I badrummet:
Jag borstar tänderna på Maja, samtidigt som hon leker med sin plånbok med leksakspengar i. Hon ger mig en krona i handen. Men mitt fokus ligger på hennes tänder, därför tar jag bara emot den utan vidare respons.
Maja för ut tandborsten ur hennes mun. Hon tittar på mig med en ifrågasättande blick:
- Mamma. (paus) Om nån ger dig nånting nån gång. Vill du säja tack så mycke då?
- Eh, hm..jo jag tänkte precis säga det... Faktiskt! Tack snälla Maja för pengen!
- Nu kan du borsta klart.
Maja gapar så stort hon kan och låter mig fortsätta borstningen och lämnar mig med mina funderingar.
Jag är lite skamsen över att en treåring, med gott fog, behövt tillrättavisa mig. Men, samtidigt är denna fina treåring MIN! Stoltheten trycker bort den hastigt uppblommande skammen och sedan - som alltid - svämmar mitt hjärta över med den djupaste av övertygelser om att det aaaldrig nånsin kan finnas en lika fin, fullkomnad och inifrån och ut perfekt treåring som Maja på vår jord. Det ryms ingen ödmjukhet, hon är så välskapt hon bara kunnat bli. Helt perfekt och alldeles underbar!!
Och hon är VÅR tjej, det är VÅR dotter. Jag tror jag dör av stolthet!! :D
- Posted using BlogPress from my iPhone
Åh Sara! Hon är så ljuvlig!
SvaraRadera