Söndagsdramatik

Jaha, här har vi haft ett ganska intensivt dygn får man lov att säga. För att ta det från början fick Maja sin 1,5 årsvaccinering för två veckor sedan och några dagar efter det fick hon feber som en reaktion på det. Problemet blev att hon aldrig hämtade sig efter det, hon fortsatte att ha lite feber till och från, fick diaré, och framförallt så tappade hon matlusten och ville inte ens dricka välling till slut. I helgen som var blev hon bara sämre och sämre, hon kräktes en natt och på dagarna var hon jätte slö och ville inte äta eller dricka någonting. Oron grep tag i oss igår kväll när vi satt och funderade på vad vi skulle göra åt saken och vi ringde till sjukvårdsupplysningen för att få råd. Där insåg de snart att det inte alls stod bra till med Maja och de skickade oss omedelbums till akuten.


I väntan på el doctore.

På akuten möttes vi av historiens goaste läkare, trots stress och tidsbrist från hans sida tog han sig god tid med oss och Maja och lyssnade verkligen. Han fångade Majas hjärta totalt och hon lät honom undersöka henne utan mindsta protest. Även sköterskorna var av bästa sort och de blev mäkta impade när Maja inte sa ett knyst när de stack henne i foten och tog blodprov efter blodprov.
Det konstaterades att Maja led av utorkning och efter en sväng upp på vågen visade det sig att hon gått ner ett halvkilo på 10 dagar, det är ganska mycket när man inte ens väger nio kilo! Klart var att hon behövde dropp och vi blev visade upp på Barn 2 där hon blev inlagd. Det var tre slagna hjältar som staplade in kl 4.00 på rummet, helt borta av trötthet. Maja fick en nål i handryggen och jag skickade hem Andreas för att få sova några timmar.


Uppe på avdelningen blev Maja olycklig när sköterskan skulle sätta nålen, tårarna sprutade och hon hulkade i sömnen en hel timme efteråt.


Slagen hjältinna


Sju timmar med dropp gjorde sitt till och Maja började pigga på sig lite på förmiddagen,


petade till och med sig i ett par tuggor kex.


Strunt i droppnålen, min hand har kexsmulor på sig!! Uuusch! Prinsessan på ärten... =)


Med kex i magen blir man glad


och med lite välling oxå blir man jätte glad!


Hon iaktog maten med viss skepsism,


men när hon fick höra att flickor som äter pankaka får åka hem slank det ner några bitar.

Iförd ett tjusigt plåster med Pinoccio satt vi tillslut och väntade på bussen hem kl 16 idag, ett helt dygn innan vi hade vågat tro att de skulle släppa iväg oss. HURRA!!

Pennorna höll hon i ett krampaktit grepp hela vägen hem och släppte dem inte förän Felix mötte henne i dörren och överröste henne med välkomstpussar.

Kan meddela att det är ganska lukrativt att som 1,5 åring vara sjuk. Hon har med sig en hel arsenal av grejer hem. En liten glitterskölpadda och en tatuering från akuten samt tre fina figurplåster och tre färglada tuschpennor från Barn 2. Meningen var egentligen att hon skulle få välja en penna men sköterskan kunde inte få henne att peka på vilken färg hon tyckte var finast. Vi trodde att hon kanske var blyg och inte vågade ta pennan ut hennes hand och la dem framför henne på täcket istället. Då grabbade hon tag i alla tre och nickade nöjt. Då skrattade Stina, sköterskan, gott och sa att tacka för att man inte kan välja vilken penna man vill ha när man vill ha dem allihop! Så då fick hon hela högen. =)