En ynklig en

Bättre har det då rakt inte blivit, snarare tvärt om. På ett lakan i soffan, rädd för att röra sig för att det gör så ont, ligger hon och gnyr.


Om ändå jag kunde göra nåt för henne - vad som helst! Att maktlös stå vid sidan om och se sitt barn ha ont måste i särklass vara den värsta känslan som finns.

Tills vidare har jag igång takfläkten, tittar vi på Nicke nyfiken, stryker över håret, baddar försiktigt, försiktigt med aloe vera och väntar på bättre tider.

- Posted using BlogPress from my iPhone