Julen

Självaste julafton spenderade vi tillsammans med Majas farmor, farfar och några andra goa släktingar i Tallträsk. 

På små snirkliga vägar for vi genom Västerbottens inland och hejade på några av tomtens renar som stod vid vägkanten. Det var -24°C ute och snön låg meterdjup under den isande blå himlen. Efter flera dagars evigt snöande sken solen och fick iskristallerna att gnistra och glimma bländande vackert. Dagen kunde inte ha fått en bättre början.

Maja var i centrum hela dagen och njöt av allas odelade uppmärksamhet. Vi umgicks och åt oändliga mängder mat, det ena godare efter det andra. Årets julbordsfavorit var rökt rådjur, aldrig i hela mitt liv har jag smakat ett så utsökt kött som var så mört att det bokstavligen smälte i munnen. Makalöst! Det till och med kunde konkurera ut mina STORA favoriter som jag inte kan överleva utan - Jansson, brunabönor, grynkorv, köttbullar och prinskorv. DET mina vänner vill inte säga lite! Rådjuret som fått sätta livet till var skjutet av värden själv - från toalettfönstret, trot eller ej. =) På landet och utan grannar går ju sådana nöjen finfint!

Efter det dignande julbordet knackade det på dörren och in kom en sjungande tomte. Vid det laget hade Maja precis upptäckt den stora julklappssäcken på golvet så hon hade inte tid att hälsa på tomten, det fanns ju "tet" (paket)!! När tomten slagit sig till ro började han dela med sig av sina klappar. Maja var en aning skeptisk till denna skäggiga filur till en början, men efter hon hämtat ett par paket tillsammans med mamma mjuknade hon. Hon gick kavat fram och hämtade sina paket och stod och tittade uppfodrande mot honom när de andra fick för många paket på raken - nog är det väl min tur snart? Efter nogrannt övervägande gav hon till och med tomten en kram innan han for sin väg igen.

Kvällen avslutades med ett fitness pass för Maja och Felicia (Andreas kusinbarn). Felicia hade fått en Wii Fit konsoll (en sån där platta man står på) av tomten och ville så klart prova den. Önskar jag kunde säga att jag deltagit jag med, men jag satt istället och pöste på golvet och njöt av att se hur min ditter härmade varenda rörelse Felicia gjorde.

Kvart i tio rullade vår bil ut från gården med en purken tjej i baksätet. Hon ville minsann inte alls åka hem och sova, hon var ju hur pigg som helst! Hon hade varit på ett strålande humör hela dagen och kvällen och verkade ha en aldrig sinande energi. Ni må tro att hon däckade som en klubbad sälunge efter nån minut i bilen! =)

God Fortsättning kära vänner!