Jubla ni klippornas invånare!
Jes. 42:11
Vår klippa kan ej falla, och därför jubla vi.
Ty bliva vi på klippan, vi skola frälsta bli.
Hur havet än må rasa, och hur dess vågor svalla,
vi slippa dock att rädas: Vår klippa kan ej falla.
Det är inledningen på terminens första månadsbrev på Majas förskola, Klippan (bästa namnet!). Jag blev varm och lycklig i hela kroppen när jag läste de orden. Vilken välsignelse att Maja får vara i den atmosfären varje dag. Alla förskolor har sina sidor och så också vår, men jag känner mig fullständigt TRYGG när jag lämnar henne där. Det finns inte en enda stund på dagen då jag går och oroar mig för om Maja har det bra. Hon har fina vänner och en omsorgsfull personal. Och att Maja döper varenda docka hon äger efter en av fröknarna talar väl sitt tydliga språk? :)
Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över att min älskade dotter får ynnesten att växa upp och utvecklas i denna kristna miljö. Att det jag så starkt tror på vävs in i hennes vardag och där värderingarna från Bibeln får vara ledord och välja riktning. Min lycka över att hon så tidigt får möjligheten att bygga sitt liv med en stadig grund att stå på, luta sig mot, bäras av och falla tillbaka på är för mig som mamma ovärderlig! Min ständiga bön är att hon ska hitta sin egen tro på Jesus och vilja ha honom med sig genom livet. Men, det är hennes eget val! Fast, ingen kan hindra mig från att peppra Gud med mina böner!! Och bönesvar har vi ju sannerligen fått förut.... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar