Ja, nog blev det tårar i överflöd i förmiddags. Vare sig mina, Andreas eller Majas ögon var torra när vi vinkade till mormor, morfar, moster och morbror när de svängde ut från parkeringen.
Vi vältrade oss i vår sorg och saknad en bra stund, Maja hade svårt att acceptera att de verkligen åkt. Men sedan tog vi tag i dagen och gick ut i det fina vädret istället.
Vi har gjort oräknerliga sandkakor, åkt rutschkana, gungat så högt att Majas skratt ekat mellan husväggarna, gungat ikapp på hästen/motorcykeln (såna där på stora fjädrar ni vet) och sprungit på nygrönskande gräsmattor.
På order av vår dotter for vi till affären för att handla - bara för skojs skull. Och Maja styrde sin egen kundvagn med stolta steg. Maja har upptäckt pappas akilles häl - han är dödskittlig runt örona! Det var hysteriska och hjärtliga skratt som jag ångrar att jag inte videofilmade. Tillslut kippade pappa efter andan och sa att nu fick det vara bra. Då passade det fint med en mysstund med mamma och bli kliad på ryggen, "sköönt" viskade hon.
Vi har hunnit med att ge alla dockorna, Blå och Elisabet mat på balkongen. Tjugofem grader och lä, så bra det kan bli. Till sist avslutade jag och Andreas kvällen med en bra brittisk deckare.
Nu har jag svårt att sova för att jag tänker på allt fint. Vår underbara dotter. Min underbara man. Ikväll är det som om att bröstet håller på att spricka av kärlek och lycka.
Det trillar några tårar nu med - men den här gången är det bara lyckotårar. Tänk vilket fint sätt att få avsluta dagen på.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar