Jojo! Sitta i stolen var det inget tal om, och jättegapet förvandlades till ett litet myrgap. Till hennes försvar var kvinnan inte världens mest charmiga (milt sagt) Jag tog - en smula fräckt kanske - verktyget med den lilla spegeln rätt ur handen på henne. När jag sen gav den till Maja och lät henne rota runt med den i min mun och räkna tänder vet jag inte om hon såg mest chockad eller förnärmad ut. Och då ska vi inte ens tala om när Blå också skulle bli undersökt...
Men det struntade jag högaktningsfullt i. Jag har själv en sjuk tandläkarskräck, och aldrig i livet att jag står och tittar på när jag ser att kvinnan inte når Maja alls eller ens försöker komma ner på hennes nivå. Det ända hon upprepade gång på gång är att "Det är lika bra du öppnar munnen nu, annars får du komma tillbaka igen tills vi fått räkna dina tänder." Vem säger så till en 2 åring?? Majas första erfarenhet av tandläkaren ska vara 100% positiv och lekfull. Om det innebär att behöva förnärma en torr tandhygienist. Well, so be it!
Dessutom funkade det min metod. När jag höll i spegeln öppnade Maja munnen och med min hjälp fick hygienisten (som fått hämta en ny egen spegel) stoppa in den i munnen och räkna alla gaddarna och få en snabbkoll på dess status.
När vi var klara och Maja skulle få välja antingen en ring eller ett litet plastdjur sa jag högt att "Nu när du var så JÄTTE duktig får du minsann ta både en ring och ett djur!" Gissa om ungen gick i taket över den fina ringen med rosa sten?! :)
Sen vinkade vi adjö och fick ett stelt hej-hej tillbaka. Men mission accomplished, Maja var nöjd med sitt besök!
Ps. Det här blev visst en hel roman så jag återkommer med hennes övriga äventyr idag i nästa inlägg. :)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Bra där! Förstår inte varför icke barnvänliga tandtanter ens ska försöka...
SvaraRaderaNej, det kändes väldigt konstigt alltihop. Kan inte de som är barnkära ta hand om de yngre patienterna? För den här kvinnan är säkert jätte duktig på det hon gör, men hon var verkligen inte lämpad att få en tvååring med på noterna.
SvaraRaderaNåja, det gick ju bra ändå och det är huvudsaken. Kan bara hoppas på att det blir någon annan vi får träffa nästa gång om 1,5 år. =)
HEJA SARA! Haha, helt fantastiskt, jag bara ler när jag läser detta, det är mina takter det!
SvaraRaderaE
Ååååh, varje unge skulle behöva en hjältemamma som du!!!! Underbart!!
SvaraRadera