När katten är borta dansar råttorna på bordet..

 Gäller att passa på när pappa är ute på galej!



(Vill intyga att blöjan, vid ovanstående tillfälle, var sprillans ny och oanvänd. :))

Kylslagen nästipp

I soffan framför TVn igår:

Andreas: Vad kall du är om näsan.
Jag: Jasså? Vilken tur att din näsa är varm då, så jag kan väma min nästipp där.

Kort därefter små ler Andreas för sig själv och fnissar till.

Jag: Vad tänker du på?
Andreas: På vad du skulle ha för indian-namn.
Jag: ???
Andreas: Hade förmodligen blivit Fröken-med-kalla-näsan.

Hahaha! Kan man annat än älska honom?? :)

Ps. Ni vet den där glassen jag var avis på igår? Jag gick aldrig miste om den trots allt. Andreas beslutade sig för att köpa tre stycken och äta hemma istället, för att jag inte skulle bli utan (Gulle!).
Det första jag hör, efter att nyckeln vridits om i låset och dörren öppants, är Majas glädjetjut. -Glass mamma, GLASS!! följt av dunset av små skor som springer genom hallen. I dörröppningen står sen flickan med lysande ögon och har famnen full av glass. När man är liten blir famnen full ganska fort, som av två smarriga strutar och en Nogger, till exempel.

Tänka sig, fredagsmys på en helt vanlig torsdag. Rekomenderas varmt! :)

Man är väl flexibel

Eftermiddagens plan var att familjen, i samlad trupp skulle fara till Ica för inhandling av diverse nödvändigheter inför helgen. Men Majan hade andra planer: "Baja Maja å pappa åka hanla mat. Mamma hemma vovven." Det är bara att lyda bossen och snällt stanna hemma. Får erkänna att det kändes lite skönt att få en ligen egen lugn stund här hemma. Men lite avis är jag allt på den där glassen de skulle äta efteråt... Fast det är de så väl värda, mina älskade finingar. Faktum är att det känns väldigt roligt att hon börjat bli lite mer pappig igen och inte bara vill "vaja min mamma". Det värmer ett modershjärta att se hur Maja rusar rakt in i pappas famn när han kommer hem och de båda skrattar så de kiknar! Kärlek!

Distansförhållande

Premiären

Tja, vad ska man säga? Tycker att det gick riktigt bra för att vara sin allra första cyckeltur. Det här får hon kläm på i ett naffs! Kanske jag kommer sakna den här tiden då? Med tanke på att hon då plötsligt kan förflytta sig i en rasande fart. Räcker med ett ögonblicks ouppmärksamhet och är ungen väck. Hemska tanke!

Brås hon på sin morfar kan hon få för sig att ta trehjulingen och trampa genom halva stan, ner till kajen. Ganska företagsamt av en treåring, inte sant? Men inte riktigt den företagsamheten jag önskar se hos min dotter.

Nåja, en sak i sänder. Nu ska vi lära henne cykla först - så tar vi de eventuella problemen när de kommer!

 

Kvallitén på filmen är sådär, filmade med den vanliga kameran. Men hon har på sig sina nya gympadojjor med lila ränder, duger det mormor?? ;)

Psykbryt

"Blogger är inte tillgängligt för tillfället.

Vi ber om ursäkt för avbrottet."

Dessa ord har retat gallfeber på mig senaste dygnen och den totala mentala kollapsen har stått nära. 

Må hända ni läsare inte märkt någon skillnad i bloggen - såvida ni inte försökt att kommentera ett inlägg. Själv har jag varit utestängd från min egen blogg(!). Utan möjligheten att logga in har jag inte kunnat skriva några inlägg. När jag nu både haft tid, ork, lust och blogginspiration har jag förvägrats att ge utlopp för den. Känner mig djupt kränkt!

Kan någon med friska ögon tala om för mig om jag behöver söka proffessionell hjälp?

• Är det normalt att vanka av och an oförmögen att finna ro i förvirrad bloggabstinens?
• Är jag ensam i känslan att livet stannat bara för att bloggen inte uppdaterats?
• Om ett träd faller i skogen och ingen sett eller hört det - har det då verkligen fallit?
• Om saker händer i mitt liv utan att de bloggas om - har de då verkligen hänt??

Jag har brottats med livets stora frågor, vridit mig i plågor. MEN - som genom ett under - har portarna öppnats och bloggen vaknat till liv!

En tyyypisk Saragrej

Jag hade varit vaken sedan kl. 05.00 igår morse, och hade uppenbarligen inte skakat liv i alla mina små grå än. De var hur som helst INTE med på noterna i denna tidiga timma - milt uttryckt. :)

Bytet av buss gick bra, det va rätt nummer och skulle åt rätt håll - men sen gick det åt pipsvängen!

Till mitt försvar här vill jag förtydliga att jag faktiskt frågade om den skulle åka förbi Tegs Sjukhem och fick ett jakande svar (chafförskan kanske oxå glömt väcka upp sina små grå i den tidiga timman?? ;) )

Men här slutar mina ursäkter.

1.) Jag borde själv kollat busstabbellen en extra gång innan, så jag var helt säker på hur bussen skulle gå.

2.) Jag började ana ugglor i mossen tidigt under resan. Men var korkad nog att sitta tyst kvar, i tron att det nog skulle lösa sig?!

Nog löste det sig, men inte på det mest önskvärda sätt... Upptäckte mitt misstag när vi var på gränsen mellan Böleäng och Röbäck, långt från Teg. Hoppade då av bussen med en rasande fart! Förvirringen var total. Var är jag?? (Är aldrig i den här delen stan.) Men framför allt. Hur tar jag mig snabbast till jobbet??

Så kom jag på, IPhonen, tack gode Gud för kartor och gps i mobilen! Utan det hade min dryga halvtimmes raska(!) promenad, snabbt förvandlats till allra MINST det dubbla, mest troligt det tredubbla... Till den som inte redan visste det (finns det såna?), är jag totalt befriad från allt vad lokalsinne och känsla för vad som är rätt håll heter.

(Finns mååånga berättelser om mer eller mindre traumatiska upplevelser pga detta. En del rätt roliga med. :) Kanske det dyker upp några vilseminnen här framöver...;)


Vid den gröna pricken jobbar jag och vid den röda hoppade jag av...
Men med min fantastiska mobil ser jag på pricken var på kartan jag är och slapp därför gå vilse - en enda gång(?!) Kom tack och lov vare det inte försent, utan kom in ångandes fem min innan.

Finns tillfällen när det inte är helt dåligt att nya busstabellen är så kass nu. Eftersom jag måste jag ta en så tidig buss att jag är på jobbet runt 35-40 minuter innan mitt pass börjar. Hade det inte varit för det hade jag blivit VÄLDIGT sen! :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bortskämd? Liite... :)

Det blev hela två par skor till Majan igår, förutom gympaskorna (som för övrigt var det första hon tog på sig när hon klev upp i morse) fick hon de här kalasfina sandalerna av farmor och farfar. Men det är faktiskt Maja som valt ut dem alldeles sjäv! Måste säga att flickan har känsla för stil och en synnerligen god smak - hon måste brås på sin mor... :)

Det andra, som var gårdagens höjdpunkt, skymtar ni under skorna.

Japp, ni ser rätt.

Flickan har fått sitt livs första CYKEL!!

Maja är i exstas över sin trehjuling och vill "slyckla" hela tiden. Denna vackra sak (som framkallar många härliga barndomsminnen) kommer ge mig ryggskott "läpa mej slyckla, mammaaa!". Hon har nämligen inte fått in tekniken än och förstått att hon måste ha fötterna på tramporna hela tiden och trycka ifrån med rätt fot i rätt tid. Men det lär nog gå fort, vi får se till att träna mycket. I eftermiddag blir det första träningspasset ute! =)

Sårbart

Snopet när chippet i visakortet plötsligt bestämmer sig för att det är slutshoppat för min del. Onekligen en effektiv metod, men föredrar - trots det - att själv förvärva (läs spendera) mina hårt inarbetade slantar.

Konstigt var det, för det funkade finfint i förmiddags, men sen tog kortet ut sin pension i förskott när jag stod i kassan på sporthuset. Vad gör man när kortet lägger av?! Snacka om att man är sårbar. Hur överlever man dagen utan ett fungerande kort??

Om jag varit ensam hade stressen definitivt(!) varit värre och situationen svårare att lösa. Men eftersom fina svärmor och svärfar var med var de snabba med att låna mig pengar till Majas nya super snygga gympadojjor.

Farmor och farfar passade på att skämma bort sin Maja med lite annat också. Det glittrade i tösens ögon, och hon såg storögt på farfar när han frågade om hon ville ha en sån där? Skojar du eller?! Det bredaste leendet spred sig över ansiktet när hon förstod att han menade allvar med sin fråga. Lycksaligt kom ett rungande "JAAA!!!" som ekade i hela butiken.

Vad det är?? Det får ni se på bild och kanske en film imorgon. :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Förra veckans heta diskussion

Jag: - Har du ätit upp osten?
(Var bara en gnutta kvar jag tänkt Maja skulle få på frukostmackan)
Andreas: - Nä, jag åt inte av den igår så Maja inte skulle bli utan idag.
Jag: - Men den ÄR inte i kylskåpet. Du måste ha slängt den.
Andreas: - Jag har inte slängt nån ost. Det måste du ha råkat göra.
Jag: (förnärmad) - Men jag VEET att jag inte slängt den! Jag är helt hundra på det!!

Eftersom vi inte kom längre la vi ner diskussionen, båda helt övertygade att den andre slängt Majas dyrbara ost.

Några timmar senare:

Andreas: - Jag har hittat osten...
Jag: - Va bra!
Andreas: - Den låg under brödet i skåpet ovanför kylen.
Jag: - Eh...jaha. Ojdå... (tystnad) Då är det väl högst sannolikt att jag är den skyldige.. (suck!) Men jag SA ju att jag VISSTE att jag inte slängt den!! :D


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tankar kring framtiden

Medvind,
vi behöver lite medvind.

Kunna känna att det lyfter,

att vingarna bär.

ba ompa ompa ompa ompa

Medvind,
vi behöver lite medvind.

Kunna känna att det lyfter,

att vingarna bär.

Perla Bjurenstedt

Visst är det väl så, att vi behöver lite medvind ibland. Att få luft under vingarna och känna hur vinden bär oss framåt. Texten ovan är ett utdrag ur en härlig låt som Perla skrivit och jag har gått och nynnat på den ända sedan jag kom tillbaka från ett viktigt och högst avgörande möte i förmiddags.

Just nu känner jag den där härliga medvinden i ryggen. Tuffa situationer har förändrats till det bättre. På andra plan har stenar lyfts från mitt bröst, en efter en. Jag ser med spänning och förväntan fram emot vad framtiden har i sitt sköte. Stenen är i rullning och mycket är på gång. 

Förändringens tid är inne!

Skrämmande? - Mycket! 

Gruvsamt? - Lite

Behövligt? - Absolut!

Spännande? - Som aldrig förr.

Framtidstro? - Mer än på länge :)



En valborg att minnas - del två

Jag och Maja var ju på festernas fest i lördags. Det var Charlotte som slagit ihop sin 30års- och examenfest. Massa fina människor, kända och okända, härlig stämning, trevlig underhållning, försvinnande god pajbuffé och ett dessertbord utan dess like!

Födelsedagsbarnet själv på ingång,

accompanierad av de här finingarna tillsammans med våra applåder

och hurra-rop.

Vacker som en dag fru Ulander. Här med sin make Josef.

(Bilden är stulen från hennes blogg.)

Smaskens!

Maja ville INTE vara med på kort.

Examenstest: Baka rulltårda utan recept med förbundna ögon.

Hade jag själv ALDRIG klarat!

Men Charlotte som tävlade mot sin mor svängde ihop kakan på max ett par minuter och vann dessutom smaktestet efteråt! Hurra för dig Charlotte! :)

Vi bjöds på en del musikalisk underhållning, här ovan är ett litet smakprov.

FESTENS HÖJDPUNKT!

Bilden är lånad härifrån

Jag är mållös.

En sak är i alla fall säker, och det är att tjusigare desertbord har då ALDRIG funnits! Helt makalöst och försvinnande gott. Naturligtvis var det Johanna som stod för alltihop, vem skulle annars lyckas med nåt sånt här?! :) Gå in på hennes blogg för en närmare titt på alla läckerheter.

JOHANNASTARTOR.blogspot.com

Yes, det smakade precis lika gott som det ser ut!

Tårtmästarinnan i egen hög person, fru Viberg.



En valborg att minnas

En fullspäckad dag bara med roligheter. Vi började med en  lugn och skön morgon för laddning av batterierna inför dagens aktiviteter. Sedan gjorde jag och Maja oss festfina och gick på ett strorslaget 30 års/examenskalas. Det var fina Charlotte som stod i centrum festligheterna. Återkommer närmare om det i nästa inlägg.

Vi skyndade oss hem efter att det var slut för att skaka liv i pappa som suttit och jobbat och sedan svidades kvickt om till utomhuskläder vi promenerade ner till campus för att fira in våren.

Först ut var att lyssna på suveräna Sideshow Stringband, ett bluegrass band där vår vän Kenneth spelar ståbas. Världens coolaste instrument. =)

 Trots blå himmel och sol var det riktigt kallt,

tur att Majan hade det gott i vagnen i alla fall.

Men ingen kyla eller ens vilda hästar hade kunnat hålla kvar henne i vagnen när hon såg kaninutställningen. Fick tipset att gå till ett bord där man fick klappa dem. Erkänner att jag var tveksam till om hon skulle våga gå så nära, men Maja tvekade inte en sekund.

 "Klappa den med!" lät det varje gång de kom fram med en ny kanin.

Svårt att utröna vem som gillade det mest - mor eller dotter?

Förmodligen var vi lika lycksaliga båda två!

Jag som är så kär i alla (nästan iaf) djur tycker förstås att det är hemskt roligt att se att Maja verkar dela mitt intresse.

 Svårt att slita sig, men med löfte om att gå och titta på hästarna fick vi med oss vår tösabit.

Även här var jag väldigt tveksam hur Maja skulle reagera. Även om det var små ponnys är de stora djur för en liten tjej. Men jag måste nog börja ha lite mer tilltro på min dotter vad det gäller djur,

för Maja gick fram och klappade utan några större reservationer.

Blotta åsynen av det fick hästtjejen i mig att slå frivolter! Jag var bara TVUNGEN att testa - skulle ungen våga rida?? Skulle gärna själv tagit mig en tur om hästarna bara varit några storlekar större. ;)

Jag: Vill du rida på hästen?

Maja: JAAA!!

Nya frivolter i mammas hjärta!

Pappa beordrades att omgående plocka fram plånboken medan Maja och jag provade ut en hjälm. Först i kön var ett Gottlandsruss, men den föll inte Maja i smaken. Den var för stor. "Jida den lilla hätten."  och så pekade hon på en pluttig Shettlandsponny. Lika bra det tyckte jag, eftersom jag hade redan spanat in en av shettisarna som hade en mycket bättre sadel än de andra. Den var i tyg vilket gör att man sitter mer stabilt än i en lädersadel som kan vara lite halkig för en nybörjare. 

Ett brett smile spred sig när hon satte sig tillrätta i sadeln. 

(Lycka, lycka, lycka!)

 

Ungen hade en grym balans och jag behövde inte hålla i hennen nånting, hade bara handen på hennes rygg för att hon skulle känna sig trygg.

 

"OM jida. Jolit jida hätten. Jida meeeja!"

Flickan är som gjord för att rida och ville absolut inte gå av hästen. Det är MIN flicka det! Hon ka nog kunna bli härligt hästbiten - precis som mor sin! Kände hur det kliade att genast kolla upp ridskolor i krokarna som har pyttelektioner för små barn. Haha! Tur att hennes far inte är lika impulsiv som modern och är en sund bromskloss när jag är påväg att gå överstyr. :)

Dags för braständning, och det var dessa våghalsar som fått det ärofyllda uppdraget.

Verkligen effektfullt och läckert. Men HU! Det kan inte vara friska människor som frivilligt slänger sig ut från en flygplan?! Höll på att få hjärtsnörpen och skrek rakt ut när de skulle showa och svängde och snurrade runt. Var helt övertygad om att de skulla kraschlanda - rakt in i folkmassan. Men det gjorde de naturligtvis inte, som ni kan se på videosnutten här under.

 Fyr på brasan lyckades de få dessutom.

Djur går an, men elden gillade inte vår fröken alls. Det var alldeles för stor och det var otäck att känna hur det hettade i ansiktet.

Lösningen - vända på vagnen. Då gick det lite bättre.

Undras just vad det var de eldade, 

för det blev en väldig rökpelare som bolmade upp i skyn.

Det blev en rätt kort stund vid brasan eftersom Maja gång på gång påpekade att hon ville "Gå hem stället". Inget dumt förslag med tanke på att klockan var halv nio på kvällen och vi alla kände oss duktigt trötta efter en lång dag.

Sånt som händer under en nattlig promenad runt Nydalahöjden

Det blev en sen sista runda med hunden ikväll. Allt var stilla och tyst, men inte knäpptyst. En Storlom hoade och knorrade nerifrån sjön och trots att det bara var 2 grader varmt ute kände jag våren spritta i kroppen.

Strax innan jag skulle gå in i porten hör jag ett märkligt prasslande ljud. Jag går mot det till grillplatsen och finner en igelkott som gottade i sig ett par slarvigt kvarglömda rester från några engångsgrillar. Kände att jag nog oxå ska börja råka glömma kvar en liten matbit eller två ibland, så han känner sig varmt välkommen till vår gata. Hoppas du ska trivas lille vän, tror jag ska kalla dig Sture.

Ja, nu är det vår!

Björkarna har små musöron och alla knoppar på träd och buskar är så feta att de spricker när som helst. Imorgon ska jag gå till gläntan nere vid sjön och se om det vågat sig upp några vitsippor.

Godnatt!


- Posted using BlogPress from my iPhone