Svammel från sängkanten

Ligger ensam i min säng och saknar min karl. Jag får alltid så svårt att sova när inte han är hemma, även det gånger jag lägger mig före honom känns det tryggt att höra honom ute i vardagsrummet. Men idag är han inte här som sagt. Förhoppningsvis har han det fasligt trevligt med sina kollegor. De har haft afterwork tillsammans med trerätters middag och allt. Det är han värd flera gånger om.

Själv har jag lämnat Maja på dagis på morgonen. Gått hem och städat, tvättat, diskat, plockat och rensat i lägenheten. Sen blev det långpromenad med vovven innan Maja hämtades från dagis igen. Jag hade lagt undan en toppenfin mössa på stadium till henne så vi tog bussen direkt ner på stan. Men till min stora besvikelse var den alldeles för stor.

Nu var det dax för den STORA utmaningen.
Att ta bussen ut till Strömpilen (hurra för att det ÄNTLIGEN går ordentligt med bussar ut dit!) och handla. Det är kanske inte så avancerat i sig, men att göra det med en lagom trött och småhungrig tvååring (vad gör man när ungen matvägrar?) mitt i värsta fredags rusningen är ett tålamodsprövande, tidskrävande projekt-milt sagt. Hon skulle promt ha en egen liten kundvagn att köra. Tänk er en bångstyrig liten onge som likt en tjur slår ner blicken i backen och sen sätter av i full fart. "Maja pinga!" säger hon med ett pärlande skratt. Jag tappade tidigt räkningen på hur många stackare hon körde in i. Tur att hon är så charmig och delade ut slängpussar till höger och vänster. Sånt har en förmåga att få folk att glömma bort att de fått blåmärken på benen och fyrar av ett leende istället.

Jag hade i alla fall lärt mig av mina misstag från leksaksbutiken och höll ständigt ett öga på henne för att inte tappa bort henne. Och känner mig en smula stolt att vi trotts allt tog oss igenom hela affären, fick med oss alla varor som stod på lappen, inga tårar (bara ett och annat protestskrik när jag försökte styra hennes vagn) och inget svinn på barn. Hejja mig!

Nu var både mor och dotter helt slut men fick stå i snöoväder och vänta på en buss som var sen. Burr, så kallt det var! Sen fick vi gå av och vänta på nästa buss som behagade komma 35 minuter senare än beräknat. Mysigt värre med snö och iskall vind som piskade i ansiktet. Tur att skruttfian har en bra vagn och åkpåse så hon behövde inte frysa. Men gissa hur uttråkad hon var?? Eller hur genomfrusen jag var?

Vi lämnade dagis 14:40 och kom inte hem förrän 18:45 det kändes för både mig och Maja men det tog Felix ingen som helst hänsyn till och ville ha sin kvällspromenad ändå. Väl hemma var det nattningsbestyr och sen satte jag igång med två muffinsbak på raken. Måste ju börja baka inför det stora kalaset!

Med tanke på den späckade dagen borde jag inte ha några som helst sömnproblem, men då var det ju det här med karllösheten.

Inser att det visst råkade bli ett äckligt långt inlägg om absolut ingenting och som ingen kommer orka läsa igenom. Men skyller på att jag vill få tiden att gå lite snabbare. Men nu har till och med min gräns blivit nådd, klockan är 01:00 och jag ska upp tidigt imorgon. Jag MÅSTE försöka få mig lite sömn.

Godnatt!
Och glöm för allt i värden inte att byta till vinterdäcken snarast, för det är snorhalt ute nu och alldeles för mycket snö för min smak.

- Posted using BlogPress from my iPhone