Åh, denna förkylning är så envis att jag aldrig varit med om maken. Visst mår jag mycket bättre än tidigare, jag hostar inte sönder lungorna längre och hesheten och halsontet är borta. Tack och lov. Men denna trötthet och värk i kroppen, what's up with that?? Och mina bihålor? De är så igenkorkade att hela huvvet känns som en medicinboll. Andas genom näsan går knappt, trots att jag överdoserar nässprayen. Suck.
Fast mest synd är det nog om Maja för Andreas är lika pigg och alert som jag. Resultat två URTÅKIGA föräldrar. Det stackars barnet är understimulerat och klättrar stundom på väggarna.
Jag har gjort tappra försök till lite roliga aktiviteter. Som gårdagens bak av chokladbollar, det kan väl aldrig bli annat än succé? Fel!! Flickan satt bara och förfärade sig över hur SMUTSIG jag blev om händerna och själv ville hon knappt ta i degen. Så jag fick rulla de själv. Och diska undan. Och bli ännu tröttare. Men äta bollarna gick i alla fall bra!
Nä, vi är fortfarande en sorglig syn. Tur jag är ledig imorgon och Maja får gå till dagis och slippa tråkmamman ett tag.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar