Tankepaus

Fick ett kort idag med en text på framsidan som fick mig att stanna upp och fundera ett slag.

Med lyckan är det i regel som

med glasögon man inte hittar;

Man ser dem inte för att

de redan sitter på näsan.

Ofta är jag så upptagen med vardagens bestyr och livet kan kännas tungt och i takt med oket av krav jag lägger på mina axlar dalar mitt mående i snabb takt. Men lycka måste inte alltid vara en stor och berusande känsla, den kan lika gärna vara lugn och stilla känsla av ro och då har jag lätt för att missa den när allt mitt fokus ligger på alla måsten och pressen trycker på i bröstet.

Men jag är lycklig, jag har ett fantastiskt liv, en underbar familj och de finaste av vänner. Inga vardagsproblem eller bestyr i världen kan ändra på det! Efter den insikten ska jag ska försöka bli mer som Maja och Felix, leva i nuet och se och glädjas över de små enkla tingen.

Det blir den här dagens och kommande dagars motto.

Jag tror fullt och fast att det var Gud som hade ett finger med i spelet när farmor valde vilket kort hon och farfar skulle skicka som grattishälsning till mig. Inte kunde hon i sig själv veta att det här var precis de orden jag behövde höra för att stanna upp och förstå vad som är viktigt här i livet och vad som inte är det.

Tack farmor och tack Gud.