Vi skyndade oss hem efter att det var slut för att skaka liv i pappa som suttit och jobbat och sedan svidades kvickt om till utomhuskläder vi promenerade ner till campus för att fira in våren.
Först ut var att lyssna på suveräna Sideshow Stringband, ett bluegrass band där vår vän Kenneth spelar ståbas. Världens coolaste instrument. =)
Trots blå himmel och sol var det riktigt kallt,
tur att Majan hade det gott i vagnen i alla fall.
Men ingen kyla eller ens vilda hästar hade kunnat hålla kvar henne i vagnen när hon såg kaninutställningen. Fick tipset att gå till ett bord där man fick klappa dem. Erkänner att jag var tveksam till om hon skulle våga gå så nära, men Maja tvekade inte en sekund.
"Klappa den med!" lät det varje gång de kom fram med en ny kanin.
Svårt att utröna vem som gillade det mest - mor eller dotter?
Förmodligen var vi lika lycksaliga båda två!
Jag som är så kär i alla (nästan iaf) djur tycker förstås att det är hemskt roligt att se att Maja verkar dela mitt intresse.
Svårt att slita sig, men med löfte om att gå och titta på hästarna fick vi med oss vår tösabit.
Även här var jag väldigt tveksam hur Maja skulle reagera. Även om det var små ponnys är de stora djur för en liten tjej. Men jag måste nog börja ha lite mer tilltro på min dotter vad det gäller djur,
för Maja gick fram och klappade utan några större reservationer.
Blotta åsynen av det fick hästtjejen i mig att slå frivolter! Jag var bara TVUNGEN att testa - skulle ungen våga rida?? Skulle gärna själv tagit mig en tur om hästarna bara varit några storlekar större. ;)
Jag: Vill du rida på hästen?
Maja: JAAA!!
Nya frivolter i mammas hjärta!
Pappa beordrades att omgående plocka fram plånboken medan Maja och jag provade ut en hjälm. Först i kön var ett Gottlandsruss, men den föll inte Maja i smaken. Den var för stor. "Jida den lilla hätten." och så pekade hon på en pluttig Shettlandsponny. Lika bra det tyckte jag, eftersom jag hade redan spanat in en av shettisarna som hade en mycket bättre sadel än de andra. Den var i tyg vilket gör att man sitter mer stabilt än i en lädersadel som kan vara lite halkig för en nybörjare.
Ett brett smile spred sig när hon satte sig tillrätta i sadeln.
(Lycka, lycka, lycka!)
Ungen hade en grym balans och jag behövde inte hålla i hennen nånting, hade bara handen på hennes rygg för att hon skulle känna sig trygg.
"OM jida. Jolit jida hätten. Jida meeeja!"
Flickan är som gjord för att rida och ville absolut inte gå av hästen. Det är MIN flicka det! Hon ka nog kunna bli härligt hästbiten - precis som mor sin! Kände hur det kliade att genast kolla upp ridskolor i krokarna som har pyttelektioner för små barn. Haha! Tur att hennes far inte är lika impulsiv som modern och är en sund bromskloss när jag är påväg att gå överstyr. :)
Dags för braständning, och det var dessa våghalsar som fått det ärofyllda uppdraget.
Verkligen effektfullt och läckert. Men HU! Det kan inte vara friska människor som frivilligt slänger sig ut från en flygplan?! Höll på att få hjärtsnörpen och skrek rakt ut när de skulle showa och svängde och snurrade runt. Var helt övertygad om att de skulla kraschlanda - rakt in i folkmassan. Men det gjorde de naturligtvis inte, som ni kan se på videosnutten här under.
Fyr på brasan lyckades de få dessutom.
Djur går an, men elden gillade inte vår fröken alls. Det var alldeles för stor och det var otäck att känna hur det hettade i ansiktet.
Lösningen - vända på vagnen. Då gick det lite bättre.
Undras just vad det var de eldade,
för det blev en väldig rökpelare som bolmade upp i skyn.
Det blev en rätt kort stund vid brasan eftersom Maja gång på gång påpekade att hon ville "Gå hem stället". Inget dumt förslag med tanke på att klockan var halv nio på kvällen och vi alla kände oss duktigt trötta efter en lång dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar