Ont i hjärtat!

Jag ser alltid fram emot tisdagarna nu mera, det är MIN dag! Först tar jag och Maja sovmorgon och sedan far vi till Carlskyrkan för att gå på babymassage. Det är så härligt att få den mysstunden med Maja och se hur mycket hon tycker om det och idag skrattade hon igen under massagen! =) Fika och pratstunden efteråt är minst lika givande, det är så skönt att få prata av sig med de andra mammorna om ditt och datt, smått och stort.

Som sagt, vår dag började väldigt bra och den fortsatte bra med att farmor och farfar väntade här med maten på bordet här hemma när vi kom tillbaka. Men sedan började bekymren... Den andra anledningen till att jag är så glad i tisdagar är att jag får lite egentid på kvällen när jag far till kören och övar och så gjorde jag även idag helt ovetandes om hur de hade det här hemma....

När det var 30 min kvar på övningen fick jag ett sms, "kom hem direkt ni är klara idag!" Insåg att något var på tok så jag ringde hem. En slutkörd, förtvivlad och orolig Andreas svarar och är accompanierad av en Maja som gallskriker i fullständig panik. Andreas säger att det har varit så i TVÅ timmar!! Den stackarn och snällingen har inte velat ringa mig för att jag skulle få vara på kören. Mitt hjärta går fullständigt itu av att höra Maja skrika, det var ett ångestskrik utan dess like, har aldrig hört henne skrika så! Andreas tyckte att jag skulle stanna kvar på körövningen ändå men att åka hem med en gång efteråt, han är för snäll för sitt eget bästa! Men jag klarade det inte vare sig för hans skull eller för Majas så jag la på illa kvickt och kastade på mig alla kläder samtidigt som jag ringde efter en taxi för att kunna ta mig hem fortast möjligt.

När jag kom hem hade faktiskt Maja lyckats lugna ner sig en smula men hon hulkade så mycket att hon knappt fick luft och hon var helt genomblöt i svett. Andreas var helt slut förstås men förvånansvärt lugn, själv hade jag nog varit i upplösningstillstånd efter två timmar av sånt skrik. Maja var helt matt i kroppen men tryckte sig hårt mot mig när jag tog henne i famnen. Mitt hjärta höll på att gå sönder av dåligt samvete för att jag lämnat henne! Naturligtvis är ju Andreas mer än kapabel att ta hand om henne på egen hand, men när livet krisar sig för vår lilla trollunge så är det bara mamma som kan lugna henne.
Trots att Maja var jätte trött tog det länge och väl innan vi lyckades få henne att somna, jag satt med henne i famnen och sjöng för henne och gav henne massage för att kunna varva ner. Nu sover hon äntligen gott i vagnen men jag är fortfarande alldeles uppe i varv... Min stackars lilla gullunge! Vi tror att det var magen som var elak med henne för hon har fisit enormt mycket under kvällen och hon spänner magen hela tiden så fort vi rör vid den. Så fruktansvärt gräsligt det är när ens barn inte mår bra, jag skulle kunna betala vad pris som helst bara jag kunde hjälpa henne! Hoppas så innerligt, för hennes skull, att hon ska få sova gott inatt.