Dagens försvarstal

Jag lovade ju er att jag inte skulle skriva ner mina invägningar mer än varannan vecka, men jag kan inte hålla mig. Och dessutom blev jag så glad att det faktiskt var en som kommenterat och sagt att hon (eller han?) faktiskt tyckte att det var roligt att följa min viktresa neråt varje vecka. Även om det kanske bara är EN enda så räckte det för mig att bli inspirerad, så TACK vem du nu än är. =)

Sen ska jag vara så ärlig att säga att det är härligt att få så många uppmuntringar, hejjarop och peppningar av alla er vänner som tycker jag jobbar på bra. Det värmer så gott och snacka om att det gör mig ännu mer taggad att (för en gångs skull) fullfölja mitt projekt! Därför kommer mina måndags invägningar genomföras här varje vecka tills målet är nått.

Veckans resultat: -1,3 kg

Totalt: -10,7 kg

Att jag inte ville ha min invägning här varje vecka tidigare var för att jag inte ville att min blogg skulle ha för stort fokus på kilon och viktnedgång. Jag var rädd för att bli en del av den vikthysteri och utseendefixering som råder. Men det här är trots allt mitt forum för mina vardagsbetraktelser. Jag skriver om vad som händer runt mig, stort som smått. Jag luftar mina känslor, tankar och funderingar. Att försöka låta bli att skriva om detta som är så oerhört STORT för mig och dämpa min glädje över det känns helt enkelt inte rätt.

Det här är första gången, i hela mitt liv, som jag faktiskt lyckats med att fullfölja ett projekt av den här kallibern. Det här är första gången jag klarat av att gå ner i vikt (mer än något enstaka) trots att jag haft en ohälsosam övervikt i många år.

Jag är stolt över mig själv, att jag tar ansvar för min hälsa och mitt välbefinnande.

Jag är stolt över att jag klarar av att hålla i mina rutiner vecka efter vecka. 

Jag är stolt över det fantastiska resultat jag fått.

Jag är totalt insnöad i det här just nu och jag tänker tillåta mig vara det. Jag har ingen hysteridiet som utesluter stora delar av kostcirkeln, jag hoppar aldrig över måltider eller vill banta ner mig till att bli ohälsosamt smal.

Jag ändrar min livsstil. Sluter bort allt onödigt socker, äter lagom stora portioner, har slutat med hel-och halvfabrikat och lagar vår mat från grunden med bra och nyttiga råvaror och ser till att äta på fasta tider över dygnet med frukt och grönt som mellanmål istället för allt skit jag stoppade i mig förut.

Vi matas av osunda ideal dagligen, i bloggar, tidningar, på tv osv. Jag vill verkligen inte vara en del av den vikthetsen och utseendefixeringen. Men den rädslan får inte göra att jag inte vågar berätta (och skryta! ;) ) över min nedgång. Bara för att det finns otaliga människor i media propagerar för size zero och sätter en tjockis-stämpel på fullkomligt normala och vackra vanliga kroppar, behöver inte jag sättas i samma osunda (och obehagliga) fack. Det är ingen som har satt mig i det facket, bara jag själv. Och förmodligen är det bara jag som nojjar över det helt i onödan. Inte minst för att jag har en så liten och yttepytte blogg som verkligen inte når ut till den stora massan. Men jag vill ändå föregå med gott exempel, jag vill stå för sunda ideal, men sedan jag började med mina invägningar har jag börjat få dåligt samvete för att jag blir ytterligare en som lägger allt sitt fokus på utseendet och vikten. 

Men jag tänker sluta upp med skuldkänslorna, jag tänker inte lägga ett större ok över mina axlar än jag behöver. Jag FÅR vara stolt! Och det ÄR sunda ideal!

Det här visste ni redan, men jag behövde få skriva det, för min egen skull.