Förälskelse

Jag antar att man är en materialist om en pryl kan göra en så glad, lycklig rent? I efterhand var det för väl att Maja åt upp den gamla telefonen så att jag nu har den här skönheten i min ägo. Men den är smått beroendeframkallande, jag sitter och spelar spel så fort jag får en tid över. Det är som att ha ett wii i miniformat för den har sensorer så när jag kör rally sväger jag genom att vicka telefonen från sida till sida och gasar och bromsar genom att föra den framåt eller bakåt. Eller varför inte bowling och svinga mobilen i handen för att få klotet i rullning? För att byta låt när man lyssnar på mp3 är det bara att vifta till med telefonen och vill man blanda om ordningen på låtarna så skakar man lite på den, volymen justeras genom att föra den uppåt respektive neråt.



Jag vet, det är fullständigt onödigiga funktioner men likväl älskar jag det! Att den sen är en riktig snygging gör inte saken sämre eller att det är så fånigt som att den matchar min nya klocka... Men till mitt försvar så var det ingen medveten handling, kom på det när jag kom hem.



Pinsamt att ha ett helt inlägg om sin mobil... kan det vara åldersnojjan som spökar och får mig göra ett tappert försök att väga upp min höga ålder med ett "fjortis" beteende? Ingen vet!