30 oktober 2008

Gröthjärna

Så känns mitt huvud just nu och inte hjälper det att jag tar alvedon heller. Fast nog känner jag att förkylningen har nått sin kulmen nu, nu går det i alla fall åt rätt håll. Fast det fick gärna snabba på sig lite så jag slapp gå omkring som i en dimma här hemma.

29 oktober 2008

Hjälp! =)

Nu händer det grejer.... =) Min slempropp har gått! Uja uja... det behöver inte betyda att allt sätter igång precis just nu, men den lossnar först när livmoderhalsen är helt utplånad och har börjat öppna sig. För de flesta så går den först när värkarna redan satt igång, men i lite mer ovanliga fall kan den gå redan någon eller ett par veckor före oxå.
Då är det därför jag hade så vansinnigt ont i bäckenet igår (och nu fortfarande) Det har verkligen kännts som att det har vidgats där nere, och det har jag ju fått facit på nu att jag trott rätt. Det är så spännande!!! Fast det hade inte varit dumt om jag hann hämta mig lite från min förkylning först, jag är riktigt risig just nu och har ont i precis hela kroppen.
Hur ska jag nu kunna ta det lugnt idag, känner mig helt uppstressad! *skratt* Är det nåt min kropp behöver mer än något annat just nu är det ju vila... Jaja, nog kan jag väl hinna med att både vila, baka och sy klart mina lakan??! =) Det röstar då jag på i alla fall.

28 oktober 2008

Trygghet

Sitter här vid datorn och mina tårar bara rinner, tittar på bilder av min brukare. När vi var ute vid Nydalasjön i fjol våras och grillade och när han fick träffa sitt lilla barnbarn för första gången för ett år sedan.... Borde inte sitta och göra mig mer ledsen genom att titta på bilderna, men jag kan inte låta bli. Önskar jag kunde få lägga upp dem här så ni fick se hur fin han var!

Men mitt i all sorg känns det ändå så skönt, jag har en Gud som bär mig. Jag lyssnar samtidigt på Frank och Simon Ådahl på My Space. De har så fantastiska texter, lyssna på http://www.myspace.com/adahl

"Jag har smakat dina tårar
jag ska ge dig liv igen
Och när natten blir för svår
ska jag hela varje sår
För jag är ljuset
jag är kärlek
Du mitt barn av himlen"

Vilken nåd det är att få vila i det, att mitt i all kaos av känslor så finns det en klippa att luta sig mot och en stor öppen, varm famn att krypa upp i. Jag tackar Gud för att jag har fått växa upp i en kristen familj och fått en egen tro på Jesus. Så fantastiskt att i svårigheter kunna ringa hem och be om hjälp i bön för att man inte orkar själv, veta att mamma och pappa, mormor och morfar och farmor och farfar hela tiden ber för mig, och tro mig, bön funkar!! =)

Dagen D

Jaha, så det är den här dagen jag har gått och längtat så hett efter i nio månader. Känns lite som ett antiklimax, inte är det något märkvärdigt med idag. Jag går här hemma och har världens förkylning och det är helt lugnt och stilla, så när som på någon spark, i magen.
Egentligen skulle jag till jobbet idag för att få träffas och prata av sig mera, men jag känner mig så risig och måste kurera mig så jag blir hemma. Känns tråkigt... Men ibland måste man bara gilla läget, livet blir inte alltid som man har tänkt sig det men allra oftast blir det bra ändå.

Jag och Felix har varit Casper vakt på morgonen fram tills för en stund sedan så Felix ligger helt utslagen brevid mig, det tar på krafterna att vakta så hårt på alla ben och leksaker! Dumma hund =) I eftermiddag kommer Anette och hämtar Felix för att gå en långpromenad i skogen, tänk vilken tur jag har henne!! Vad hade jag tagit mig till om jag inte hade henne som kunde dra iväg med Felix på långpromenad ibland så han får springa av sig ordentligt? Och så tråkiga promenaderna hade varit om inte hon fanns att prata med. För att inte säga hur trist Felix hade haft det utan bästisen Casper! Vi har haft tur helt enkelt!

Jag hade tänkt vara lite nyttig idag, det behövs dammsugas och jag törs inte ens tala om hur lortigt det är på toaletten *skäms* Men orken vill inte infinna sig så det blir till att inta sängläge och hoppas jag kan hitta lite krafter senare ikväll.

27 oktober 2008

Host o snörvel

Jag har landat lite nu, det klart att jag sörjer fortfarande och det lär jag nog göra länge till. Men allt känns inte lika kaotiskt som tidigare. Illa är dock att jag har gått och blivit sjuk, jag som har försökt hålla mig så långt borta från förkylda människor som det bara varit möjligt, men nu sitter jag här med halsont, hosta, snorig näsa och huvudvärk. Så nu hoppas jag ännu mer på att bebben kan vänta en vecka till så jag hinner bli frisk. Men det får ju inte jag bestämma. På tal om bebben förresten så är jag helt fullgången nu, jag är beräknad till imorgon!! Nu är det slut på nedräkning av dagar, nu är det räkna dagar som jag går över tiden istället. Tänk, hela nio månader har paserat, det är inte klokt vad fort det gått!!

Mitt bak-dille vill inte ge med sig, det är den bästa terapin och tidsfördrivet. För att inte tala om att det blir gott efteråt! =) Idag blev det en dubbel sats äppelmuffins, så nu får ni alla goda vänner se till att ni verkligen kommer och hälsar på oss och fika upp alla gosaker när bebben kommit! Annars kommer frysen aldrig bli tom...

Jag är så trött nu att jag inte får någon ordning på tankarna, hjärnan är som en enda stor degklump, tar det som ett tecken på att det är hög tid att gå i säng.
Natti natti

24 oktober 2008

Nödbroms

Det händer för mycket nu, jag hinner inte med. Kan ingen stoppa tiden så jag kan få komma ikapp? Hur ska jag kunna fatta några beslut nu, i det här?? Livsavgörande sådana dessutom... *suckar*
Allt känns bara så tungt!! Fast...det är ju så klart inte helt sant, det känns fantastiskt att vi ska bli föräldrar, men jag har så svårt att glädja mig åt det fullt ut just nu. Så mycket annat som står ivägen. Såna här dagar önskar jag så att jag hade mamma närmare mig, tänk om jag hade kunnat få åka hem till henne ikväll och bara få bli omhändertagen. Få vara liten, slippa vara vuxen och ta ansvar.
Det är förväl att jag har Felix, han märker så väl att något är på tok. Så fort mina tårar börjar trilla så kommer han och hoppar upp i min famn och lägger sig till rätta så jag kan klia honom på magen, sen slickar han bort alla mina tårar. De förstår mer än man tror... Och det är förväl att jag har Andreas, han är min klippa, fast han kommer inte hem förren sent ikväll, tyvärr.

Gode Gud, hjälp mig samla ihop alla bitar och få dem på plats igen, och visa mig den väg du vill att jag ska välja.



Fotspår i sanden
En natt hade en man en dröm,
han drömde att han gick längst en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde bilder av hans liv fram.
Han såg på varje bild två par fotspår i sanden,
ett par var hans och det andra paret var Gud.
När den sista bilden syntes såg han tillbaka på spåren.
Han upptäckte att då många gånger under hans liv
fanns endast ett par fotspår.
Han såg också att detta var under de mest
ensamma och svåra stunderna i hans liv.
Detta bekymrade honommycket och han frågade Gud om detta;
"Gud, du sa en gång när jag bestämde mig för att följa Dig
att du skulle gå med mig hela vägen.
Men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv
finns det bara ett par fotspår.
Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest."
Gud sade;
"Mitt barn, Jag älskar Dig och skulle aldrig lämna dig.
Under tider av svårigheter och prövningar när du bara kan se
ett par fotspår, då bar jag dig."
Margret Fishback-Powers
Tack Gud för att jag kan få vila i den vissheten.

Minnesstund

Det är så overkligt...jag tror inte att det har lyckats gå in helt och fullt än att han är borta... Vi har träffats alla i arbetslaget idag och haft en minnesstund. Det var verkligen fint, det finns fantastiskt många härliga minnen, men det var hur jobbigt som helst. Tårarna rann på oss allihopa och vi bara kramade om varann.
Jag hoppas så innerligt att jag kan få gå över tiden litegrann så jag hinner vara med och träffa mina kollegor igen på tisdag och framförallt hinner vara med på begravningen. Det skulle kännas skönt att få ta farväl och känna att man får ett avslut innan det nya livet börjar.
Jag tackar Gud för att jag fick ynnesten och nåden att ha fått lära känna min brukare och mina kära arbetskamrater. Jag är så tacksam för den tid jag fick och för alla ljusa minnen som finns kvar. Men jag önskar såå att jag hade fått lite mera tid... Fast nu har han det bra, han har blivit av med sin skadade kropp och jag är helt övertygad om att han just nu sitter på pass ute i älgskogen med bössan i högsta hugg och med ett lyckligt leende på läpparna. När jag tänker på hur bra han har det i himlen blir det lite lättare att orka med min egen sorg, jag vet ju att vi ses en dag igen....

23 oktober 2008

Tårar...

Det är sorg idag, jag bara gråter och gråter. Jag och Andreas hade bestämt oss för att lyxa till det lite och gå ut och äta lunch, vi hade det så trevligt när min mobil ringer och fullständigt kastar omkull mig. Jag fick beskedet att min underbara vän och brukare har gått bort.... En sådan chock, men samtidigt inte. Vetskapen om att han varit skör har ju alltid funnits men han har ju alltid klarat sig genom alla pärser tidigare och hade en sån otrolig livsglädje och kämparglöd så jag har inte velat tänka alls på att han skulle kunna dö ifrån oss.
Men nu har det hänt och jag står här med alla mina mamma-hormoner på svall och all min sorg och vet inte riktigt vart jag ska vända mig.
Det är så mycket mer än bara min brukare jag kommer sakna så vansinnigt. Vi var, ÄR, ett så härligt arbetslag, men vi kommer ju splittras nu och jag har ingen aning om vart och med vilka jag kommer att jobba med när min mammaledighet är slut. Jag sörjer så att jag inte kan åka dit och stolt få visa upp vårt lilla underverk, hade sett fram så emot att få lägga honom/henne i hans knä och se honom le som bara han kan.
HAN FATTAS MIG!!!
Mitt i all sorg är jag så fantastiskt glad att jag fick chansen att jobba där, så mycket det har gett mig, på många plan. Han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta....

Känner mig så tom, blir så arg och egoistisk, jag vill inte behöva hantera en sorg när jag bara har dagar kvar till det som är det bästa och fantastiska som hänt mig. Det var ju inte så här det skulle bli...!! Allt skulle ju vara ren och skär glädje.

Mina tankar går till hans familj, barnen... Gode Gud var med dem och bär dem i sin sorg, omslut dem på alla sidor.

21 oktober 2008

Full rulle

Rastlösheten hägrar här hemma, jag har inte ro till att bara sitta still och ta det lugnt, som jag egentligen skulle behöva. Igår röjde jag på massvis här hemma, dammsög och skurade hela lägenheten och fixade med en massa småprojekt. Men när kvällen kom var jag ändå inte nöjd så då tvingade jag ut Andreas på en sväng till Ica för att handla jäst så jag kunde baka bröd. =) Jag förstår inte vad som hänt med mig, för det här är VERKLIGEN inte likt mig! Men jag känner att jag måste hålla mig sysselsatt hela tiden för att jag inte ska klättra på väggarna.

Idag kommer nog dagen gå hyffsat fort, har nyss kommit hem från en långpromenad med Anette och Casper och nästa punkt på schemat är att ta en dusch och sedan laga lunch. Efter det kommer Andreas föräldrar hit och då ska vi åka och handla på Maxi och titta runt i lite möbelaffärer. Men inte nog med det för ikväll är jag och Felix inbjudna till Linda och Peter.
Så skönt att ha dagen speckad så jag inte hinner klaga alltför mycket på att tiden bara sniiiiglar sig fram!

19 oktober 2008

Mera bakning

Jag känner mig så duktig idag, jag har fyllt på i frysen ytterligare lite nu med kladdkakerutor så nu kan det komma många på fika och titta på vårt underverk! =) Fast just nu känns det väldigt avlägset med en bebis, det är bara nio (!!) dagar kvar nu men jag har inga känningar alls. Är övertygad om att jag kommer att gå långt över tiden. *suckar* Men man kan ju alltid hoppas att så inte blir fallet.

17 oktober 2008

Människans bästa vän?!

Jag fick precis ett helt underbart mail från min kära mor, bara MÅSTE dela med mig! =)



Häromdagen blev jag stoppad för att jag körde för fort...

Jag trodde att jag skulle kunna snacka mig ur det, tills jag kollade påmin hund i baksätet....

Å så säger de att hunden är ens bästa vän????

16 oktober 2008

Vänskap

Det finns en del människor man möter i livet som verkligen fastnar i hjärtat. Hur mycket vatten som än flutit under broarna så finns de ändå kvar i en och det räcker med att pratas en stund så inser man hur stor saknaden är. Har fått några smakprov från den nya skivan och att höra rösten igen gör mig varm innombords och jag bara ler, vilka framsteg du gjort!
Tack för att du finns och tack för att du är min vän!

15 oktober 2008

Bullbak

Nu har jag äntligen fått tummen ur och gjort mina vetelängder, det är ju bra att ha lite fikabröd i frysen inför kommande besök när Bebben tittat ut. Måste säga att de vart inte nå vidare vackra, men jag har aldrig gjort klipta längder tidigare och de är i alla fall goda! =)

Fågelperspektiv


Jag kan tala om att det är inte enkelt att fota sin egen mage uppifrån! =)
Går in i vecka 39 idag vilket innebär två veckor till dagen D...förhoppningsvis!

The battle of the BEN!

Fick precis hem Casper hit och trots den tidiga timmen är det precis som vanligt, en ständig kamp vem som får ha det bästa benet! För tillfället är det Felix och Casper ligger tätt intill och smågnäller lite missnöjt, stackarn! Att de aldrig tröttnar på denna lek??

Talande bild? =)

Jag har haft en sån där jobbig natt i natt när jag knappt fått sova nåt alls, försök själv att få en vettig sömn när man måste upp och kissa en gång i timmen.
Kan säga att jag är rätt less på magen nu, jag vill kunna böja mig ner utan att det känns som jag går i två delar, kunna knyta mina skor utan att stånka och stöna, vända mig i sängen utan att det ska vara ett helt projekt, kunna gå en promenad med Felix som är längre än 15 minuter och inte minst kunna sitta bekvämt i soffan utan att det ska vara så stångt i magen att alla ställningar gör ont. Kortfattat; det är dags för den lille gangstern i magen att komma ut nu! =)

13 oktober 2008

Sammandragningar

Har fått en försmak på vad som komma skall ikväll, fick en radda riktigt besvärliga förvärkar och jag insåg att det där med att faktiskt praktisera profylaxen i verkligheten inte var fullt så enkelt... Fast om jag kommer fortsätta få sammandragningar ibland så kommer jag ju få chans att träna =)
Det är så spännande när man känner att kroppen börjar förbereda sig. Men läskigt oxå, eftersom jag jagade upp mig så ikväll hur blir det inte då när det väl sätter igång på riktigt och värkarna bara blir starkare och starkare och mer smärtsamma ju längre tiden går... Men det kommer att lösa sig, jag längtar verkligen efter att det ska sätta igång nu så vi får träffa vårt lilla hjärtegryn.

Har haft långväga besök här hemma ikväll oxå, Jenny hade tagit sig hit från Vansbro. Det är så synd när vänner dummar sig och ska envisas med att flytta så hemskt långt bort! Men destu trevligare när man får träffas. =) Bjuder på ett kort från forna tider!


11 oktober 2008

Visor med ett stänk av himlen...

Det finns en man som skriver helt gudomliga visor med fantastiska texter. Jag är uppvuxen med hans musik, har tidiga minnen av att ligga hemma i soffan i vardagsrummet och pappa som har skruvat upp volymen på stereon, jag älskade hans musik redan då. Den har en nästan magisk förmåga att få mig lugn, harmonisk och lycklig, oavsett tidigare sinnesstämning. Hans skivor har en självklar plats i cd fodralet som ligger i BB-väskan.
Denna guda sända man heter Tomas Boström och ikväll har jag för första gången hört och sett honom live! Jag antar att jag inte behöver beskriva hur fantastiskt det var, hur jag blundade och njöt och hoppades att det aldrig skulle ta slut.

Det blev ett helt litet företag att kunna lyssna till honom, han skulle sjunga i Pingstkyrkan i Holmsund. Från början var det tänkt att Andreas skulle med, men så ringde de från hans jobb och frågade om han kunde jobba idag och just nu har vi inte råd att tacka nej till 12 timmars kvalificerad övertid... Så det blev till att kolla upp med bussar, men de går inte så tätt en lördags eftermiddag, så för att komma i tid till konserten som började kl 19.00 var jag tvungen att gå hemmifrån 16.00 Lite halvdrygt med väntetid först nere på stan när inget var öppet och sedan 1,5 timme i metropolen Holmsund. Men jag lovar att det var värt varenda minut av väntan!!

Jag är helt slut nu och lär nog somna innan huvudet når kudden ikväll, med det kommer vara med ett leende på läpparna jag snarkar ikapp med gubben min. =)

10 oktober 2008

Snowflake Singers



Ni har väl inte missat artikeln om "min" kör Snowflake Singers som var i VF för några dagar sedan??!
Om så var fallet så kolla in här. <-----
Det är lite trist att jag inte orkar vara med på övningarna just nu, men hoppas och tror att jag ska vara tillbaka nästa termin om bara allt går väl med lillskrutten. =)
Kan passa på att göra reklam för vår julkonsert redan nu, den kommer att hålla hus på Studion i Folketshus
den 6 dec, kl 16.00 och kl 19.00
Så boka in den helgen redan nu så återkommer jag med mer information när biljetterna släpps.


9 oktober 2008

Ängel

Om någon undrar hur en ängel ser ut så är det så här:





Har haft en alldeles underbar kväll hemma hos Elina och fått en kurs i profylax. Jag hade haft en riktig skräpdag idag, gått och varit ledsen för ingenting och kände egentligen inte alls för att fara iväg, ville bara lägga mig i sängen och gråta. Men så kommer man ändå iväg och får kalas gott fika och får prata av sig och avslutar kvällen med en härlig bön.

Tack underbart gulliga vän för att du tog dig tid för mig idag, uppskattar det SÅ otroligt mycket!!

Tre veckor... =D

Det blir långt mellan inläggen här just nu, det finns liksom så mycket annat som upptar mina tankar. =) Nu är det bara tre veckor kvar, det är HELT sinnessjukt hur fort tiden har gått! Jag skulle ljuga om jag sa att jag kommit över min rädsla och oro inför förlossningen, men jag har helt klart landat nu. Jag känner ett helt annat lugn och känner en tilltro till att jag faktiskt kommer att klara av det här. Och OM det nu skulle bli en mardröms förlossning så är det ju under en kort tid som det är jobbigt och hemskt, sen får vi ju vårt lilla hjärtegryn...

Vår åkpåse som Hannas studiekamrat har sytt är klar nu och den blev jätte fin! Så kul att ha något i vagnen som absolut INGEN annan har. Den kan justeras till att växa med barnet och när den tillslut blir för liten blir den en filt. Fiffig lösning! Gå gärna in på hennes blogg och kika på alla fina kreationer hon åstadkommit: http://createdbyvega.blogspot.com/
Tack snälla Hanna för den fina presenten!!


Passar kalas i vår blåa vagn! =)

Står och väntar på lilltjorven...