7 maj 2009

Planen sprack, kraftigt

Jaha, och min tidsplanering för kvällen gick ju sådär som synes. Jag är inte det minsta trött utan springer runt och försöker komma på om jag glömt något, vilket jag är HELT övertygad om att jag har måste bara komma på VAD?? Det är dessutom inte bara mina grejer jag måste komma ihåg jag har även gjort en lista på vad Andreas måste tänka på att ta med sig när han tar Maja med till till Vindeln. Ja, jag vet att jag är knäpp och ett kontrollfreak! Men den krassa sanningen är ju att det är jag som tar hand om Maja hela dagarna och det är jag som har bäst koll på hennes rutiner och behov. Hmm jag hör ju hur det låter (eller snarare ser hur det skrivs) inser att den här resan är nyttig för mig på många sätt. Det blir nyttigt att vara tvungen att släppa kollen och lita på att hon kommer klara sig alldeles utmärkt med pappa och att det behöver faktiskt inte vara våra (min och Majas) rutiner för att hon ska må bra, det finns många sätt som är rätt!

Jag har lett åt min söta man idag, han höll på att väcka Maja flera gånger om när han kollade på hocky vm. Det var ett fasligt liv varje gång det blev mål! =) Sen fick jag mig ett gott skratt alldeles nyss när han och Felix kom in från nattpromenaden. Båda två stod i hallen och såg ynkliga ut och det fullständigt dröp om dem!
Andreas -"Det regnar lite ute"
Jag -"Jo tack, jag ser det!" (gapskratt)
Stackarna! Felix sprang runt i lägenheten som en galning och försökte torka sig på alla mattor och nu har han lagt sig tillrätta i knävecket hos husse för att få värme och torka. Fy för att vara blöt! Och fy för att det luktar surhund i hela lägenheten...

Med det sagt så måste jag ta mig i kragen och krypa till kojs nu för att jag inte ska vara fullständigt död imorgon.

1 kommentar:

  1. Hej, gumman!

    Försökte att ringa dig i fredags kväll, när jag förmodade att du fanns någonstans med täckning. Ni var väl fullt upptagna med annat kan jag tro eftersom du hade telefonen avstängd.

    Har varit så nyfiken på hur du har klarat dig i helgen. Lever du? (Jag är helt övertygad att Maja och Andreas lever i allra högsta välmåga.)

    Vi får väl höras av när tillfälle ges så att du får rapportera allt som varit.

    Kram

    mamma

    SvaraRadera