Jaha, så det är den här dagen jag har gått och längtat så hett efter i nio månader. Känns lite som ett antiklimax, inte är det något märkvärdigt med idag. Jag går här hemma och har världens förkylning och det är helt lugnt och stilla, så när som på någon spark, i magen.
Egentligen skulle jag till jobbet idag för att få träffas och prata av sig mera, men jag känner mig så risig och måste kurera mig så jag blir hemma. Känns tråkigt... Men ibland måste man bara gilla läget, livet blir inte alltid som man har tänkt sig det men allra oftast blir det bra ändå.
Jag och Felix har varit Casper vakt på morgonen fram tills för en stund sedan så Felix ligger helt utslagen brevid mig, det tar på krafterna att vakta så hårt på alla ben och leksaker! Dumma hund =) I eftermiddag kommer Anette och hämtar Felix för att gå en långpromenad i skogen, tänk vilken tur jag har henne!! Vad hade jag tagit mig till om jag inte hade henne som kunde dra iväg med Felix på långpromenad ibland så han får springa av sig ordentligt? Och så tråkiga promenaderna hade varit om inte hon fanns att prata med. För att inte säga hur trist Felix hade haft det utan bästisen Casper! Vi har haft tur helt enkelt!
Jag hade tänkt vara lite nyttig idag, det behövs dammsugas och jag törs inte ens tala om hur lortigt det är på toaletten *skäms* Men orken vill inte infinna sig så det blir till att inta sängläge och hoppas jag kan hitta lite krafter senare ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar