Otäck utveckling

Jag är inte det minsta hundrädd, tvärtom älskar jag dessa fyrbentingar. Jag är fullständigt övertygad om att det inte finns något som kan kallas för farliga hundraser, bara människor som gör dem farliga. Man tar på sig ett stort ansvar när man skaffar hund, du måste veta vad den har för egenskaper och behov, du måste veta hur du ska bete dig för att få en välmående och balanserad hund. Både för hundens, omgivningens och din egen skull. Se på sig själv, vad är du för typ av person, hur lever du och hur kommer du vilja leva framöver? Utifrån det bör du välja ras.
På vår gård bor det en schäfer som får mitt hjärta att rusa av rädsla varje gång jag ser den. Inte för min egen skull utan för Felix. Det började med en söt och lite ostyrlig valp med massvis med energi, men säg den valp som den beskrivningen inte stämmer in på? Sedan har det bara gått utför. I takt med att hunden vuxit har han blivit mer och mer aggresiv mot andra hundar och hans matte tappar kontrollen i samma takt. Det som känns så oerhört frustrerande är att tjejen i fråga faktiskt vill och försöker träna hunden, ofta ser jag dem ute på långpromenad och han får springa brevid när hon åker skidor på isen. Det är tydligt att hon försöker dressera hunden i möten med andra hundar. Tyvärr faller alltihop på okunskap. Istället för att bryta anfallsläget och aggressionen hos hunden triggar hon den till mer ilska, utan att hon förstår det själv. När hon står och blådrar bakåt och uppåt i kopplet triggas han till max. Nu är hunden nära på fullvuxen och stark som en oxe, det är med nöd och neppe ägeren klarar av att hålla honom. Jag tycker verkligen synd om ägaren, det måste vara fruktansvärt att vara ute med en sån hund och hon måste ha blåsor i händerna efter kopplet... Frågan är inte längre om utan när hon inte kommer att kunna hålla honom och han sliter sig.

De flesta hundägare jag pratat med går omvägar så fort de ser hunden, både jag och Andreas har försökt prata med henne och förklarat att hon håller på att skapa ett livsfarligt djur. Vi har kommit med både tips och erbjudande om hjälp, tyvärr utan resultat och jag räds våren och sommaren när vi kommer att vara ute på lekplatsen med Maja. Det spelar ingen roll att han "bara" är hundilsk, vad händer om Maja eller något annat barn hamnar mellan honom och en annan hund?? Otäckt.

Jag känner mig lockad att ringa till polisen och göra en anmälan, men hur och mot vad? Jag vet vare sig namnet på tjejen eller hunden eller har en exakt adress vart de bor, och hittils (tack och lov) har det ju inte hänt något. Men att stå brevid och se hur hundens ilska bara eskalerar och tjejen som släpas som en vante efter honom känns inte som något mer lockande alternativ. Inte ska man behöva vara rädd att få sin hund uppäten när man ät ute? Hon behöver ju hjälp med honom!
Vad göra...??

Vår egen bestialiska vovve.. ;-)

Jag vill inte att historien ska upprepa sig när jag fick slänga mig över en rottis och bända upp hans käkar för att få lös mitt hjärta. Jag minns alltför väl när Felix flög som en vante i hans käft och det hela slutade hos veterinären med 5-6 djupa bett och en chockad hund. Den gången slutade det förhållandevis väl, de enda spåren efter det anfallet är broskbildningar i öronen. Skillnaden då var att jag hade en relation till hunden i fråga eftersom jag kände hans matte som bodde granne med oss. Därmed hade han respekt för mig och gav sig inte på mig när jag skyddade Felix. Hur det skulle gå om jag skulle göra samma sak med den här schäfern som har så mycket vaktinstingt i sig vågar jag inte sia om...