Min dag

Stundtals lätt förvirring skulle kunna sammanfatta det fint. Men den har för all del inte varit dålig för det. Tvärt om.

Jag som var så erbarmerligt sjuk igår skulle få hjälp med dagislämningen på morgon och ställde därför ingen väckarklocka. HURRA när hände det senast liksom?! Strax efter nio vaknar jag och känner mig en smula desorienterad, vad är klockan och varför ligger jag fortfarande i sängen?? När det långsamt klarnar att jag faktiskt fått sovmorgon kommer nästa radda frågor. Har Felix fått mat, har han varit ute och kissat? Jag hade ju ingen aaning för att jag snarkade (enligt sk säkra källor har jag tydligen dragit historiens tyngsta timmerstockar inatt, men det kan väl aldrig stämma?? Haha.) och sov som ett barn när all aktion skedde på morgonen. (Tack gode Gud för öronproppar!)
Fanns inget annat och göra än att sträcka ut armen efter ifånen och msna till gubben, fantastiska teknik! Och eftersom han naturligtvis fixat med allt innan han for hemifrån kunde jag luta mig tillbaka på kudden igen. Är man sjuk ska man ligg till sängs, det har jag lärt mig när jag var liten. Så det är precis vad jag gjorde, tog med frukostbrickan till sängen och tittade på det ena dåliga morgonprogrammet efter det andra och NJÖT! Min enda tid jag hade att passa var kl 15 då Maja skulle hämta så jag tog god tid på mig och unnade mig en dag i enbart lugnets tecken för att kurera bort min förkylning.

Trodde jag! Kvart över tolv ringer min chef:

Chefen: -Har du fått någon kallelse till dagens möte kvart över ett?
Jag: -Vilket möte?? (hjäääälp vad är det nu jag har missat???)
Chefen: -Ojdå, det var nog jag som missade att meddela dig...
Jag: -Hoppsan! (puh, vilken lättnad att det inte var jag som glömt nåt, igen!) Då är det bäst jag snabbar på för här har det inte duschats på två dar och tro mig det vill du att jag ska göra om vi ska sitta i samma rum! (Varför skulle jag kläcka ur mig det där?? Snacka om onödig information...)

Hujja så brått jag fick att lägga på luren för någon lunch hade jag ju inte petat i mig heller. Felix som njutit av vår slappdag i sängen stod bara och stirrade på mig med sina stora ögon och undrade nog vart det brann nånstans eller om matte tappat förståndet...
Faktiskt hann jag med bussen i tid. Satt och skrattade för mig själv för att det kändes så befriande att det finns fler än jag som är snurriga i bollen och glömmer saker. Underbart! Och vilken tur att hon kom på att ringa en timme före! Egentligen blev det hela ganska bra. Jag fick min avslappnande morgon och sedan fick jag till det där efterlängtade mötet (som för övrigt gick väldigt bra).

Glad i hågen åkte jag direkt till dagis efteråt och fick en bamsekram när jag kom och en hel hög med pussar. De landade mjukt och gott i mitt hjärta. Sen kom de STORA och goda nyheterna. Ungen hade ätit en hel portion gröt(!) till frukost OCH ätit biffstroganoff(!) med ris(!) till lunch OCH ätit bra till mellis. Vid det laget var jag så chockad att jag inte ens hörde vad de ätit till mellis, haha! Ungen kan tydligen bara hon vill. Sen satt vi och myste i soffan och kikade i hennes pärm där de sätter in kort på vad de har för sig om dagarna och samlar alla fina alster.

På hemvägen såg vi inte mindre än FEM traktorer!! Maja var så i gasen att hon nästan trilla ur vagnen. Fast, i ärlighetens namn var det inte bara traktorer, det är liksom så att alla typer av stora arbetsfordon går under samma benämning "tatta" (traktor). Vi (dvs jag och Maja) har bestämt oss för att lägga oss i hårdträning för att lära oss vad alla dessa stora tingestar heter egentligen. Börjar bli lite genant när vi sitter på bussen och Maja ser en skylift och lyckligt ropar "tatta!" Nä, så här kan vi inte ha det! Maja önskar sig en bok om dessa stora fascinerande fordon med bilder och namn på vad dessa tingestar heter. ("Min första bok om arbetsfordon" är ett hett boktips från Majas kompis Maxwell, som delar hennes stora intresse)

Bara så ni vet.... :-)


- Posted using BlogPress from my iPhone