Snowflake Singers goes Västerås. Part 3

Man kan ju kanske tro att det inte skulle behövas nåt mer inlägg om Västerås resan nu när det bara är hemfärden kvar, men den blev mer händelserik än vi hade önskat oss.

När vi var precis utanför Gävle behövde bussen tankas så därför åkte vi in mot Gävle istället för att fortsätta förbi och TUR var det för bussen hade larmat om att vattnet var slut och när vi stannade vid ett stort bussgarage och verkstad så rök det från motorn (var tom lite disigt av rök inne i bussen) och det luktade kraftigt brännt. Efter att en av verkstadskillarna tittat på bussen konstaterades det att den var trasig... Där och då sjönk jag som en sten, jag var så inställd på att få komma hem till Maja, tidigare under helgen hade det varit så oerhört häktiskt schema att jag knappt haft tid att sakna henne. Men tiden på bussen gjorde att saknaden värkte i hjärtat på mig och nu såg jag framför mig att vi kanske inte skulle komma fram till Umeå före morgonen.... Det krävdes stor självbehärskning och lite promenerande runt i verkstaden och utanför för att behålla lugnet. Sen ringde jag kära syster yster för att säga åt henne att nu måste hon o Robert BE för att bussen ska kunna gå och laga fort så jag fick komma hem till Maja! Sen ringde jag farmor och farfar med samma önskan, snälla BE, BE, BEEEE!!

Undertiden jag försökte hålla mig själv i schack höll de andra verkligen humöret uppe och underhöll mekanikerna med skönsång. =) Det var en rätt läcker syn med alla oss tjejer i våra snygga Snowflakes jackor ståendes inne på verkstan sjungandes, men jag hade kameran i bussen och hade inte riktigt orken eller lusten att dokumentera det just då. Vilket jag ångrar lite idag, men jaja det är inget att gräma sig över nu.

När jag efter en stund ringer till Andreas för att meddela att bussen är trasig och att det lär dröja länge innan vi kommer att kunna ta oss hem så hör jag hur det jublas och ser hur de andra börjar gå in i bussen igen. Efter en ca halvtimmes stopp har mekanikerna lyckats laga vår buss!!! HALLELUJA! :D Finns nog en och annan som tycker att jag är konstig (eller knäpp?) men min Gud hör bön och jag är övertygad om att det var han som hade ett finger med i spelet både i att bussen gick sönder precis där vi kunde få hjälp och att de klarade av att laga den så fort. =)

De resterande 45 milen gick problemfritt, bussen höll och stämningen var hög. Själv var jag visserligen löjligt trött och försökte sova men utan resultat. Men när vi gjorde vår sista bensträckar paus vid högakustenbron fick jag tillbaka min energi. Det var en helt fantastisk kväll, solen höll på att gå ner och målade landskapet i de mest makalösa färger och vattnet låg helt spegelblankt. Magiskt helt enkelt.

Jag var nödig som få men blåsan fick helt enkelt vänta, viktigare var att fort fort ta sig ut ur bussen med kameran i högsta hugg!! Här kommer några av bilderna.

När jag ser din himmel,

dina fingrars verk,

månen och stjärnnorna

som du berett.

Vad är då en människa

att du tänker på henne,

eller en människoson,

att du låter dig vårda om honom.

Dock gjorde du honom nästan

till ett gudaväsen,

med ära och härlighet

krönte du honom.

Du satte honom till herre

över dina händers verk.

Allt la du under hans fötter.

Ps. 8:4-7

Även här missade jag att vara med när de andra började sjunga, men av helt annan anledning. När jag låg och kröp på alla fyra för att få så fina bilder så möjligt hörde jag att de sjöng och gick dit samtidigt som jag filmade. Tyvärr fick jag bara med slutet på Anthem men ni får i alla fall en glimt av hur magisk kvällen var.