Hemstickad mespropp

Det här är kontrasternas lilla fröken. Innomhus är hon stundtals en livsfarlig våghals. Hon kan springa i soffan och kasta sig frammåt/bakåt/sidledes på vinst och förlust med full förtröstan om att hon inte ska trilla ner. Ju räddare jag blir och kastar mig efter henne för att fånga upp i fallet destu lyckligare och vildare blir Maja. Det är bara änglavakt att hon inte trillat och slagit sig sönder och samman än.
Annat ljud i skällan blir det utomhus, det är inga problem så länge hon slipper gå själv, i vagnen, pulkan eller famnen stortrivs hon. Men tvingas hon stå på egna ben fryser hon till is, det är ju så rackarns otäckt med ojämn snö och hal is! De senaste dagarnas värme och sol har tinat fram lite barmark här och där och då går det bra, men bara tills hon får syn på lite is.

Visst är hon kolossalt söt i gammelmormors kofta och gammelfarmors mössa och halsduk??


Eländiga mamma som tvunget ska ha mig på backen bara för att få sig ett "dagens outfit" foto. Snacka om onödigt!
Själv gjorde jag tappra försök att vinna sympatier hos min far genom att se så olycklig ut som jag bara kan. Och vips så kom han till min räddning!


Nemas problemas där det är snöfritt!


Men vad är det här??


Nää du, här drar jag min gräns.

Bärhjälp, tack!

Äntligen på trygg mark igen inne i hissen - det vill säga det är tryggt fram tills man ska ut genom dörren och måste gå över glipan i golvet... Huu så läskigt!