28 januari 2010

En mors huvudbryderier

Okej, kom igen nu alla mina läsare som har minsta kunskap om barn, dess utveckling och uppfostran. Jag sliter mitt hår och står handfallen.

Jag går igenom en tuff period i mitt mammaskap just nu. Å ena sidan är Maja den mest bedårande lilla tjej som finns. Rakt framför ögonen på oss har hon utvecklats från bebis till en stor liten tjej med en fantastisk personlighet och briljerande intelligens (tycker jag och Andreas iaf! :-) ). Hon förgyller våra dagar med sina smittande leenden, klingande skratt och busiga blickar och busljud. Det är en fröjd för ögat och hjärtat att se henne spatsera omkring och stråla av lycka och stolthet över sin nya förmåga att upptäcka världens alla spännande hörn.

Baksidan av detta att hon blivit en alldeles egen liten person med en egen och högst bestämd egen vilja är att den viljan ofta inte alls går hand i hand med hennes föräldrars. Mitt i sin upptäckarlusta kan hon slå sig ner i mitt knä och kräva fullständig service. Vill hon ha ett papper som ligger på armlängds avstånd gnäller hon och pekar på det för att jag ska ge det till henne och blir förkrossad när jag tycker att hon kan göra det själv. Hon pekar och gnäller på allt, ger man henne en sak vill hon ha nästa.
Hon vet otroligt väl vad som är tillåtet eller inte och att frestas att testa de gränserna hör absolut till, så SKA det vara och jag hade nog varit mer orolig om problemet hade varit det motsatta. Men det som gör mig så förbryllad är att när hon tagit mina glasögon/nypts/blivit nekad att ha min plånbok etc. och vet innan att min reaktion blir ett nej så blir hon hjärtskärande ledsen, på riktigt. Det är inte hennes "argaskrikochtårar" utan ren och skär förtvivlan. Till slut faller hon ihop i en liten hög i min famn och snyftar och hulkar så hela hon skakar. Vissa perioder på dagen blir som en evighetsmaskin om och om igen. Hon hinner knappt tystna förren nästa "drama" utspelas.

Jag behöver en coach! Vad gör jag för fel? Vad är det som händer i Maja? Jag vill vara konsekvent och lära Maja att hon inte kan gnälla sig till allt hon vill ha, jag vill visa henne rätt och fel i god uppfostraranda. Att ha ramar, regler och rutiner ska ju skapa ett tryggt och harmoniskt barn. Jag måste vinna den här "fajten". Eller?? Även mitt allra mildaste, mjuka och kärleksfulla nej får Maja att bryta ihop och lägger jag in en bestämd ton i rösten blir motreaktionen katastrofal. Hon har smulat sönder hela min uppfattning om hur en god uppfostran ska gå till, allt det jag varit övertygad om fungerar inte på henne. Jag som trodde att jag hade rätt bra koll..?? Kanske behöver den här näsbrännan för att lära mig att bli mer ödmjuk och inte tro att jag vet bäst?

Allt det här får konsikvensen att jag till slut blir dödstrött och less och hela min kropp bara skriker att jag måste få komma härifrån! Inget roligt att behöva erkänna att ens älskade dotter kan framkalla alla de här känslorna innom en.. skuldkänslorna ligger nära till hands. Nåt måste jag ju kunna ändra på i mitt beteende för att möta Maja bättre? Vad är värt att ta striden för och vad ska vi bara låta passera och gå över. Går det över? Eller kommer hon bli bortskämd, på fel sätt, och alltid veta hur hon ska göra för att få sin vilja igenom och alltid utnyttja det? Så vill jag inte ha det, inte för hennes skull och inte för min egen heller.

Så, ett ganska personligt och intimt inlägg. Dumt att öppna sig så? Kanske, men det här måste ju vara något som ALLA föräldrar går igenom på olika sätt till och från genom hela deras barns uppväxt?! Bort med prestationskraven och viljan att visa upp sig med en fläckfri mammafasad. Finns väl inget gott som kan komma ur det. Fram för att säga som det är och ta hjälp av varandra och den här gången är det min tur att få hjälp.

Storfynd

Jag och Maja laddade med långkallingar trotsade kylan idag (-19) och tog en sväng på stan. Min übersnygga pälsmössa lämnade jag dock hemma... ;) Jag hade några specifika ärenden som skulle göras och jag hade bestämt mig för att inte gå och kolla på några reaställningar, det slutar bara med att jag hittar något som är sååå billigt och kan inte låta bli att köpa det. Jag blir livsfarlig när jag ser stora REA skyltar, jag dras som en magnet dit och tycker att jag gör världens fynd! Frågan som måste ställas är dock hur mycket fynd det är och hur mycket pengar jag har "sparat" genom att impulsköpa saker jag egentligen inte behöver...? Tåls att fundera lite på.

Idag skötte jag mig dock exemplariskt, mäkta stolt är jag! Men, det blev faktiskt ETT reainköp, fast det var inget impulsköp utan en perfekt lyckträff. Majas vinteroverol börjar bli för liten, men det har inte lockat att köpa en ny stass för många pengar (det är helt sjuuukt vad dyrt det är med vinterkläder till barn!), inte minst för att hon har en jätte fin och varm jacka. Därför har jag varit på jakt efter ett par täckbyxor, köper man en storlek för stora kommer hon dessutom att kunna ha dem även nästa vinter. =) Tro att jag blev glad när jag hittade ett par regäla täckisar för halva rea priset, i rätt storlek dessutom! Jag slog till direkt, trots att färgen inte var mitt första hands val. Tur att jackan är grön så hon inte blir en rosa bomb, haha!


Sådan mor sådan dotter. Maja älskar kläder, när hon har fått något nytt går hon omkring och kramar dem lyckligt och försöker sätta på sig dem. Hon leker mer än gärna mannikäng när jag vill prova nya plagg.


Snygging!


Lite stora, men med korta axelband och ett par skor så funkar det fin fint. OCH de kommer med säkerhet kunna användas en säsong till, PERFEKT!

De här två blir bara bättre och bättre vänner. Felix vill inte riktigt erkänna det, men han har blivit riktigt glad i sin lillasyster nu när hon inte sliter honom i pälsen längre. Maja ääälskar sin vovve och följer honom överallt, bjuder honom på rikligt med mat och servar honom med ben och leksaker. Ett äkta dream team =)

Till kusin vitamin....

för att lära henne ett och annat om vintermundering! ;)





23 januari 2010

Det bor en fantastisk människa inuti dig

Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga. Det vi fruktar mest är att vi har omätliga krafter.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest. Vi frågar oss, vem är jag att vara briljant, underbar, begåvad och fantastisk? Men hur skulle du kunna vara något annat?

Du är ett av Guds barn. Världen är inte behjälpt av att du låtsas vara obetydlig. Det finns inget upplyst i att krympa, så att andra människor i din närhet slipper känna sig osäkra.

Vi är skapta för att briljera, så som barn gör. Vi är födda för att förverkliga den Guds härlighet som finns inom oss. Den finns inte bara i några av oss, den finns i alla. Och när vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.

När vi har frigjorts från vår egen rädsla, frigör vår närvaro automatiskt andra.
Marianne Williamsson


Och glöm aldrig bort det, låt det etsa sig fast i ditt inre och ta fram det de stunder när du känner dig som minst och mest ynklig.
Min kära vän Sara skrev ett blogginlägg med de här raderna (gå in och läs det här) och jag kände mig manad att föra dessa härliga visdomsord vidare.

22 januari 2010

Åh, vad jag är glad!

Jag har precis skrivit ut mitt kvitto från sj, där står det att jag har bokat en resa till Skövde den 5 februari - Jag och Maja ska åka på en 10 dagar lång södertripp!!!!! Det fanns två stycken som tyckte att vi var värda och behövde en liten resa och gav där med en generös sponsring. Jag blir så rörd...och tacksam!
Det blir en favorit i repris, jag ska göra samma storturné som i våras och bila med mamma ner till Majas gammelmormor och gammelmorfar i Växsjö och på hemvägen släpper mamma av oss i Vara och vi fortsätter till moster och morbror i Vänersborg innan färden bär av mot Mariestad igen. En aning gruvsamt är det, många resor och många mil blir det. Men jag gläds såå mycket åt det och hoppas och ber att Maja ska vara lika duktig den här gången som sist, då kommer vi fixa alla milen galant! =)

21 januari 2010

Kortis

Jag är alldeles för trött för att ge någon lång utläggning, men tänkte att jag skulle meddela att jag överlevde morgonens tandläkar besök! =) Mycket tack vare min underbara tandläkare, är så glad att jag fått just henne. Nån remiss fick jag dock inte, har fått olika bud från olika håll vilken väg jag ska gå för att få till en utredning men blir bara hänvisad vidare. Men, skam den som ger sig, jag ska nog få till det snart nog.
Nää, sängen nästa. Det blev nämligen bara några få timmars sömn natten till idag och det inte så mycket beroende på min oro för tandläkar besöket idag, vilket man skulle kunnat tro, utan för att vår dotter har fått ovanan att väcka sina föräldrar nätterna igenom med alltifrån glada lekrop, hungerklagan eller ilskna tjut för att hon måste ligga i sängen och tvingas sova. Idag har vi gjort en hårdbantning på hennes lunchtupplur och jobbade hårt hela eftermiddagen och fram till sju för att hålla henne vaken. Peppar peppar ta i trä, än har hon inte vaknat.... Men bara för att jag sagt det högt lär jag väl få äta upp det.
Just det ja, sängen var det ju...

Natti natti

19 januari 2010

Idag

har vi inte gjort något alls, bara varit hemma och nära på grånat bort... Energin har lyst med sin frånvaro och jag tackar Gud för min lilla solstråle och underhållare som kan göra den mörkaste dagen ljus.
Bättre kommer det inte bli heller för om två dagar har jag tid hos tandläkaren, igen... Det ska lagas två små hål och förhoppningsvis få en remiss till lämplig avdelning på lassa för att få göra en undersökning av min Trigiminusneuralgi.
Som sagt, tack gode Gud för Majabus! Förtillfället försöker hon blogga med mig genom att hänga sig i hyllan som tangentbordet står på och pillar på alla tangenter hon kommer åt. =)

aaaaaaaaaawedaskjdddddddd>><>qqqqqqqqqqqqqwswasszsssssssszxsaas
§dswwwwwwwwwichhsssddf
(en hälsning från Majan)


När man är uttråkad och less på sina egna leksaker


kan norpa åt sig mammas och pappas leksaker istället.


Jag har mina knep jag använder mig av för att jag ska få behålla kontrollen


och zappa för allt vad tygen håller.


För jag blir nämligen så här ARG om jag inte får min vilja igenom!

16 januari 2010

Snurriggt, svamligt nattsudd. På gränsen till morgonsudd...


Vår lilla tös har en och annan idé för sig. En av dem är att hon vägrar att hålla i nappflaskan själv, trots att hon kan. Men visst förstår jag att det är mycket mysigare att få bli matad och kunna ligga och krama sina gosedjur istället. Men känner att det närmar sig med stormsteg att vi måste ta tag i det här och se tíll att hon tar flaskan på egen hand...det börjar ju bli lite pinsamt när vi är borta och jag måste förklara att hon inte "kan" ätavällingen själ, eller på natten när hon vill ha ett extra mål. Då är det lagom kul att sitta och hänga över hennes säng och hålla i en flaska man vet hon klarar av att hålla själv!

Jag har en sån´där natt i natt, när det är kortslutning i skallen och jag vare sig kan koppla av eller bort. Att jag är, eller i alla fall var tidigare, dödstrött spelar ingen roll. Alla tankar, funderingar och känslor snurrar runt runt i hjärnan som ett ekkorrhjul. Det är inte lönt att ens försöka gå och sova. Då kommer jag bara väcka Andreas och Maja med mitt snurrande fram och tillbaka i sängen och högljudda suckar. Istället har jag haft kortverkstad på löpandeband Det är många som ska ha kort av en och annan anledning just nu (till min stora glädje, vad skulle jag annars lägga all min tid, energi och skaparglädje på??!) och nu är jag snart klar med det sista. Har även fixat med en och annan present, men till vem, vilka eller vad det är än så länge en väl bevarad hemlighet!

Urk, pest och bläää, jag gillar inte de här nätterna och jag gillar defenitivt inte vad de gör med mig. Det är som att jag får en personlighetsförändring där en "jagskiterivilketmentalitet" tar över. Ingenting jag gläds över och som jag mer än gärna gör mig av med, på studs! Jag vet alltför väl att det här med nattsudd inte är något för mig. Jag blir som en zombie med pms gånger 100.., dvs ingen lek för Andreas att hantera. Och inget större nöje för min egen del heller kan jag lova er. =/
Trösterikt är dock att det går över, förr eller senare. Men jag skulle bli innerligt tacksam för lite hjält med en bön (eller ett dussintal) i ämnet så att jag kan få ägna mina kommande nätter åt att göra det man sig bör - SOVA heela natten!

Men här sitter i alla fall lilla jag mitt i natten (eller har det hunnit bli morgon?) och är vaken. Nu mera är det nog (tragiskt, ur min synvinkel sett just nu) mera morgon än natt. Snart börjar solen sin bana upp på himmelen och gör sitt yttersta att jaga bort nattens alla skuggor och spöken. Det är verkligen finurligt konstruerat hur mycket några få solstrålar kan läka så mycket innom en, ett sannt vardagsmirakel.
Kan nu konstatera att så här sent har jag inte varit uppe sedan jag var en vild, galen och vital ungdom. Vill göra klart för er att vi INTE ska räkna ut hur länge sedan de orden var beskrivningen på mig som halvgalen tonnåring (ehum..vid närmare eftertanke skulle nog helgalen stämma in bättre på mig.. *skratt*) Det är dock nu ett fack jag inte känner mig speciellt hemma eller bekväm i längre, trots mitt galet sena nattsudd! Finns det inget fack för sådär lite lagom halvgamla, förvirrade och småknasiga själar?? DÄR tror jag att jag lätt skulle känna mig som hemma!

Jag vill ändå försöka se på min tillvaro med ett par "posetiv-glasögon", jag vill inte missa allt det fina och som är bra och emellanåt rent fantastiskt i mitt liv. Det positiva med att lida av vaknätter är att jag hinner med få en massa saker gjorda, som annars inte hinns med på prioritetslistan. Som att, som tidigare nämnt, göra en ordentlig maikyr. Jag vill inte alls att det ska förkastas som något ytligt onödigt tjafs. För min egen del ger det stor njutning att vårda mina naglar och pryda dem med diverse tjusiga färger. :) Ni får anse det vara hur ytligt ni vill, men yttre skönhet för mig skänker faktiskt ett äkta välmående och lycka! Att sitta här med mina blänkande blodröda naglar får mig att sträcka på mig flera decimeter och sprider ett gott och varmt välbehag i hela mig. Ytliga ting MÅSTE inte alltid nödvändigtvis vara något negativt eller "ytligt tjafs". Det gör väl oss alla gott att känna oss fina och attraktiva? Vad är din "ytliga last" som får dig att tycka lite bättre om dig själv, får dig att sträcka på ryggen och som ökar på din självkänsla? Hitta din grej som hjälper dig att trivas mer med dig själv. Jag tror inte att vi är skapt till att bara göra bra ifrån sig på jobbet eller göra nytta hemma. Inte så att det är meningslösa ting, men för mig är livet större och mer än så. Ordet lycka rymmer många dimensioner. Ingen mindre viktig än den andra. Enligt min mening behöver inte alls djup och yta vara varandras motsattser. De går hand i hand och fyller sin egen viktiga funktion. Det är först när något av dem dominerar och tar i överhansd det blir vad jag skulle kalla för en synd, eller något negativt. För mig är det obalansen mellan livets viktiga ingredienser som gör det vi omger oss me blir något negativt och destruktivt.

Kanske det här låter lite flummigt i vissa öron, men låt det få andas flummighet i så fall. Vi är alla skapta i samma form, att bli människa till Guds avbild. Men trots det är vi alla är olika . Vi gillar olika sorters mat, har olika intressen och sitter på olika gåvor och tallanger.

När funderade du på senast vad det är som gör dig lycklig, på riktigt så där ända in i hjärteroten? När gav du dig själv en paus lång nog för att kan lyssna till din inre röst? Har du vågat lyssna på den på riktigt någongån, följt ditt hjärta? Vad du sätter för rubrik på din inre stämma har för min del inte så stor betydelse. Min starka övertygelse är att det inte alls är min egen röst jag hör när allt blir stilla och tyst. Det är inte jag själv som ger mig insikter om vad det är jag vill göra. Vilket vägskäl jag ska ta, vilken dörr jag ska öppna elle stänga eller vad som känns rätt eller fel att göra. "Magkänsla", "intuition", "sjättesinne", kärt barn har många namn. Men jag vill ge det ett annat namn, Gud. Du är hans palats och det finns ingan annan stans där han trivs bättre än hos dig. Och hans önskan är att du tog dig tiden att vara stilla en stund, göra något du blir glad och avslappnad av och lyssna till vad han vill säga till dig.

För att knyta åter till min nagelvård... Jag skulle hemskt gärna få bra tips på en nagellacksborttagning som är effektiv men som inte sammtidigt torkar ut nageln. Finns sånt, som verkligen fungerar alltså? Använder just nu en som heter "Nail Polish Remover, Quick & Easy" från Åhlens. Visst fyller den sin funktion så till vida att den tar bort lacket bra, men naglarna blir alldeles vita och kruttorra eftåråt. Är det något som kommer på köpet och inte är ngt att göra nåt år? Just nu måste jag smörja in mig med en specialolja för naglarna och nagelbanden (från OPI, och en fantastiskt bra sådan, men ack så dyr för en fattig stackare...) och lyxar med suveränt härliga handkrämer från Mary Kay. Tyvärr måste jag inse att de inte kommer att räcka i all evighet. Framförallt inte om jag fortsätter använda de lika flitigt som nu.... (TACK, TACK, TACK, TACK(!!) snälla och underbart fina systeryster och svåger för den LJUVLIGA julklappen! Den har bligit en STOR favorit och jag den!!! (Pssst, vill tipsa om kommande presenter att hålla er, Hanna och Robert alltså, uppdaterade på när den börjar ta slut, för inte vet jag hur jag ska överleva utan denna lyx?! Ni har verkligen gjort bort er som fått mig att få upp ögonen för Mary Kay.. ;-) ) Det är ett HETT fortsatt tips till kommande födelsedagar och julaftnar... *hint, hint* ;-)
Jag har sagt det förr och det är värt att säga det igen, ni är fenomenala på att hitta och köpa presenter! Både till oss och till Maja. Vad skulle vi ta oss till utan er?? Det vill jag inte ens veta... Jag skrattar mig lycklig för att jag har den ljuvligaste av alla tänkbara systrar och en äkta pärla som gnistrar i alla regnbågens färger. Aldrig hade Maja kunnat få finare eller bättre gudföräldrar, vi valde sannerligen rätt" Och vi tackar Gud för att Hanna och Robert tog sitt åtagandet på största allvar och med glädje!


Maja har, tack och lov, inte blivit "beroende" av något av sina gosedjur eller snuttefiltar än. Så länge hon har något mjukt att kela med blir hon nöjd.


Men det är ingen tvekan om vilka son är de STORA favoriterna. Den rosa nallen från moster och morbror, snutteriltarna från Elina och snuttedockorna som mormor gjort.


En vanlig syn på Nydalahöjden. Det är nästan sinnessjukt hur rätt moster och morbror ständigt lyckas pricka in HELT rätt leksaker gång på gång.... De är som GJORDA för sitt uppdrag som Gudföräldrar! :D (Det är bara dammsugaren som stundtals fortfarande är lite skräckinjagande... Men handen på hjärtat, vem av er tycker inte att dammsugaren är en elak l
Ojoj...det vart nog ett rätt långt inlägg det här. Med handen på hjärtat vet jag knappt vad jag skrivit, hoppas det är nåt vettigt! :P Om det nu skulle råka vara så att jag plitat ner nåt helknäppt får ni tänka på min helt uteblivna sömn i natt och ha överseende med en trött och lite sliten mor,

Godnatt, eller godmorgon!

14 januari 2010

Tokunge

Maja kan få mig att häpna över hennes färdigheter, helt plötsligt kan hon något utan att jag för mitt liv kan begripa hur hon lärt sig det?! Men det är inte alltid hennes intelligens briljerar... de senaste dagarnas påhitt är att hänga valfritt tygstycke, filt, tröja, byxor etc, över huvudet ner över ögonen och sedan ställa sig upp och gå i full fart frammåt. Hon får sina föräldrar att få hjärtsnörpen i tid och otid när hon går rakt in i dörrkarmar och möbler. Man skulle kunna tro att dessa smällar ska avskräcka från att göra om samma sak, men där misstar ni er. Det verkar snarare vara en kul lek att springa in i saker, för hur hårt hon än "tjongar" in i vårt möblimang skrattar hon, hänger tillbaka tröjan över huvudet och struttar fnittrande iväg mot nya blinda äventyr.

Jag vill drista mig till att lägga en del av skulden för denna galenskap på Majas vapendragare och inspiratör nere i Jönköping. Tuvan tyckte nämligen att det var dödskul (i ordets rätta bemärkelse) att springa omkring med en filt över huvudet när de var här för ett tag sedan. Helt obrydd även hon över att hon inte kunde se vart hon gick. Tokungar!

Dagens tips

Jag har de senaste dagarna ägnat den mesta av min egna tid att sträck se en jätte mysig ungdomsserie som gått på svt. Guds tre flickor heter den. Det är Gud själv (Susanne Reuter) som gjort en egen TVserie och det är tre flickor som går i högstadiet som är huvudpersonerna. Med värme, djup, mycket humor och ett starkt kristet budskap får man följa tjejerna under en termin i skolan. Jag kan inte annat än varmt rekomendera er alla att se den!

Man pratar (eller jag gör det iaf) så ofta hur mycket skräp som sänds på TV, och det må vara sant oxå, men ibland kommer det riktiga pärlor. Det gör mig så innerligt glad att de sänder ett sånt här program på bästa sändningstid, jag hoppas att det är många unga som gamla som sett det!


(bilden är lånad från svt)

Seså, sätt på svt play nu med det samma! :D

7 januari 2010

Torsdagsbus

Maja går och springer som aldrig förr, hon blir mer säker och stabil för varje timme som går. Urhäftigt att få följa! För ganska länge sedan fick Maja ett gammalt halsband av mig, det har varit poppis att laka med men idag kom hon på vad man egentligen ska ha det till. Hon har struttat runt här i lägenheten som en annan primadonna med sina halsband och ett armband hon fått av farmor. Vojne vojne, vart ska det här sluta??! =)


Fullt ös medvetslös


Tittut


Armbandet ska på


Mammas bustjej


Vågar knappt tänka på hur hon kommer bli som tonåring...?? *skratt* Hon lär ju hålla oss sysselsatta i alla fall, det är ett som är säkert ;)

Myggfritt

Det var en smula kyligt igår tjugofem minus stod termometern på när vi skulle gå kvällspromenaden. Felix, som är nysnaggad och fryser mycket lättare nu, fick ha på sig sin termojacka. Han såg lite löjlig ut i den för jag köppte den när han fortfarande var unghund, men han stoppade villigt in huvudet när den skulle på och verkade vara tacksam för den extra värmen.

En äkta norrlänning utan skinnmössa?? Nää skulle inte tro det va!


Bedjande blick från en frusen stackare. Kan vi gå hem nu?? (Detta efter att ha varit ute i mindre än en minut...)

Jag fick släpa Felix efter mig hela rundan, vid varje avtagsväg tvärstannade han och ville vända hem, varpå jag fick locka pocka och dra honom vidare. Annat blev det när vi äntligen faktiskt vände hemmåt.

Då sprang och hoppade han framför mig med svansen i vädret och det blev min tur att bli släpad i kopplet. *skratt*


Ivrigt väntande på att hissdörrarna ska gå upp så han kan springa in i lägenheten och kura ihop sig hos husse och få tillbaka värmen.

6 januari 2010

Kärt återseende

I måndags hade vi storbesök av finaste sort här på Nydalahöjden. Tuvan med föräldrar gjorde oss den stora äran att låta oss bjuda dem och Elina på lunch. Vad det är härligt med vänner som trots att man så gott som aldrig kan träffas (pga av många, alldeles för många långa mil) pratar på med som aldrig förr när man väl ses och har så roligt som det bara är möjligt att ha. Åh, vad jag önskar att jag var miljardär så vi kunde ha ett eget jetplan och kunna åka och hälsa på alla våra goa vänner i vårt avlånga land lite oftare. Men vi är såå glada för de gånger det går att pussla ihop en dejt!

Elina är visserligen vare sig en långväga eller en sällan skådad vän, men är ändå alltid ett lika kärt återseende =) Här med Majan, Tuvan och Sara

En super enkel ecuadoriansk soppa med diverse tillbehör vad som bjöds på. Bjuder gärna på receptet till den som vill ha. Eller bjuder dig på den här hemma går oxå fin fint, välkommen! Säg bara till lite innan du kommer... ;)

Tuva-Li var fenomenal på att bygga med lego

FinSaran

MysTuvan

GodingElinan

BusMajan

..och jag

Att få två småflickor som inte lärt sig kompromissandets ädla konst än att leka och samsas fint på golvet kan vara en utmaning för deras föräldrar.

Men med lite guidning, vis låtgåförhusfridensskull-uppfostran (rekomenderas hett när man är bortbjuden eller ställer till med kalas) och lite mutor så hade de ändå rätt trevligt ihop :)

Väldigt uppskattat med väluppfostrade små gäster som ställer sig och dammsugar.

Och det med ett stort leende, fantastisk! Vill tipsa ALLA våra vänner om detta... ;) Du är VARMT välkommen tillbaka Tuva-Li! Och det inte bara för att du städade så fint... :)

Det märktes att det var ett tag sedan vi träffades för tiden rann iväg i en rasande fart när vi umgicks och pratade.

Och pratade...

och pratade...


och pratade!

Undra hur mycket de kan prata egentligen...det tar ju aldrig slut?!
Notera att det ser ut som Majas gloria hamnat lite på sniskan,
underbart kort Sara! (Ja, inte jag själv förstås utan Fru Lundman så klart)

TACK för besöket, hoppas det lämnade mersmak så att ni vill komma snart igen! Annars kanske vi kommer och våldgästar er istället... Jag ska visst vara rätt bra på det har jag hört ;)

/Eder bloggerska

5 januari 2010

Julen 2009 Del 4



På annandagen kom moster och morbror och ytterligare några klappar att öppna. Hämnden är ljuv säger jag bara, hämnden är ljuv... Vänta bara tills ni får barn. Då kommer vi BARA köpa leksaker som piper, dånar, pratar, brummar, sjunger, spelar och skrattar, och enerverande enformigt och högt ska det vara! *flinar*
Nää, skämt å sido fick Maja en jätte fin damsugare som kan prata. Faktiskt har den några repliker som ALLA dammsugare borde säga när man använder dem. Tänk att få ett uppmuntrande "Bravo, vad duktig du är!" när det känns som ett straff att behöva gå med dammsugaren. Eller ett "Vi är världsbäst på att städa!", då kanske det skulle gå lite lättare? =)Kan dock vara utan några av de andra mindre uppbyggande kommentarerna som "Här ser ut som en svinstia!" eller "Det ser ut som en orkan har dragit fram!" Maja blev nog lite chockad över sin nya talande vän och tyckte han var väldigt otäck i början (fast vem tycker inte dammsugaren är en otäcking?!)

Till sist bjuder jag på en stilstudie på hur man underhåller en trött och hungrig ettåring i väntan på mat. Jag är något av en expert på ämnet. ;)


Klappa händerna om du är riktigt glad *klapp klapp*

Tjihoo vad vi har roligt!

Inte det..??

Och jag undrar varför Maja skelar... Undras just vem hon kan ha ärvt det av?! Haha

Efter min generositet med horror bilder på mig måste jag få smyga in en där jag ser ut som folk =)

Kärlek

Det var det sista inlägget från vår söder resa, eller det är inte riktigt sant för jag har knåpat ihop ytterligare en liten film, men jag är ordentligt otursföljd när det kommer till att få till mina filmer. Den här gången har jag sparat, så filmen finns där den ska. Men då bestämde sig programmet för att lägga av istället och låter mig inte vara inne i mer än 5 sekunder i tagen. Knappast länge nog för att ladda upp den här. Ni märker väl om jag lyckas lösa problemet (läs, om Andreas kan lösa det!) annars får ni försöka överleva ändå.

Julen 2009 del 3

Får jag lov att presentera... .familjens lilla julaftonsfilm! Jag har gjort om och gjort rätt nu och nog för att jag muttrade och var lite bitter ibörjan eftersom allt jag gjorde var för andra gången. Men alla julbilder och minnen fick mig att redan längta till nästa jul och åter tog glädjen och friden över i hjärtat och puttande undan alla irritations känslor! =)

Såå, varsågoda att få en en tjuvkik på hur vi firande en av årets absolut viktigaste och största av dagar, Jesus födelsedag! :-D

3 januari 2010

En skum typ...

Just nu


När vi kom hem efter julhelgen tyckte vi att det hade kommit massor med snö och farcinerades och gladdes över den.


Nu har det kommit minst lika mycket till och hela landskapet är omsorgsfullt inbäddat i fluffig snö.

Såna här dagar är jag väldigt glad över att vi har vår bil under tak... =)