En inte helt ovanlig kväll i det Nydalahöjdska hemmet

Jag kommer in i hallen efter en promenad i slasket med Felix. Möts av Maja i full färd att klä på sig ullsockar, fleecejacka och luvan från overolen för att:
-Det är tallt häj inne mamma, föståj du.

Kameran åker fram.

Gullungen måste ju fotas!

 -Se du mej nu mamma?

NU ser jag dig älskling!

Sedan fastnar jag i kamerans förtrollande värld och vare sig hör eller ser vad som händer runt omkring mig. Jag uppfattar ändå att Maja önskar byta blöjan för att det var lite kiss i den. Jag kontrar - mellan mina kameraklick - och ber henne:

-Vänta en stund tills vi ska byta blöja för natten och ta på pyamasen.

Jag får ingen protest på mitt svar och sjunker åter ner i linsen.

Jag förevigar mitt livs första kaosartade gran.

Jag hade svurit på att aldrig låta mina barn pynta min gran, de skulle få en egen att pynta, så jag fick göra min fin själv.

Men nu blev det så att Maja BÅDE fick en egen liten gran i sitt rum som hon öst vackra tingestar över, OCH har varit med och pyntat min (vår) gran.

Resultatet - glitter och glam i hög koncentrat allra längst ner i granen.

Och jag finner mig själv - förvånande nog - tycka att det både är fint och mysigt. Julstämning kallad.

Vaknar upp ur min "kamera-trans" när Maja konstaterar att:

-Det är ju helt gaalet!

Jag tittar upp. Skrattar och fotar!

Maja hade smugit iväg till toaletten, rotat runt bland alla blöjor för att leta reda på den högt eftertraktade "tatten" (blöjan med en bild av två katter på). Därefter hade hon tagit saken i egna händer, slängt iväg den gamla och försökt sätta på den nya blöjan. Men den hamnade bak och fram.

Helt gaalet ju!