Fy sjutton alltså, det verkar inte vara någon ände på det här. Örona har under dagen bara blivit värre och lika så bihålor och huvud- och kroppsvärken. Orken är lika med noll, jag blir svettig i handflatorna av att sitta upprätt här och skriva.
Det här går inte, jag orkar inte! Stackars Majan som måste stå ut med mig. Hon är ju fullt frisk nu men är inte välkommen på dagis förän hon varit symtomfri i 48 timmar. Hon är en ängel när det väl gäller, hon ser och förstår så mycket mer än jag tror. Hon pysslar om mig, hämtar mina näsdukar och nässprayen. Talar om för mig att "mamma suk, ligga vila" och så pekar hon på sängen i sitt rum och lägger en filt över mig.
Tänker inte försöka vidga mitt perspektiv just nu och se alla andra som har det mycket värre än jag. Just nu vill jag bara lägga mig ner och gråta av utmattning och lesshet. Vill vara naiv och hoppas på att allt kan lösa sig som i ett trollslag. Med både min hälsa och annat som är i görningen för tillfället.
Känns som en total omöjlighet att jag ska orka jobba imorgon. Men jag MÅSTE! Av flertalet orsaker. Men just nu måste jag ta tag i nuets måsten. Även om jag själv knappt får ner en enda tugga föda, måste min gullunge äta middag. Tur hon gillar blodpudding, minimalt med ansträngning, går fort och är nyttigt. Perfekt för en dag som denna.
Älskade du, man får vara trött, man får vara sjuk, man får vara uppgiven och deppig. Man får vara otillräcklig, man får vara svag, man får orka med bara sig själv och sina egna bekymmer. Vila i nåden!
SvaraRaderaKram E