"Blogger är inte tillgängligt för tillfället.
Vi ber om ursäkt för avbrottet."
Dessa ord har retat gallfeber på mig senaste dygnen och den totala mentala kollapsen har stått nära.
Må hända ni läsare inte märkt någon skillnad i bloggen - såvida ni inte försökt att kommentera ett inlägg. Själv har jag varit utestängd från min egen blogg(!). Utan möjligheten att logga in har jag inte kunnat skriva några inlägg. När jag nu både haft tid, ork, lust och blogginspiration har jag förvägrats att ge utlopp för den. Känner mig djupt kränkt!
Kan någon med friska ögon tala om för mig om jag behöver söka proffessionell hjälp?
- Är det normalt att vanka av och an oförmögen att finna ro i förvirrad bloggabstinens?
- Är jag ensam i känslan att livet stannat bara för att bloggen inte uppdaterats?
- Om ett träd faller i skogen och ingen sett eller hört det - har det då verkligen fallit?
- Om saker händer i mitt liv utan att de bloggas om - har de då verkligen hänt??
Jag har brottats med livets stora frågor, vridit mig i plågor. MEN - som genom ett under - har portarna öppnats och bloggen vaknat till liv!
hahaha, du borde gå med i ett avvänjningsprogram. Tyvärr kan jag inte hjälpa dig med problematiken eftersom jag själv sitter fast i skiten :)
SvaraRaderaMen tack vare eländet har jag hittat din blogg och du har fått en ny följare!
SvaraRaderaClara; Ja, det borde jag sannerligen göra. Det här känns inte sunt. =)
SvaraRaderaSigne; Trevligt att höra att det kommit någonting gott ur eländet, varmt VÄLKOMMEN hit! :D
Jag har inte riktigt samma beroende av att blogga (numera) men jag har tappat kommentarer från bloggen under helgen som bara har försvunnit ut i ingenting. Hörde att det var många som hade strul med blogger i helgen. Men, nu verkar det funka fint igen! :)
SvaraRadera