Kunde ni inte köpt ett större kort?? Tycker det här är lite i mindsta laget...
Kortet på mormor o morfar var så fint att jag var tvungen att slita loss det och smaka på det. Mamma var snäll och satte dit det igen efter att det gått igenom smakkontrollen med gott betyg.
TITTA mamma vad jag har fått!! :D
Kom HIT mormor, morfar och morbror så jag får krama om er! Saknar er faktiskt jätte mycket....
Majas status idag har varit ungefär det samma som igår. Natten blev tuff för både mig och Maja, febern steg ända till 40,7 samtidigt som hon började rossla i bröstet och hon vaknade med jämna mellanrum och grät hjärtskärande och ville ha närhet. Själv vågade jag knappt somna däremellan ifall jag inte skulle vakna om hennes andning skulle bli dålig. Tur att Andreas var ledig idag så han kunde ta över på morgonkvisten så jag fick sova några timmar.
Efter att hon fortsatte att ha hög feber på dagen och rosslet inte gav med sig utan fick sällskap av ett slags hest väsande ljud när hon andades och när hon grät lät hennes inandning som om hon hade en släng av krupp. Då bestämde jag mig för att min oro faktiskt var befogad och inte bara var en förstagångs mammas hysteri. På sjukvårdsupplysningen avbröt sköterskan mitt i när jag beskrev Majas mående, hon ville inte att vi skulle spilla tid på att prata utan fixade omgående en tid på vårdcentralen. Väl där fick vi gå in via en specialdörr på grund av misstanke om svininfluensan. Vi möttes av en sköterska och läkare som hade skyddskläder ända upp över öronen och fick det hela att kännas surrelistiskt, sånt händer ju bara på film och inte mig. Snacka om att känna sig pestsmittad! Men de var jätte gulliga och tog fantastiskt bra hand om både Maja och mig och nästan bad om ursäkt för att de skyddade sig så, men det är ju naturligtvis bara bra att de gör allt för att skydda sig själva och sina patienter.
En slang stacks ner genom Majas näsa ner i svalget för att ta prover för att se om det är den sviniga influensan som bosatt sig i hennes kropp och sedan skulle det lyssnas på lungor, registrera andningsfrekvens och syresättning, en titt i öron och svalg och slutligen ett stick i fingret för att ta ett crp (sänka). Förutom att det så klart var jobbigt att se Maja skrika när vi var tvugna att hålla fast henne för att undersöka och ta prover var det obeskrivligt skönt för mig att få henne så grundligt genomgången, att få lämna över ansvaret för hennes hälsa på någon annan. Ännu bättre blev det när alla proverna visade på fina värden och syresättningen var 100%, UNDERBART!!! Det var som en stor sten som släpptes från mitt bröst när vi gick ut genom dörren. Från att ha varit spänd som en fiolsträng med axlarna uppe vid öronen slappnade jag av och kände hur jag kunde få ner luften ända ner i magen igen istället för mitt hyperventilerande innan... Hade nog inte insett själv innan hur mycket min oro påverkat mig.
Ikväll har hon varit aningens piggare och suttit och lekt en stund för sig själv och när vi skulle ge henne alvedon och ipren för en liten stund sedan visade tempen på 37,2 ingen medicin för henne med andra ord. HALLELUJA!! Tack gode Gud för bönesvar! =) Hon har väser fortfarande när hon andas och har blivit hesare under kvällen, men med vetskapen om att henne lungor är på tipptopp är det inget som bekymrar mig. Det verkar som att hon helt enkelt har fått en förkylning ovanpå allt och blivit hes, något som i dagsläget snarast känns som en gudagåva! =) Nu är det bara att hoppas att febern har gett upp helt för den här gången och så får provsvaret visa om hon haft svinis eller inte, fast det kommer att dröja några dagar innan vi får besked.
Nu ska jag krypa till kojs och njuta av en god natts sömn utan ett värkande modershjärta och molande oro. Livet leker! =)
Natti natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar