Fortsättning följer

Mitt besök på vårdcentralen igår resulterade i en akutremiss till röntgen på grund av en misstänkt bihåleinflammation. Det blev en dryg dag med nära fyra timmars väntan på lassa. Det slutliga utlåtandet blev att det inte (tack och lov) var någon inflammation i bihålorna, utan de var bara ordentligt svullna. Därmed inga nya medikament eftersom det enda som hjälper är den kortisonspray jag redan har.

Det verkar helt enkelt som att jag råkat ut för en ovanligt kraftig och elak förkylning och fick de uppmuntrande orden att det kan ta många veckor innan jag börjar känna mig som vanligt igen. Bara att gilla läget.

Men måste få ta av mig hatten för personalen på Mariehems vårdcentral. Jag fått ett fantastiskt bra bemötande, alltifrån de sköterskor jag haft telefonkontakt med, till de båda läkare jag träffat. Alla har varit toppen, lyssnat och tagit mig på allvar. Det känns riktigt skönt att jag är ordentligt utredd och vet både vad jag har och inte har. Gör mycket att slippa ovisshet och oro. Nu ska all energi läggas på att bli bättre.


- Posted using BlogPress from my iPhone

I surrender all of my life to you

Så går en textrad från en av sångerna från min ungdoms gospelkör.

Det är det jag gör nu. Jag kapitulerar och överlämnar allt i Hans hand. Det där med att få allt fixat som i ett trollslag vet jag väl inte. Men bönesvar är en realitet och några påtvingade måsten om jobb imorgon har jag ödmjukt fått överge. På ena eller andra sättet kommer det att lösa sig - hur överlämnar jag till Gud. Nu gör jag mitt bästa för att ta en dag i sänder och inte grubbla över sånt jag ändå inte kan rå över i nuläget.

Närmast ska jag preparera mig med diverse läkemedel och krypa till sängs. Imorgon väntar ett nytt läkarbesök med tillhörande sjukintyg och vila, vila, vila.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Välkommen till klag- och gnällbloggen

Fy sjutton alltså, det verkar inte vara någon ände på det här. Örona har under dagen bara blivit värre och lika så bihålor och huvud- och kroppsvärken. Orken är lika med noll, jag blir svettig i handflatorna av att sitta upprätt här och skriva.

Det här går inte, jag orkar inte! Stackars Majan som måste stå ut med mig. Hon är ju fullt frisk nu men är inte välkommen på dagis förän hon varit symtomfri i 48 timmar. Hon är en ängel när det väl gäller, hon ser och förstår så mycket mer än jag tror. Hon pysslar om mig, hämtar mina näsdukar och nässprayen. Talar om för mig att "mamma suk, ligga vila" och så pekar hon på sängen i sitt rum och lägger en filt över mig.

Tänker inte försöka vidga mitt perspektiv just nu och se alla andra som har det mycket värre än jag. Just nu vill jag bara lägga mig ner och gråta av utmattning och lesshet. Vill vara naiv och hoppas på att allt kan lösa sig som i ett trollslag. Med både min hälsa och annat som är i görningen för tillfället.

Känns som en total omöjlighet att jag ska orka jobba imorgon. Men jag MÅSTE! Av flertalet orsaker. Men just nu måste jag ta tag i nuets måsten. Även om jag själv knappt får ner en enda tugga föda, måste min gullunge äta middag. Tur hon gillar blodpudding, minimalt med ansträngning, går fort och är nyttigt. Perfekt för en dag som denna.

What?!

Det här med långvarig sjuka har tydligen sina fördelar oxå.

Har tjattrat bort en bra stund i telefonen med Jenny ikväll och - bland mycket annat - ojjade vi oss båda två över vågens siffror. Hon kan ju i alla fall med all rätt skylla på de kvarvarande graviditetskilona. Men jag själv då?? Illa, illa. Muttrande gick jag med på att gå till vågen för att ge exakta besked. Det hör till saken att jag vare sig velat eller vågat ställa mig där på länge - för att slippa veta hur illa ställt det är. Strutstaktiken funkar fint tycker jag!

Nåja, tillbaka till ämnet. Beredd på domen klev jag upp på vågen och utbrast i ett chockat WHAT?? Jag har tappat SEX kilo! (I runda slängar, svårt att ha koll på toppnoteringen med min strutstaktik.) Jag blev alldeles till mig och helt plötsligt infann sig peppen för att fortsätta trenden neråt. Här ska det göras små livsstils förändringar och målet är ytterligare fem kilo till 1 juni. Då kommer Jenny och kontrollerar så jag inte fuskat! :)

Alltså det här med vänner är ett fint påfund. Vad vore livet utan dem? Livet kan kännas tungt och eländigt och jag vältrar mig i självömkan. Men ett samtal bort lättar sinnesstämningen och både gnista och leende får sig en ordentlig knuff framåt. Jag är så lyckligt lottad att ha så många pärlor till vänner och är innerligt tacksam för varenda en av dem!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Va´ sa??

Är lomhörd som en 85 åring. Det var illa nog innan men med mina droppar (som för övrigt redan dämpat värken i örat lite, HURRA!) gör så att jag nu har regält lock för båda öronen istället för ett. Dessutom måste jag gå med fetvadd i öronen efteråt för att det inte ska rinna ut.

- Va´ sa??

Ingen ide att försöka ringa mig om ni vill mig nåt. Smsa eller maila! =)

Hos farbror Doktorn

Har visst hörselgångs inflamation och herr Doktor var bekymrad över mina tilltäppta bihålor, så förutom örondroppar blir det kortisonspray till näsan och direkta order om att återkomma snarast om jag inte känner mig bättre. Känner mig som en gammal urvriden disktrasa just nu. Men jag har en känsla av att det är för tidigt att ringa redan nu för att meddela att jag inte mår bättre... :)

Stor fördel dock att det inte krävdes penicillin utan bara droppar till mina öron. Då blir mitt mardröms scenario (se inlägget under) inte lika illa. =)

Maja har däremot piggat på sig betydligt. Hon har fått tillbaka mycket av sin energi och behåller all mat. Klart att vi bara bjuder henne på små mängder och mild mat än så länge. Men hon har sug efter mer, så det bådar verkligen gott. Det var en intensiv rackare till magsjuka men tack och lov kortvarig.

Ynklingar o sånt

"Tur att jag är ledig imorgon och Maja får gå till dagis"

Pyttsan!

Jag borde inte ha lagt så mycket energi på att tycka synd om mig/oss igår. För idag är det värre - och det med besked!

Maja hann vara på dagis i en knapp timme innan de ringde efter mig för att hon kaskadkräkts över en av fröknarna. Vid tidigare magsjukor har hon inte brukat spy så många gånger. Men det tog hon igen idag. Har helt tappat räkningen, men tvättmaskinen har väl snurrat en så där fem, sex gånger. Till slut blev Maja så fantastiskt duktig på att känna efter och säga till innan hon behövde kräkas så vi hann skynda oss till toan och slippa fler nerkräkta kläder och nya vändor med tvättmaskinen.

Hon har legat totalt utslagen i soffan och småslumrat till "Nicke Nyfe" hela dagen - knappt hon orkat prata ens. Turligt nog (för mig) har vi införskaffat oss en hel box med Apan - FEM timmar med Nicke Nyfiken! Tack gode Gud för det, för hade jag behövt se EN enda gång till på "En Apkul jul" hade jag oxå kräkts.

Parallellt med detta har jag haft min egen förkylning from hell att tampas med. Om den ändå hade haft vett att - om inte bli bättre - åtminstone inte bli sämre. Men nu har den gett sig på örat oxå. Det började med lock till lunch och det var ju ingen fara. Sedan har det bara blivit värre och värre under dagen och nu värker det ordentligt i innerörat och sprider sig i huvudet, ner i käken och halsen. Jag överdoserar nässpray, ligger med huvudet högt, trycker i mig Ipren och inväntar morgonen då jag allra mest hoppas att det gått över. Annars blir det vårdcentralen.

Kan inte låta bli att måla upp mardröms scenariot med bekräftad öroninflammation, få penicillin mot det och åka på Majas magsjuka samtidigt. Och därmed inte kunna behålla pillren i magen. Resultat - ONT i örat! Hjälp...

Glömde visst säga att Majan har feber oxå, bara 37,9 när hon la sig visserligen. Men var inne och kollade till henne precis och då var hon helt blöt i svett.

/ Ynklingen

- Posted using BlogPress from my iPhone

Inget nytt

Åh, denna förkylning är så envis att jag aldrig varit med om maken. Visst mår jag mycket bättre än tidigare, jag hostar inte sönder lungorna längre och hesheten och halsontet är borta. Tack och lov. Men denna trötthet och värk i kroppen, what's up with that?? Och mina bihålor? De är så igenkorkade att hela huvvet känns som en medicinboll. Andas genom näsan går knappt, trots att jag överdoserar nässprayen. Suck.

Fast mest synd är det nog om Maja för Andreas är lika pigg och alert som jag. Resultat två URTÅKIGA föräldrar. Det stackars barnet är understimulerat och klättrar stundom på väggarna.

Jag har gjort tappra försök till lite roliga aktiviteter. Som gårdagens bak av chokladbollar, det kan väl aldrig bli annat än succé? Fel!! Flickan satt bara och förfärade sig över hur SMUTSIG jag blev om händerna och själv ville hon knappt ta i degen. Så jag fick rulla de själv. Och diska undan. Och bli ännu tröttare. Men äta bollarna gick i alla fall bra!

Nä, vi är fortfarande en sorglig syn. Tur jag är ledig imorgon och Maja får gå till dagis och slippa tråkmamman ett tag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nästa Picasso

HA!

I did it! Jag listade ut det alldeles själv tillslut! Mycket riktigt betydde hänglåssymbolen att skärmen var "låst" och inte ändrade läge om man vände på telefonen. Höll på att leta ihjäl mig under inställningar men icket! Tillslut hittade jag dock vart jag skulle låsa upp den, på ett högst otippat och olågiskt ställe enligt mig. Men sak samma. Jag kunde själv! =)

Fastligt intressanta inlägg, eller hur? Haha

Hjälp? Del två

Upptäckte precis att bilden inte längre hänger med när jag ändrar telefonens läge från stående till liggande. Frustrerande!! Må hända att den där hänglåssymbolen hänger ihop med detta bekymmer?

Kom igen nu Iphone vänner och HJÄLP mig!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hjälp?

Problemet med att ha en tvååring som lånar ens telefon att denne rätt var det är kan råka ändra inställningar och ordna en och annan spännande överraskning.
Just nu har jag en symbol jag aldrig sett tidigare på skärmen. Den sitter längst uppe till höger (till vänster om batterisymbolen) och är ett hänglås med en cirkel och en pil. Se den eminenta bilden nedan.

Vad betyder den?? Och hur får jag bort den??



Förgrymmade unge! :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens outfit

Nyss hemkommen från dagis gick Maja in på sitt rum och stängde dörren.
En lång tystnad följde och vi hann börja ana ugglor i mossen...

 Men sedan kom den här lilla donnan ut

och ville ha hjälp med att knäppa skärpet på morgonrocken!



Stolt som tuppen

Jag tror jag måste starta en skryta-över-mina-vänner-kategori i bloggen. De är så förbluffande duktiga och jag är så STOLT!

I rampljuset idag: Charlotte Ulander  



Foto: Josef Ulander

Hon har skrivit en insändare i Dagen om ett oerhört viktigt ämne.
Gå in HÄR och läs - NU!

Jag beundrar dig så för ditt mod och din drivkraft att kämpa för det du tror på! Du formulerar dig så bra och jag kan inte hålla med dig mera. Upp till kamp!

En sorglig figur

Jag hostar så jag tror lungorna sprängs.
Jag snyter mig så näsan fått skavsår.
Någon har bytt ut min hjärna mot en degklump.
Jag kan inte ta djupa andetag utan att det gör ont i bröstet.
Jag har lika mycket ork och energi som en öken har vatten.

Kan man hosta så man får träningsvärk i bröstet? I annat fall tror jag att jag hostat sönder nåt där.

Det är JOBBIGT att vara sjuk.
Framförallt när jag var den som blev sjuk först och sedan såg den ena efter den andra i familjen insjukna. Nu har jag även fått se dem tillfriskna mer ock mer. Maja är tillbaka på dagis och Andreas jobbar. Själv blir jag bara sämre och sämre.

I söndags tryckte jag i mig en massa alvedon och gick pliktskyldigt till jobbet. Igår försökte jag tjurskalligt köra på med samma metod, men se det gick inte. Sköterskan slängde en blick på mig och frågade hur jag mådde och efter jag ärligt svarat henne fick jag stränga order om att uppsöka första bästa säng och STANNA där.

Det var nog ett gott råd för jag fortsätter bara bli sämre och sämre...

Syftet med det här muntra inlägget? SYMPATIER!! :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Semmelfest!

Det blev inte en fullt så eländig dag trots allt, mycket tack vara underbara Elina som kom förbi efter semmelkalaset med dessa godingar. Jag som inte ens gillar semlor nåt vidare har frossat och njutit som aldtig förr! Storfavoriten var den med vaniljkräm i mitten och bärgrädde till - HIMMELSK! Men den med mosad banan i kom hack i häl. Eftersom min gubbe är en chokladnarkoman så fick han de tre chokladsemlorna och han meddelar att de var utsökta!

Läskande, eller hur?

Som om inte allt detta var nog hade Elina med sig ytterligere en överraskning, en HÖGST oväntad sådan. Ett stort och tungt paket adresserat till min käre karl. Innehållet går inte med rättvisa att beskriva så ni får hålla er till tåls tills jag har fått den på bild.

Ps. Jodå E, jag delade med mig av halva vanilj- och bärsemlan till Andreas. =)

Jämmer och elende

Det bidde ingen semmelfest för vår del idag. Under natten som gick bestämde sig våra förkylningar att lägga in en högre växel och har däckat oss med hosta, snörvel och ont i kroppen. I skrivande stund hade vi kunnat äta av en diger semmelbuffé tillsammans med ett helt gäng goa vänner - istället ligger jag och Andreas däckade i soffan och Maja tittar på "Nicke Nyfe".

Nää, jag är inte alls bitter.

Vinke vink

Varsågod. Här har ni mig i all min sunkighet.

Jag och Maja låg i soffan och myste på förmiddagen. Trött av sin hosta och the-never-ending-story-snoret låg Maja på min mage och tittade på Nicke Nyfiken filmen för - i runda slängar - hundrasjuttioelfte gången sedan i onsdags.

Vi skulle bara knäppa ett vinkevink-kort och mms:a till fina vänner som håller på att tråka bort av väntan på sjukhuset. Men när vi väl var igång blev det visst en hel radda bilder.



Nu ligger tösen och sover gott och att laddar inför morgondagens semmelfest(!) hos Sundholms. Jag och gubben ska ta oss varsin hutt av Majas hostmedicin och hoppas på en god natts sömn och även vi ladda inför denna formidabla festlighet. :)

Älskad

Det bästa med framtiden

är att den kommer en dag i sänder

-Abraham Lincoln

Tre lite tilltufsade snödroppar låg på hallgolvet när jag kom hem från jobbet idag. De var skickade med posten genom halva Sverige. En handling helt genomsyrad av kärlek.

De gjorde underverk i min själ - de representerar så mycket. I kuvertet med blommorna låg ett kort med några väl valda ord. Ord som gick raka vägen in i mitt hjärta och spred värme.

Den bästa känslan som finns måste vara den när man är riktigt älskad. Tack ÄLSKADE farmor och farfar, ni är fantastiska!

Älskar er!

"Mamma titta, tlå tlatta!"

En frökenfräken i sina nya solglasögon.

"Maja om jaa-a. Mamma köpp Maja. Snälla Mamma" 

(Liten ordlista: Om är en förkortning på "tycka om" och köpp = köpt. Tlå tlatta betyder naturligtvis två traktorer.)

Så här glad blir man när man får stå och titta på de här spännande maskinerna som jobbade på för fullt utanför vårt hus.

Ta bort något du tar förgiven varje dag och känn KRISEN!

Tidigare ikväll:

Jag står i köket och står och ska göra kvällsvälling till Maja , då händer det som inte FÅR hända. DET KOMMER INGET VATTEN UR KRANEN?! Panik! Hur ska Maja få sin välling, vi kunna gå på toa, ge vovven vatten , tvätta oss och borsta tänderna? Men det SJUKASTE med alltihop var att en av mina första inpulser var att gå in på facebook och skriva ett desperat statusinlägg om vårt "stulna" vatten. Jag kvävde impulsenmed bestämdhet(!), skrämdes och förfasades över hur jag hamnat här?? Sen tog jag mig i kragen och gjorde något som faktiskt resuleteade i ett bra lösning - till skillnad från ett fjompigt inlägg på Fejjan - och ringde några goda vänner som turligt för oss hade sina vattenledningar i ordning och vi var välkomna och bunkra upp med denna livsnödvändiga vätska. TACK kära Hägglunds, ni är änglar!!

NATURLIGTVIS fick vi tillbaka vattnet strax efter att vi kommit hem igen. Men då fick vi i alla fall ett välförtjänt och behövligt gott skratt på kvällskvisten.

Maja tipsar

"Låna fån!" är en vanligt förkommande fras här hemma. Ofta får jag avleda henne med något annat för det går ju inte an att en 2,5 åring få sitta och spela mobilspel hur mycket som helst. Men det finns faktiskt riktigt många trevliga spel som är både roliga och lärorika och de har varit en livräddare under långa bilresor eller andra situationer där det är skönt att ha något att muta henne till lugn och tystnad. =)
Maja är helt såld på dessa spel och manövrerar sig med van hand mellan de olika programmen. Jag tänkte tipsa om hennes favoriter.

Själv har jag en iPhone, men jag är helt säker på att samma program finns även för android.

Vinter på Barnens Bondgård

Är ett bildspel med fina vinterbilder på olika djur man hittar på en bondgård. En mysig berättarröst som talar om de olika djuren på bondgården, vad de heter, hur de låter, vad man har för nytta av dem och det varvas med några sånger. Det är ett lugnt tempo och har en trevlig effekt där det går att skapa snö när fingret dras över skärmen. Själv njuter jag av det bekanta med att berättarrösten klingar på västgötska. =) Det här är min stora favorit.

Stora Pekboken

Har massvis med bilder i olika bilder man bläddrar mellan manuellt och får höra vad det är för något när man pekar på skärmen. Har två spel, ett memory som Maja inte har fastnat så mycket för än och även ett Hitta spel där man ska känna igen olika djur och saker.

 Mina Första Ord

Består av två olika lägen. I det ena bläddrar man i mellan olika bilder och får höra vad de heter när man pekar på föremålet. Det andra är ett frågespel där en röst frågar "Kan du hitta ...?" eller "Var är ...?" och när man pekar på rätt bild får man ett uppmuntrande "Jättebra!" eller "Toppen!"

Bondgården & Savannen

Är två likadana spel som är uppbygda som samma sätt som "Mina Första Ord". Där visas de olika djuren som finns på bondgården respektive savannen och har ett frågespel där manska hitta det djur som efterfrågas.

Talking Santa & Talking Tom Cat

"Tompe!" och "Tatt!" är finfina filurer som står högt i kurs hos Maja. De båda härmar när man pratar med dem. Tomten delar ut massvis med paket, men bara om man är snäll för om man har varit för hårdhänt med honom stampar han på paketet och slänger iväg det.

Katten spinner när man klappar honom men tjuter i högan sky om man råkar klappa till för hårt. Man kan bjuda honom på ett glas mjölk eller en liten fågel och få honom att fisa, bland mycket annat.

 Talking Roby, Talking Hippo & Talking John

Det här är samma slags filurer som de ovan, de härmas när man pratar och få att dansa, skratta eller föröka(!) sig.

Peekaboo Barn

Var det första spelet som fångade Majas intresse. Det är en stängd lada som skakar och man hör ett djurläte, när man knackar på porten öppnad den och man ser vad det var för djur som lät innan och får höra en gång till. Den finns med tal också men dock inte på svenska, tyckte att det blev onödigt förvirrande att höra de engelsa namnen på djuren så har tagit bort den inställningen.

I Hear Ewe

Ett spel där man kan välja mellan tama- och vilda djur samt olika fordon. När man pekar på bilden växer den och man får höra hur den låter. Även här finns det med engelskt tal till, men det går att ta bort och bara ha lätena kvar.

Så där ja, håll till godo!



Det här är jag

Hej! Jag heter Maja.

 

Jag har en massa dyrbara juveler,

som det här fina armbandet.

Jag förvarar alla mina skatter i den här lådan,

som har en spegel så man kan se hur fin man är. Det gillar jag!

Förutom att jag älskar mina smycken, är jag är en teaterapa som älskar att spexa framför kameran.

Finurligt busig..

 

Arg.

Glad!

Hejdå och tack för mig!

Gissa ramsan?

För en stund sedan i soffan:

"Baka kaka, julla bulja, piapiapiapia, schush!"
Maja står bakom mig och bakar på min rygg och när hon är klar är det "Maja tur!".

Vi är pappalösa idag, därmed har jag och Maja passat på att ha en tvättäkta tjejkväll. Vi har frossat i chips, dipp och festis och tittat på bollibompa med bästa Pomos piano och storfavoriten Amigo. Den sistnämnda är ett showigt frågesportprogram som för visso inte har tvååringar som målgrupp, men Maja älskar den fräsiga musiken och farten och fläkten. Eller som hon själv uttrycker det; "Bla mysch!" och headbangar. (Till den som önskar översättningshjälp kan jag berätta att det betyder "bra musik". =)) När hon inte haft fullt upp med att stoppa munnen full med chips har hon stått upp och dansat i soffan i totalt lyckorus.

Det bästa botemedlet - oavsett problem eller bekymmer - är ett klingande barnaskratt och ett par glittrande ljusblå ögon. Av den varan har jag fått en överdos av ikväll samt oräknerliga kramar och pussar. Det är balsam för en sarjad själ det. Älskade lilla goskit!

Hon somnade på två minuter efter att vällingen var svald och nu sussar hon så sött och rofyllt som bara ett litet barn kan.

Förresten. Kunde ni ramsan? Här är den i orginalformat:

Baka baka liten kaka.
Rulla rulla liten bulla.
Picka, picka, picka
och skjuss in i ugnen!

Glasögon före hunden

Maja är det officiella vovveutfödaren i det här hushållet. Nåde den som försöker mata Felix utan att ta hjälp av henne. Hon har platsar honom med ett "sitt" och "stanna" innan hon häller i maten i skålen bjuder honom till bords med ett "shod!" (varsågod). Cesar Milan (Mannen som talar med hundar) hade varit stolt!

Tidigare idag  var blev det dock en oväntad ändring i ordningen. Jag hade köpt ett par solglasögon till henne för att hon ska slippa sitta med händerna framför ansiktet hela vägen till dagis när det är sol (ungen är verkligen ingen soldyrkare!).

Jag: "Vill du ge vovven mat?"
Maja: "Nej. Tack."

Hon hade fullt upp med glasögonprovning. =)

Den finaste psalmen jag vet

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.


text: Lina Sandell-Berg
musik: Oscar Ahnfelt

- Posted using BlogPress from my iPhone

Uäk!

Kom och ge mig nåt gammalt så ska jag dra det över mig. På väg till jobbet strax, jätte peppad. Eller inte. Jag är världens tråktant, håll er undan för Guds skull så jag inte smittar ned er med mitt dåliga humör och negativitet.

Give me a break!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Crash boom bang

Dagen började i en klingande dur men kraschlandade rakt ner i en illa stämd moll. Jag vänjer mig aldrig, det är lika obehagligt varje gång. Milt uttryckt.

Jag tackar Jesus för fina artister som Erik Tilling vilken förser mig med både sång och musik som flödar över av hopp och kärlek. De hjälper till att vända min förtvivlan till förtröstan och min oro till lugn.

Du har räddat mig

Du har räddat mig,
alltid funnits här,
vid min sida var dag,
av Din blick är jag sedd.

Fastän livet gör ont,
vill jag lita på Dig,
tro att Du hör min bön,
att din blick är på mig.

Genom allt är jag Din.
Du finns här hos mig,
jag är helt i din hand.
Du som ville mitt liv,
alltid finns Du här,
jag får vila i dig.

Lova Herren min själ,
full av ömhet och nåd,
Du som gav mig mitt namn.
Ja, Din blick rör vid mig.

Genom allt är jag Din.
Du finns här hos mig,
jag är helt i Din hand.
Du som ville mitt liv,
alltid finns Du här.
Jag får vila i Dig.

Du har räddat mig.


Ja, tack Jesus för Erik Tilling!