Även en liten shoppingtur kan bli till ett stort äventyr

Jag vill presentera för er den helt felfria och perfekta mamman - MIG SJÄLV!

Eller - hur var det nu? Kanske inte riktigt höll mig till sanningen där... I alla fall inte om man ska se till gårdagen, då kändes det snarare precis som raka motsatsen.

Jag och Maja åkte ner till stan för att inhandla en vinterjacka och ett par vantar och göra ett nytt försök att komma ner till Lekbiten och fynda. Jag blev glatt överraskad över den korta kön (bara tio minuter) och fick ett insider tips av min granne som jobbade som säkerhetsvakt (de hade ett flertal vakter som såg till att det inte blev kaos, tur var nog det) att det faktiskt fanns en hel del kvar i butiken. Vi lämnade vagnen i tryggt förvar hos grannen och spatserade glada i hågen in i butiken.
Jag och min dotter är väldigt lika i en sak, vi har en förmåga att lätt försvinna in i vår egen värld när vi hittar något intressant. Detta med resultatet att jag står och kollar och funderar om vi faktiskt behöver en till bok eller inte. När jag väl beslutat mig för att nej, det gör vi inte och ställer tillbaka den i hyllan och sträcker mig efter Maja för att gå till nästa hylla. Men se där, barnet är försvunnet! Turligt nog är butiken inte så fasligt stor så att hitta henne var ingen sak. Hon stod och beundrade ett ark med fina glittriga klistermärken.

Nåja, tänker ni, var inte så hård med dig själv och döm ut dig till en dålig mor bara för att du tappade bort ditt barn för några sekunder, det kan väl hända även den bästa. Och javisst håller jag med om det. MEN, när exakt samma sak händer en sisådär 5 gånger (minst!) och det tillslut känns som att alla i hela affären engageras i att para ihop den virriga modern med hennes barn, ja då börjar det kännas lite jobbigt. Tre gånger om fick jag lämna kön för att springa och leta rätt på ungen. Allt för att jag var ouppmärksam på henne eftersom hyllan med papp-talrikar och glas var precis intill kön, och jag kunde inte välja vilka jag skulle köpa till Majas kalas. Det fanns ett gudomligt äldre par som var där och shoppade till sina barnbarn och de var verkligen mina räddare i nöden. De kom flera gånger till mig med en glad Maja i handen och frågade om det kunde vara så att jag saknade ett barn eller om de fick lov att ta med sig guldklimpen hem?

Känner en stor tacksamhet för att Maja är en oerhört trygg liten tjej och inte var det minsta bekymrad över att ha gått omkring ensam. När hon inte sett till mig på ett tag och undrade vart jag tagit vägen ställde sig hon sig helt sonika och ropade på mig och inte en tår blev fälld. Dessutom fick jag med mig en påse med lagom många fynd inför den stundande födelsedagen.

Slutet gott allting gott!



Hon verkar inte ha tagit någon större skada av detta lilla äventyr, vad ni kan se i allla fall. =)
Här poserar hon i sin nya vinteroverall som hon fått i förtidig 2 årspresent av farmor & farfar.



Vill förtydliga att det är ljuset som gör att den ser "vanligt" blå ut, men den är faktiskt turkosblå. Viktigt! Och så matchar den Majas blå ögon nåt alldeles fantastiskt bra!