Som natt och dag

Senast Maja var hos tandläkaren var det verkligen ingen trevlig upplevelse. Vi möttes av en surtant. Jag fick bli arg och Maja blev obekväm och otrygg. Maja pratade länge efteråt om hur hon inte alls tyckte om tandläkaren.

Idag hade vi en ny tid, men på tandläkarhögskolan den här gången, sist var vi på folktandvården. Enda sedan Maja var liten har hon varit med i en forskningsstudie där hon med jämna mellanrum lämnat salivprov. Idag var det den sista och avslutande träffen, samt att de passade på att göra treårskontrollen av tänderna när vi ändå var där.

Det var 1,5 år vi var där sist och Maja kom inte alls ihåg dem - men det gick strålande bra!

Men tacka för det när hon möttes av en stort leende tandläkare som gick ner på hennes nivå och småpratade direkt till henne (och inte över hennes huvud) i början, vilket gav Maja en rimlig chans att få förtroende för denna främmande människa som skulle komma så nära och stoppa saker i hennes mun.

Tandläkaren fortsatte med att först visa på både mig och gosekaninen vad hon tänkt göra, innan hon stoppade in sugen (som samlar upp saliven) i munnen på henne. Allt gick lugnt och fint, ingen press eller brådska. Det fick ta den tid som behövdes och funkade inte den ena metoden byttes den direkt ut till en annan, samtidigt som hon överöstes med beröm.

Vilket bemötande! Tänk om alla tandläkare hade samma strategi, och förstås alla andra inom vården som möter små barn?! Vilken dröm det hade varit! :)

Just för att det inte lades någon press eller stress på Maja, samtidigt som hon hela tiden fick känna att allt var på hennes villkor så gick besöket jätte fort. Trots att det var många fler moment som skulle göras nu jämfört med när vi var hos Dr Surtant, tog det hälften så lång tid idag jämfört med då.



Snacka om upplevelser som är som natt och dag!

HURRA för tandläkarhögskolan!