubbar, grädde och glass.

Vi har haft en fin midsommar, hoppas ni har haft detsamma!

 

Glad midsommar!!

Dagens överraskning

Blev spontanfriad(!) till idag när jag var ute med hunden i eftermiddags. Några pojkar i tioårsåldern gick fram till mig, varpå den ena sa

"I love you! Vill du gifta dig med mig?"

Jag blev lite tagen på sängen först - men behövde inte särskilt lång betänketid för att utbrista

"JAVISST!"

till ett sådant bedårande frieri. Pojken var ju söt som socker, och modig dessutom! :-)
Uppstod viss oro och nervositet i gruppen dock efter mitt svar. Fick nästan känslan av att de inte fick det svar de ville ha..?

"Mummel, eeh, jaha..va bra.. Hejdå!"

Sen pep de iväg fort som blixten. Snopet. Blev ingenting med min nya fästman. Nåja, de gjorde min dag hur som helst!! Fler gulligafriandesnarttonnårspojkar till folket!! :-D Hihi

Idag har vi sagt ett sista farväl till Majas nappar

Hon har varit utan dem länge nu, men när hon just slutat kändes det lite brutalt att säga att vi bara skulle slänga dem i soptunnan. Därför har de blivit liggandes i köksskåpet i brist på bättre idéer. Fast när vi för en tid sedan fick höra att Elins kaniner fått ungar kom vi på, kaninungarna skulle få dem!



Eftersom detsamma gäller för kaninungar som för barn fick napparna läggas på buren i väntan på att det skulle bli kväll. Napp får man bara ha när man ska sova.

 WILLY

Alla kategorier DEN sötaste kanin jag någonsin sett. Känns skönt att veta att det är just han och hans bror som fått överta Majas nappar. :-)

 

 Carpaccio, den stolra fadern till de små underverken.

 Kex bjöd på en hoppuppvisning.

 

Casper var inte sämre han och bjöd på storstilad uppvisning även han.

"Ska jag verkligen över här?" 

"Okej då!"

 

En helt fantanstisk eftermiddag med allt man kan önska sig. Goda vänner, ett glatt barn, mysiga djur och fint väder.