Nattliga framtidsfunderingar

Den är snart över - mammaledigheten. Det flyger fjärilar i magen och oron bor i bröstet. Det var så länge sedan jag jobbade, med undantag för några veckor på våren och sommaren så är det två år sedan. TVÅ ÅR SEDAN?!! Hur har tiden kunnat gå så fasansfullt fort?? Stanna tiden någon!
Tidigt i morgon bitti ska jag ha ett möte med min nya chef för att planera för min återgång till arbete och hitta en ny brukare. Det var länge sedan A gick bort nu, men det blir så påtagligt att han är borta när jag inte kan återvända dit. Så sorgligt. Och så skrämmande att inte veta vart jag kommer hamna och hur det kommer att bli. Men mitt i allt känner jag förtröstan för att det kommer att bli bra, jag kommer att hamna hos en fin brukare och hitta min plats igen, och när det väl sker kommer det att kännas jätte bra att vara tillbaka ute i verkligheten. =)

Men det här duger inte, jag måste upp om drygt sex timmar... måste sova!


En evighets sedan