Vikten av att vara kräsen i valet av livskamrat?

Kom att tänka på en konversation mellan mig och Robert nu när jag satt med bilderna på syrran från hennes möhippa. När jag var nere i Mariestad senast så satt han och jag pratade lite om hans och Hannas tid på Götabro där de träffades, och Robert berättade att han hade satt upp några kriterier innan på hur han ville att den tjej han hoppades på att träffa där skulle se ut och vara. Hon skulle, citat; "vara blond, blåst och kunna laga köttbullar i micron." Här skiner Robert upp och tilläger "Och Hanna är överkvalificerad på de flesta av punkterna!" Sedan konstaterar han att "Det är ju liksom bra att vara varandras motpoler..."
Jaa du Robert, att jag har rätten på min sida att retas med Hanna vet vi ju redan, hur reglerna ser ut och vad jag har för rättigheter gentemot dig vet jag dock inte riktigt. Men eftersom ni numera är ett genom äktenskapet så är jag rädd för att även du drabbas av min stora lust till att retas! ;) Beklagar... Jag kan inte annat än hoppas på att du inte säger upp bekantskapen med mig. Jag sätter mitt hopp till att din förtjusning över din guddotter är så stor att du kan ha fördrag med hennes jobbiga mor. ;) Men det är lika bra att du vänjer dig med tanke på dina planer på att lämna Hanna för Maja när hon blir giftasmogen, då blir jag ju din svärmor! :D Tänk på den du...


Man kan undra vad Hanna hade för kriterier för sitt val av pojkvän...?? *skratt*