Vägval

Åh! Jag har tusen tankar och funderingar i huvudet. Väger fram och tillbaka, vänder ut och in på mig själv och all fakta.

HUR ska man kunna veta att det beslut man fattar är rätt - på sikt? Det känns inte ens möjligt. Dagens möte var fantastiskt, för fantastiskt. Det väckte så många gamla dammiga drömmar till liv, känslor rördes om. Kanske det finns en möjlighet, en liten liten möjlighet? Eller är det bara självplågeri att hoppas, bättre att titta på hårdfaktan och historien och gå vidare. Jag vet inte.

Jag pendlar mellan lyckorus och ångest. Jag var inte alls beredd på att det skulle kunna kännas så bra, att dagens träff kunde få mig att bli sugen på att slå in på denna helt nya - men ändå gamla - banan. Jag var så inställd på att det jag skulle få höra bara skulle bekräfta det jag redan visste, att det här är inget för mig, det är vatten över mitt huvud. Kanske var det därför jag lät mina känslor sväva iväg och låta drömmarna fara fritt, jag blev överrumplad?

Åh!! Att inte veta och att inte kunna förutspå framtiden är det värsta jag vet!

Käre Gud, Du som ser och vet allt. Både det som varit och det som kommer. Du som känner mig som ingen annan. Nu lägger jag allt i Din hand, ske Din vilja. Stäng och öppna de dörrar som behövs för att jag ska hitta rätt och sätt mig där du vill ha mig.
Amen.


- Posted using BlogPress from my iPhone