Empatisk observatör

Andreas har tjatat på mig ett bra tag nu att jag måste plantera sticklingarna jag satt i vatten i Majas rum - törs inte säga för huur länge sen... De hade fått rötter för bra länge sedan och såg ut som en ganska otrevlig grön sörja i vattnet, inte riktigt så lämpligt i ett barnrum kanske... *skämms*

Igår fick jag i alla fall tummen ut och planterade dem i krukor och väntade på en reaktion från min gubbe. Men det är bara att inse, han SER inte sånt! Men jag förlåter honom.  Däremot fick jag omedelbar respons från vår observanta dotter. När hon kom hem från dagis och gick in i sitt rum ropade hon "bomma, bomma, mammaaaa tom!" (tom = kom) Jag förstod inte riktigt vad hon menade först men sen pekade hon mot fönstret och då trillade poletten ner för mig. =) Sen ville hon gå fram och titta och känna, konstaterade sedan att det var "fiiin".


Före, när de var nysatta i vatten.



Efter. Tanken är att hitta några fina krukor med barnmotiv, men hade inget sådant hemma så det får bli ett senare projekt.

Samtal mellan mig och Maja när vi var på väg till dagis i morse.

Maja: Mamma sunga
Jag: Mamma kan inte sjunga idag för jag har ont i halsen.
Maja: Shese (=ledsen)
Jag: Är du ledsen Maja?
Maja: Jaaa
Jag: Varför då?
Maja: Mamma.. (Ser bekymrad ut)
Jag: Är du ledsen för att mamma har ont i halsen?
Maja: Jaaa (Och ser ännu mer bekymrad och ledsen ut)


Jag fick förklara att det inte alls var farligt och att jag egentligen mår bra.
Då sken hon upp, klappade i händerna och sa "baa!"
Älskade lilla unge!