Vid lunch idag började Felix kräkas, inget jag lyfte på ögonbrynet på till en början, sånt händer ju ibland. Men när han inte slutade kräkas och jag, efter dryga tio uppkastningar, inte längre kunde hålla räkningen på dem började oros-klumpen i magen smyga sig på. Efter tre timmar ringer vi veterinären och efter dryga sju timmar av intensivt kräkande tvingades vi åka in akut till Vännäs veterinärstation.
Vi satte oss i bilen allihop, vi vågade låta mig och Maja vara hemma ifall det värsta tänkbara skulle inträffa och han inte skulle följa med hem igen... Resan dit var förfärlig, satt i baksätet med Maja och försökte hålla oron i schack för att inte skrämma upp henne. Dessutom behövde jag gång på gång förklara för henne varför vi inte kunde åka till mormor och morfar i kväll. Detta som hon högt längtat efter sedan i augusti då hon fick höra att "Till jul ska vi åka till Mariestad!" och nu har hon ju till och med jullov från dagis men ändå får hon inte åka till mormor och morfar.
När vi kommer fram läggs ytterligare sten på bördan när veterinären konstaterar tydligt blåsljud på hjärtat som måste ultraljudas när han blivit frisk från sin magåkomma. Sedan följer blodprover och röntgen. Bilderna gav ingen 100% klar bild men tydde på någon form av stopp i tunntarmen men tack vare att blodproverna var bra och hans allmäntillstånd var ok efter omständigheterna blev vi rådda att åka hem och avvakta.
Innan vi kunde åka hem dock skulle han få sig en rejäl dos uppvätskning, 500 ml under nackskinnet. Stackarn gnydde och kved när det började strama i huden och försökte förtvivlat skaka av sig "puckeln" på ryggen efteråt. Han fick även svälja en större mängd kontrastvätska som skulle ha en lugnande effekt på magen och också vara i förebyggande syfte vid eventuellt behov av fler röntgenbilder imorgon. Till sist fick han mediciner intravenöst för att ytterligare hjälpa magen på rätt väg.
Nu sitter vi här hemma 5000 kr(!) fattigare med en hund som har kanylen kvar i benet (om vi behöver åka in igen) och som är alldeles vit i hela ansiktet efter kontrastvätskan. Om vi kan åka söderut vet vi inte riktigt, men om han inte kräks i natt och verkar må bättre kanske vi kan åka ner imorgon på dagen eller imorgon natt. Hoppas!
Fy SJUTTON vilken rutten start på julen!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Åh, stackars, stackars er! Det där livet slår till igen, alldeles oväntat :( Tänker på er och ber om en fin jul för er alla. Krama den finaste hunden!
SvaraRadera