1 januari 2010

Julen 2009 del 2

Äntligen dagen D - Dopparedagen! Det är något magiskt med att få barn, helt plötsligt får saker en helt annan och större mening. Både jag och Andreas har levt upp och njutit som aldrig förr av att sjunga julsånger, läsa julevanjeliet, titta på Kalle Anka och att vänta på tomten... Vi har i ordets rätta bemärkelse varit som barn på julafton! =) Dagen i fråga spenderades hemma hos mamma och pappa tillsammans med joppe, farmor och farfar och var den mest fridfulla och härliga jul jag varit med om. Bort skalades all stress och press och istället la vi vikten på att söka den äkta julefriden. Underbart!


På promenad med pappsen


Skojigt som bara den! =)

Kan förresten meddela att den här tösen kom på gåendets gåta på nyårsafton. Så nu går hon omkring här hemma och har insett att hon kan öppna både lådor och skåp...den senare utvecklingen är väl inget jag och hennes far apploderar allt för flitigt... :)


Friden blev bevarad genom att Maja fick hjälpa mormor att tjyvstarta klappöppningen


Det gudomliga julbordet, jag är GALEN i julmat!! Framförallt grynkorven och bruna bönorna... Yummie!


Mor och dotter i väntan på Kalle Anka, som blev en stor händelse i den yngres liv. Framförallt tomtens verkstad, det var så härligt medryckande musik att Maja satt och studsade, skrattade och klappade i händerna.


Julsånger är ett måste!


Och Maja sjöng vackrast av alla, så klart


Morfar är bäst, ingen protest!


Nääe, nu ORKAR jag inte vänta på paketen längre! Generös som jag är hjälper jag morbror att öppna hans paket... =)


ÄNTLIGEN!


Varför tog det så länge innan du kom??


Hej och välkommen hit tomten, jag har varit änglalikt snäll hela året, se nu till att det var värt mödan och ge mig många och fina klappar


Men vänta nu...satt inte den masken på en annan tomte nyss??!


Hur gick det här till??! Ni kan väl inte hålla på och byta mask så där bara, man blir ju alldeles förvirrad...


Tomte förvirringen släppte snabbt dock och övergick i klappyra =)


Undra vad det är för något...


Åh, är det verkligen...


jaa, det ÄR det!


En alldeles egen docka. Jippiee! :D


Som kan prata dessutom och har ungefär samma ordföråd som mig


Hej kompis, vi kommer att ha såå roligt ihop!



TACK snälla Farmor! Ehum.. jag menar ju t o m t e n! ;)


Det var inte bara Majsan som blev glad över sina klappar :-)

GOD JUL!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar