Nationaldagen på Gamlia

Bättre sent än aldrig, visst? Det var ju snart en vecka sedan, men med en Maja som inte mått helt bra (hon är helt återställd nu dock), och den härliga solen och värmen vi haft, har gjort att jag vare sig haft tid ork eller lust att sitta och gå igenom alla bilder från den här dagen och klippa ihop och skapa en film av det jag spelade in.

Men NU; Grattis i efterskott Sverige, på din stora dag, hurra, hurra, hurra, hurra!!

Vi firade genom att promenera ner till Gamlia där det var storfirande med underhållning, försäljning av mat från världens alla hörn etc. etc. Men den STORA anledningen till att vi var där berodde på Ponnyridningen! Efter att den var en så stor hit på valborg ville jag inte missa chansen att låta henne få rida och bekanta sig lite mera med dessa fantastiska djur.

Maja blev helt till sig när hon såg hästarna och gillade i synnerhet den här lilla shettlandsponnyn.

Dock var denna minsta ponnyn spänd framför en sulky, därför innebar det att hon skulle behöva sitta brevid tjejen som körde för att kunna åka med. Livsfarligt! Maja ansåg det mycket mer säkert att rida själv på den stora ponnyn. (Som var av samma sort som hon inte vågade rida på på valborg, för att den var för stor.) Det gäller att vara noggrann med vilka man sätter sin tillit till. Haha! :-)

Vi struntade att gå och lyssna på sången och musiken och ställde oss i kö med en gång. Vilket i efterhand visade sig vara ett klokt val.

Men länge var det bara en enda ponny som stod till barnens förfogande så kön sniiiiiglade sig fram och kändes mest som att den stod helt stilla.

Räddaren i nöden blev att det var tävling i kaninhoppning precis intill.

Maja var förtrollad av de hoppande kaninerna, medan jag stod och höll vår plats

i kön (i 45 min!).

Så blev det då äntligen dags att få Jida på hätten!

Maja var ett enda stort smile när hon kom upp i sadeln. Men när hennes knäppa mamma backade bak en bit för att fota blev det lite läskigt...

Maja fick lära sig att ridning kan vara väldigt olika upplevelser, beroende på vilken häst man sitter på. Hennes tidigare erfarenhet av en pyttehäst med pyttesteg var inte alls den samma som nu. Då satt hon ganska stilla i sadeln och kunde hålla balansen på egen hand utan minsta problem. Men, ju större häst destu större steg, och ju större steg destu "gungigare" blir gången och balansakten i sadeln blir en stötte utmaning. Ridturen blev därför en skräckblandad förtjusning stundtals.I synnerhet när hennes (knäppa!) mor tvunget både ville fota och filma under färden, och därmed bara höll i henne med ena handen.

Kön till ponnyridningen när Maja klivit av hästen

Alla till höger om strecket är köande mammor och pappor med sina barn. Med tanke på att det tog nära en timme för oss att komma fram när kön bara var en bråkdel av det här, jag inte ens tänka på hur länge de här stackars barnen fick vänta på sitt roliga.

Här är et litet hopklipp av alla roligheter vi hade för oss under dagen.

Om vi bara bott i hus med en trädgård hade tösen fått sig en egen kanin. Vad hon älskar dessa djur!

Klappa fick hon oxå, den största kaninen jag någonsin sett!

Standardvikten på den här rasen ligger på makalösa 6-8 kg! Ägaren berättade att de hade ytterligare en kanin hemma (son till ovanstående bjässe) och en hund och det var inget snack om vilka som var bossen hemma. Trots att hunden var en terrier så vågade den aldrig mopsa upp sig mot kaninerna. :)

Maja fann tillslut sin favorit. Här satt hon i nära tjugo minuter och pratade stilla med den, bjöd den på gräs och klappade den bakom öronen.

Hoppas ni andra hade en lika härlig nationaldag som jag och Maja hade!