28 augusti 2010

Vad händer??

Det här är inte riktigt klokt, de senaste dagarna har jag varit så trött att jag har kunnat somna när som helst under dagen och det är inte likt mig! Tre dagar i rad har jag gått och lagt mig kl 21 - ja, ni läste rätt! Idag slår jag på stort och är vaken en halvtimme längre men är nu så trött att ögonen skelar och huvudet snurrar. Vad är det som drabbat mig?? Ålderdommen? En konstig förkylning/sjuka? Eller är det så här att vara småbarnsförälder med dagistider att passa och pussel med vovven så att han får det han behöver av sällskap och motion?
Denna utslagande trötthet gör att den här bloggen blir världens trågigaste och mina stackars vänner blir bortglöma Åh, borde verkligen ha ringt Erika idag!! Eller egentligen för en vecka sedan... *skämms*. Böcker skulle ha lånas ut till Anette som ville ha semesterlektyr under sina två veckor i Grekland (nää, jag är inte det minsta avis...) Hörde av mig idag om att jag ville gå en promenix med vovvarna och lämna över mina böcker. Då stod hon på Arlanda redan och skulle snart borda planet... det var den semesterläsningen det! Förlåt... Det gick mig alldeles förbi att dagarna gått så fort. Att jag löst bestämt en dejt med Elina i helgen var helt bortblåst ur min skalle, vilken tur för mig att de hade så många andra planer som tog upp deras tid så jag slapp känna mig alltför dum. (Vi får göra ett nytt försök i veckan med att träffas)
MEN - jag har inte lyckats glömma Maja någonstans än, ett stort plus i kanten till mig. Har heller inte gjort några större missar vid hennes lämning/hämtning på dagis, oxå något jag i nuläget känner mig rätt stolt över. Fast ni hör ju, det här håller inte! Nu ska jag försöka mig på nya krafttag, göra en ultratidig kväll igen, upp i ottan imorgon och börja med ett kyrkobesök och fortsätta med mina projekt här hemma och jag ska defenitivt ringa Erika!

Önska mig lycka till!
(Och snälla, avsluta inte vänskapen mig mig trots att jag är så snurrig i bollen.)

5 kommentarer:

  1. Det är lugnt, tur du bor så långt bort, så jag inte drabbas :D

    SvaraRadera
  2. Alltid nån fördel med att ha mig på betryggande avstånd... ;) Men jag har noterat ett missat samtal från dig och tänkt ringa upp. Men har inte riktigt kommit så långt än... =)

    SvaraRadera
  3. Jag är hemma varje dag och gör inte ett jota, så det är bara att ringa när det passar fröken :d

    SvaraRadera
  4. Du, jag försvinner ingenstans.... löv ja! Puss/E

    SvaraRadera
  5. Vad det värmde, dina fina ord på min blogg. TACK! Och vad glad jag blir att du också tyckte att förlossningsdepression är ett ämne man bör prata mer om!

    Och jag kan bara hålla med, jag tror också att en sån här erfarenhet gör en till en bättre mamma/människa typ allt...

    Nu ska jag kolla lite mer på din blogg

    stor KRAM

    SvaraRadera