Lever loppan

Jag och Andreas går bananas, lyxar och lever rullan. Det är bara vi två i helgen. Kan ni fatta - bara vi - som i helt ensamma. Inget barn, ingen hund. HELA helgen. Det är så sällsynt att det bara hänt en ända gång tidigare på tre år och det var ett år sedan.

Igår beställde vi bord på Invito och åt en trerätters middag;

Vitlöksgratinerad ciabatta med kvällens färskost.
Pretto d'anatra arrosto;
Rosastekt ankbröst med smörstekt sparris-& pancetta, serveras med kantarell-& mascarponerisotto & balsmicosky.
Cioccolatini della casa;
Två tryfflar – Vit choklad med smak av vanilj-& citron samt mörk choklad med smak av lakrits.

Mätta och belåtna gick vi vidare till Idun, slog oss ner på femte raden ifrån scenen - bästa platserna! Lite sorl från publiken som sakta fyllde hela teatern in till sista stolen.

Sen kom han. Lars Winnerbäck! Med det mest suveräna komp han någonsin haft. Avskalat, stämningsfullt och kraftfullt levererade han sina låtar med helt nya arr. Han slog mig med häpnad, trollband mig, gav mig gåshud, fick mig att skratta och känna värme. Jag önskade att ni alla varit där, för jag kan inte med ord beskriva vilken upplevelse det var. För alla sinnen.

Jag och min man gick hand i hand ut i den kyliga kvällen, berusade av musiken. Lyckliga. Kära.

Konserten var Andreas födelsedagspresent till mig. Just Winnerbäck var i stort sett det ända vi lyssnade på när vi blev tillsammans då nyförälskelsen omslöt oss som en bubbla där bara vi existerade. Värden utanför var som dold i dimma.

Nu, sju år senare har den där explosiva förälskelsen landat i en djupare kärlek, vardag, Maja. Men musiken gav oss en resa tillbaka i tiden, fick oss att minnas då det pirrade i hela kroppen vid blotta åsynen av varann. En mer romantisk present hade Andreas inte kunnat ge mig. Kärlek!

Idag har vi ätit lunch på stan. Promenerat längs älven i solskenet. Beundrat hösten när den är som bäst - sprakande av färger.

Snart ska jag börja rota runt i garderoben, klä mig i något riktigt snyggt och göra mig vacker. För ikväll blir det bio. Och kanske en nattfika efter det.

Bara lyx. Bara vi två. En liten stunds flykt från vardagens krav och måsten. Den här helgen ska vi inte städa bort en endaste pryl, inte tvätta, kanske diska - men bara det allra nödvändigaste. Släppa föräldrarollen och bara vara Sara och Andreas. Kärlekspar. Livskamrater.